Kristina Lindquist: När invandringen stoppats börjar jakten på människor som redan lever här

SD:s valaffischer på T-centralen väcker kritik – Jernhusen agerar efter starka reaktioner

Under måndagsmorgonen fick resenärer på T-centralen i Stockholm ett oväntat och uppmärksammat inslag i sin vardag. Sverigedemokraternas valaffischer med budskapet att de som går på bidrag eller talar ”dålig svenska” inte är välkomna, prydde under några timmar stationsväggarna. Budskapet, som av många uppfattats som både hårt och utestängande, ledde snabbt till reaktioner. Inom loppet av några timmar beslutade fastighetsbolaget Jernhusen, som förvaltar stora delar av centralstationen, att plocka ner affischerna med hänvisning till att budskapet gick över gränsen för vad man kunde acceptera i offentlig miljö.

Händelsen sätter återigen ljuset på Sverigedemokraternas retorik i en valrörelse som redan präglas av hårda ord och skarpa lägen. För partiet, som nu potentiellt står inför ett historiskt maktövertagande, handlar det om en medveten strategi där polarisering används som ett politiskt verktyg. Frågan är dock om inte affischen på T-centralen blev ett tydligt exempel på hur långt partiet är berett att gå för att markera sin position.

Från utkant till maktens centrum

Sedan Sverigedemokraterna för sexton år sedan för första gången klev in i riksdagen har partiet genomgått en lång resa. Från att ha betraktats som ett utkantsparti med rötter i vit makt-miljöer, har man successivt flyttat fram positionerna. Genom åren har partiet arbetat hårt för att tvätta bort sitt förflutna och framstå som ett ansvarstagande och regeringsdugligt alternativ. Saneringen har varit noggrant iscensatt, med nolltolerans mot extremister och interna utredningar av nazistiska kopplingar. För den borgerliga högern har samarbetet med SD framställts som en nödvändighet för att säkra en stark högerpolitik, och partiledaren Ulf Kristersson har gång på gång framhållit vikten av ett konstruktivt samarbete.

Men frågan är om denna strategi verkligen håller. Kritiker menar att Sverigedemokraterna aldrig har övergett sin kärna, och att den senaste tidens utspel, inte minst Richard Jomshofs kontroversiella uttalanden om islam, visar att partiet i grunden är oförändrat. Jomshof, som nyligen gav ut en bok på partiledarens eget förlag, har bland annat sagt att människor ska ”sluta vara muslimer”, vilket har väckt starka reaktioner även utanför Sveriges gränser.

En medveten strategi

Att SD nu trappar upp tonen är knappast en slump. Enligt flera statsvetare och politiska bedömare handlar det om en medveten strategi där man vill mobilisera sin kärnväljarbas inför valet. Genom att elda på motsättningar och positionera sig som det enda partiet som vågar säga ”sanningarna” som andra tiger om, hoppas man kunna locka väljare som känner sig frustrerade över etablissemanget.

Samtidigt finns det en realpolitisk aspekt. Med Tidöavtalet har regeringen i praktiken satt stopp för stora delar av invandringen till Sverige. För SD handlar det nu om att gå vidare till nästa steg: att jaga människor som redan befinner sig i landet. Den etniska nationalismen bygger på en idé om renhet, och när en dörr stängs öppnas alltid en annan. Budskapet på T-centralen, som uppmanade människor att hålla sig borta om de inte passar in i mallen, kan ses som ett led i denna utveckling.

Kritik från flera håll

Reaktionerna på affischerna har inte låtit vänta på sig. Från politiskt håll har såväl Vänsterpartiet som Miljöpartiet och Socialdemokraterna fördömt budskapet, och på sociala medier har debatten rasat under dagen. Flera debattörer har påpekat att det är anmärkningsvärt att ett parti som siktar på regeringsmakten väljer att kommunicera på ett sätt som så tydligt exkluderar och kränker grupper av människor.

Jernhusens beslut att plocka ner affischerna har också hyllats av många, även om en del kritiker menar att bolaget borde ha agerat snabbare. Att budskapet överhuvudtaget tilläts visas under en kort period har setts som ett tecken på hur långt samhällsdebatten har förskjutits.

Framtiden oviss

Med bara veckor kvar till valet är frågan hur denna typ av utspel kommer att påverka väljarnas syn på Sverigedemokraterna. Kommer den hårda retoriken att locka nya väljare, eller kommer den att skrämma bort de mer moderata väljare som partiet har försökt nå under de senaste åren? För Ulf Kristersson och den borgerliga högern innebär utvecklingen en svår balansgång. Samarbetet med SD har motiverats med att partiet har ”mognat”, men händelser som den på T-centralen visar att det finns gränser för hur mycket av den retoriken som tål att granskas.

En sak är säker: debatten om Sverigedemokraternas roll i svensk politik är långt ifrån över. Och med ett val i sikte lär vi få se fler exempel på hur partiet väljer att positionera sig – både i tunnelbanan och i riksdagen.