Nytt kulturfenomen växer fram ur protester mot ICE i USA

I Minneapolis har en ny form av motstånd tagits vid demonstrationer mot den amerikanska immigrationsmyndigheten ICE:s brutala metoder. ”Singing resistance”, eller sjungande motstånd, startade när demonstranter samlades för att sjunga i utsatta kvarter och utanför ICE:s fängelseanläggningar. Vad som började med hundratals deltagare har växt till tusentals och har nu utvecklats till en organiserad rörelse som sprider sig över USA.

Rörelsens mest kända sång, ”We belong to them – they belong to us”, har blivit ett återkommande inslag i medierapportering. Motståndet bygger på konkreta idéer om vad ett samhälle bör vara. Idag engagerar rörelsen omkring 30 000 volontärer som delar ut mat, följer barn till skolan och tar emot människor som släpps ut från förvar utan sina tillhörigheter eller adekvat klädsel i Minnesotas kalla vinterklimat.

Det avgörande för rörelsen är att den inte bara formulerar vad de är emot utan också presenterar en vision för hur samhället borde se ut. Denna vision betonar inkludering, grannsolidaritet och omsorg om andra oavsett olikheter. De skapar bokstavligen ett samhälle genom sång.

I kontrast till detta står den svenska politiska diskursen, som alltmer präglas av ett ”vi och dom”-tänkande. Detta språkbruk har anammats av politiker oavsett partifärg, ett fenomen som kallas triangulering där man tar över motståndarens retorik. Strategin bygger på vad vissa politiska strateger kallar ”kamrat 20 procent” – tanken att om en stor minoritet av väljarna uppskattar en hårdare retorik, kommer politiska rådgivare att närma sig den retoriken, även om majoriteten av väljarkåren har andra värderingar.

Ett begrepp som ofta dyker upp i svensk politisk debatt är ”svenska värderingar”. Uttrycket introducerades under 1990-talet av bland andra Mona Sahlin och Per Schlingmann, men vad som faktiskt menas med begreppet har förblivit otydligt, vilket har bidragit till dess politiska användbarhet.

När DN/Ipsos 2016 frågade svenskar vad de trodde politiker menade med ”svenska värderingar” svarade den största gruppen (36 procent) ”vet ej”. Näst största gruppen (19 procent) svarade ”jämlikhet, allas lika värde”, följt av ”demokrati, frihet, mänskliga rättigheter, öppenhet” (13 procent) och ”att följa svenska normer, regler, traditioner, tala det svenska språket” (13 procent). Majoriteten förknippade alltså begreppet med demokratiska värden och jämlikhet.

Vad dagens politiker faktiskt syftar på när de talar om ”svenska värderingar” förblir dock oklart. Ber man om konkreta exempel får man ofta vitt skilda svar eller inga alls.

Sveriges grundlag och regeringsform ger emellertid en tydlig bild av landets grundvärderingar. Där fastslås att dödsstraff och tortyr inte får förekomma och att ingen får fråntas sitt medborgarskap. Vidare står det att ”det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter”.

Dessa värderingar härleds ur Europakonventionen och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948, ett dokument som skrevs med Förintelsen och fascismens härjningar i färskt minne.

Inför föregående val ställde Amnesty en enkel fråga till partiledarna: stod de fortfarande bakom FN:s deklaration som grund för svensk politik? Fem partier (C, L, MP, S och V) svarade ja, medan tre partier (KD, M och SD) valde att inte svara alls.

Det finns ett akut behov i svensk politik att öppet diskutera vilket samhälle vi vill leva i. Regeringsformen beskriver demokratins grundförutsättningar – ett pluralistiskt och mångfacetterat samhälle där människor kan leva tillsammans utan att vara identiska eller överens om allt.

I Minneapolis uttryckte läraren Marcia Howard det så här när tidningen Guardian frågade varför ICE agerat så hårt mot delstaten: ”De hatar oss för att vi inte hatar varandra”. ”Man får ändra sig”, sjunger körerna till ICE-personalen. På plakat runt om i staden står det ”Vi älskar våra grannar” – ett enkelt men kraftfullt budskap om gemenskap i en splittrad tid.