Den svenska regeringen presenterade tillsammans med Sverigedemokraterna omfattande skärpningar av reglerna för anhöriginvandring under tisdagen. Förändringarna innebär att Sverige flyttar sitt regelverk till den miniminivå som krävs enligt EU-rätten och Sveriges internationella konventionsåtaganden.

Migrationsminister Johan Forssell (M) beskrev det nuvarande systemet som bristfälligt under pressträffen. ”Det svenska regelverket har varit på många sätt ganska kravlöst”, konstaterade ministern. Han kallade det gamla regelverket för både märkligt och provocerande.

De nya förslagen innebär en rad konkreta förändringar som förväntas få betydande effekter på anhöriginvandringen till Sverige. Enligt uppgifter från TT har cirka 45 000 personer årligen beviljats uppehållstillstånd på grund av familjeband de senaste åren. Under 2025 beviljade Migrationsverket totalt omkring 89 000 nya uppehållstillstånd, vilket innebär att anhöriginvandrare utgör en betydande andel av den totala invandringen.

En av de mest genomgripande förändringarna är införandet av en tvåårskarens. Personer som vill ta hit sina familjemedlemmar måste vänta i två år innan de kan ansöka om anhöriginvandring. Detta krav gäller dock inte för arbetskraftsinvandrare och vissa kategorier av flyktingar, vilket visar att regeringen gör skillnad mellan olika typer av invandring.

Försörjningskraven skärps också kraftigt. Regeringen höjer inkomstkravet för den person som redan befinner sig i Sverige och vill ta hit sina anhöriga. Ett konkret exempel som presenterades visar att någon som vill ta hit sin make och två barn måste tjäna 35 743 kronor efter skatt, inklusive boendekostnaden. Ingemar Kihlström (KD) bekräftade att detta innebär en rejäl skärpning av försörjningskravet, även om beräkningen fortsatt utgår från förbehållsbeloppet i utsökningsbalken.

Vilka inkomster som räknas har också förändrats betydligt. Pengar från subventionerad anställning, arbetslöshetsersättning (a-kassa) eller aktivitetsstöd får inte längre räknas med i underlaget. Däremot ska sjukpenning och föräldrapenning fortfarande tillgodoräknas. En viktig del av reformen är att inkomstkravet ska kunna följas upp när uppehållstillståndet ska förlängas, vilket ger myndigheterna möjlighet att kontrollera att kraven fortsätter att uppfyllas över tid.

”Det är klart att man ska kunna ta anhöriga till Sverige, men det kräver att man arbetar och gör rätt för sig”, förklarade Forssell under presentationen.

Förändringarna påverkar också vilka som överhuvudtaget får ansöka om anhöriginvandring. Studenter kommer inte längre att kunna ansöka om att ta hit sina familjemedlemmar. Ludvig Aspling (SD) motiverade detta med att det förekommer ett storskaligt missbruk av nuvarande regler. Han hävdade att det finns personer som kommer till Sverige för att studera på pappret, men som egentligen har andra skäl – som att arbeta och dra nytta av de generösa reglerna för familjeåterförening.

Även personer som har fått ett utvisningsbeslut stängs ute från möjligheten att ansöka om anhöriginvandring. Aspling beskrev den nuvarande situationen som lite udda, där personer som väntar på att lämna landet ändå kan ta hit sina familjemedlemmar. Denna möjlighet tas nu bort.

Beviskraven för att styrka biologiskt släktskap skärps också i de nya förslagen. Forssell menar att detta är nödvändigt för att förhindra att barn utnyttjas för att skapa fiktiva anknytningar till Sverige, vilket pekar på att myndigheterna har identifierat problem med falska släktskapsuppgifter i nuvarande system.

De nya reglerna planeras att träda i kraft den 1 oktober i år. Hur många färre personer som kommer att beviljas uppehållstillstånd genom anhöriginvandring med de nya reglerna är enligt Forssell svårt att besvara exakt. Detta beror troligen på att effekterna av de kombinerade åtgärderna är komplexa att förutse.

Förändringarna representerar en tydlig politisk signal om en mer restriktiv migrationspolitik och placerar Sverige närmare EU:s minimikrav på området. Hur detta kommer att påverka integration, arbetsmarknad och de berörda familjerna återstår att se när lagändringarna träder i kraft senare i år.