M-toppens kritik efter raset: Ledningen famlar

Christian Sonesson från Moderaterna tillbringade endast en månad som riksdagsledamot efter valet 2022 innan han valde att lämna. I kommunvalet i Staffanstorp, där han varit kommunstyrelsens ordförande i 14 år, hade partiet fått över 44 procent av rösterna. Det var där han kände att han ville vara kvar.

Trots den korta tiden i riksdagen hann Sonesson göra avtryck. Vid valet av tredje vice talman, som enligt praxis borde ha gått till Vänsterpartiet som fjärde största parti, pratade han ihop sig med några SD-kollegor från Skåne. De bestämde sig för att rösta på Centerpartiets kandidat Kerstin Lundgren istället, vilket ledde till att hon vann. När SVT fångade reaktionerna på kamera kallade en toppföreträdare från Vänsterpartiet Socialdemokraterna för könsord, i tron att de låg bakom valutgången. Men det var alltså Sonesson och hans kolleger som stod för överraskningen.

Sonesson träffas för intervju på Kulturhuset i Stockholm, dit han flugit in från Skåne för en konferens hos Sveriges kommuner och regioner. Han medger ärligt att han inte sett morgonens partiledardebatt i riksdagen. När Moderaterna fick över 44 procent i Staffanstorp förra valet fick partiet på nationell nivå bara strax över 19 procent.

När han får frågan om varför det gått så bra just i Staffanstorp pekar han på att Skåne traditionellt är ganska blått i grunden, åtminstone utanför Malmö. Han lyfter också fram tydligheten i politiken och ett stabilt styre som producerat bra resultat över tid. Med en viss ödmjukhet tillägger han att hans tillgänglighet för medborgarna kanske också spelat roll.

Sonesson har gjort sig känd som en person som inte alltid går i takt med partiet och som inte är tyst när han inte håller med. År 2018 öppnade han för samverkan med Sverigedemokraterna i kommunen inför valet, något som då var emot Moderaternas politik. Det blev många samtal med dåvarande partisekreteraren Gunnar Strömmer, även om det ibland var biträdande partisekreterare som fick det otacksamma jobbet att ringa. Trots att partiet lokalt gjorde ett succéval upplever Sonesson att han hamnade i partiets frysbox på grund av samarbetet.

I dag är situationen en helt annan. Samarbete med SD är nu partiets politik nationellt, och den 1 april i år lovade Ulf Kristersson att SD kommer sitta i en regering om Tidösidan, eller ”de blågula” som de numera kallar sig, vinner valet. Sonesson berättar att han sa till partiledningen att de nu brutit mot sin egen tidigare policy. Just SD-samarbetet 2018 är det som partiet centralt reagerat mest emot genom åren. När Sonesson åtalades för grovt tjänstefel för att ha vägrat ta emot kvotflyktingar i kommunen, en rättsprocess som tog fyra år innan han friades, upplever han däremot att han fick stöd av partiet.

Opinionssiffrorna i juni ligger under valresultatet, med ett klart överläge för oppositionen. Sonesson säger att ingen riktigt vet vad det beror på. Han tycker att regeringen tagit itu med många av de djupa samhällsproblem som fanns, även om de naturligtvis fortfarande finns kvar men kanske i mindre utsträckning. En fråga som diskuteras mycket i partiet är varför de inte får erkännande för det de gjort.

På frågan om partiet har någon plan för att förbättra siffrorna inför valet tvekar Sonesson. Han tror att ledningen famlar lite och menar att de behöver tydliggöra vad de gjort och att de slagit in på rätt väg. Samtidigt bör de lyfta fram att osäkerheten kring vad oppositionen skulle göra om de vinner, eftersom de inte riktigt vet hur de ska positionera sig.

I början av juni fick Sonesson stor uppmärksamhet efter att han gått ut och sagt att Tidösidan borde ”vaska” Liberalerna på grund av deras dåliga opinionssiffror. Han förklarar att Liberalernas svaga siffror är elefanten i rummet som ingen vill ta i, eftersom man hoppas att det ska lösa sig av sig självt. Sonesson säger att han kanske använde drastiska ord, men att liknande budskap kan höras från Kristersson. Om inget mirakulöst händer kommer Liberalerna att försvinna ur riksdagen, vilket Sonesson tycker är onödigt eftersom han vill att högerpartierna ska vinna.

Om högersidan inte vinner menar Sonesson att man måste ha en riktigt vass valanalys och vara hård mot sig själv. Man måste våga peka på vad som brast, vare sig det var politiken, ledarskapet eller kommunikationen. Men trots de dåliga opinionssiffrorna tror han ändå på vinst. Han hänvisar till en ”gut feeling” och menar att val brukar bli ganska jämna, att en del kan ha toppat tidigt och att det kan finnas ett underdog-fenomen.

I sommar blir det intensivt kampanjande i Staffanstorp. I våras besökte Ulf Kristersson den moderata succékommunen för första gången som statsminister. Om Kristersson förlorar både väljare och regeringsmakten är Sonessons bedömning tydlig: det är ingen hjärnkirurgi att tänka att det blir en ny uppsättning i ledningen. Så brukar det bli i opposition, men vem som blir ny partiledare är svårt att sia om.

På frågan om vad han själv gör om regeringen förlorar noterar han att han säger ”de” istället för ”vi”. När det går bra är det vi, förklarar han, när det går dåligt är det dem. Men han brukar vara öppen och ärlig med vad han tycker. Och om det blir frysboxen för honom igen spekulerar han att det kanske snarare blir frysboxen för de andra om de förlorar.