Här testar DN:s korrespondent den ukrainska arméns lögndetektor

KIEV. Lögndetektorn är en metod som väcker starka känslor. Forskare i flera länder avfärdar den som ovetenskaplig, och resultaten accepteras sällan i domstolar. I Ukrainas försvar är den däremot ett fast inslag i rekryteringen. För många befattningar krävs att den sökande klarar ett polygraftest innan anställning eller befordran.

En av dem som utför testerna är en man med anropssignalen ”Shun”. Han arbetar med att granska både ny personal och redan anställda inom försvarsmakten. I ett rum i Kiev kopplas den testade personen upp mot maskinen med sensorer på bröstet, fingrarna och armen. Maskinen registrerar puls, andning, blodtryck och svettning medan frågorna ställs.

– Vissa medger innan att de rökt gräs någon gång, sen märker jag att de ljuger under testet, säger Shun.

Testet är omdiskuterat. Kritiker menar att det inte finns någon specifik fysiologisk reaktion som entydigt avslöjar en lögn. En oskyldig person kan bli nervös av själva situationen, medan en van lögnare kan hålla sig lugn. Ändå har polygrafen fått en allt viktigare roll i Ukrainas krigsstyrda samhälle. Efter Rysslands fullskaliga invasion 2022 har försvaret vuxit snabbt. Många nya soldater och officerare har rekryterats, och behovet av att kontrollera lojalitet och pålitlighet har ökat.

Säkerhetstjänsten har länge använt polygraf vid rekrytering av personal som ska hantera hemlig information. Numera används metoden även inom andra delar av försvaret, inte minst för högre befattningar och tjänster med tillgång till vapen, logistik eller kommunikation. Syftet är att sålla bort personer som kan vara sårbara för utpressning, korruption eller påverkan från främmande makt.

Frågorna i testet rör bland annat kontakter med Ryssland, ekonomiska oegentligheter, narkotikabruk och eventuella hemliga sympatier. Enligt Shun är det vanligt att testpersoner försöker manipulera resultatet. Vissa försöker andas kontrollerat, andra biter sig i tungan eller fokuserar på avslappnande bilder. Han menar dock att maskinen och den som utför testet ofta ändå fångar upp avvikelser.

– Det handlar inte om att avläsa en enda reaktion, utan om mönster. Om jag ställer en kontrollfråga och sedan en relevant fråga, så ska det finnas en skillnad i kroppens svar. Den som försöker lura systemet avviker ofta från det normala mönstret, säger han.

För DN:s korrespondent blev testet en praktisk prövning. Frågorna var raka och obekväma, och när maskinen registrerade varje reaktion var det påtagligt hur svårt det är att behålla lugnet. Oavsett om man har något att dölja eller inte.

Vetenskapligt stöd saknas. En sammanställning från American Psychological Association visar att polygrafen är omtvistad. Ändå används den i många länder, bland annat inom polis och underrättelsetjänst. I Ukraina har kriget gjort att säkerhetsfrågorna väger tyngre än invändningarna. För den som vill göra karriär i försvaret är lögndetektorn i praktiken ett ofrånkomligt steg.

Shun är medveten om metodens begränsningar, men försvarar användningen i krigstid.

– Vi har inget utrymme för att ta risker. En person som ljuger om kontakter med fienden kan få svåra konsekvenser för hela enheten. Då är det bättre att vara för strikt, säger han.

Samtidigt finns en pågående diskussion om hur testen ska tolkas. En del förband har egna polygrafister, andra hyr in externa. Det finns ingen enhetlig certifiering, och metoderna varierar. Det har lett till att en del personer nekas tjänster utan att det finns några bevis – bara en misstanke grundad på en fysiologisk reaktion.

Trots kritiken fortsätter testen att vara en del av vardagen i det ukrainska försvaret. För många är det första gången de konfronteras med frågor om lojalitet och hemligheter. För försvaret är det ett verktyg i kampen mot både yttre och inre hot. Och för polygrafister som Shun är det ett arbete där människor ständigt försöker lura systemet – men sällan lyckas.