S vill förändra nationella säkerhetsrådgivaren – hon får nyckelroll inför maktskifte

Svenska politiker förbereder sig för en alltmer komplicerad internationell säkerhetssituation med pågående krig i Ukraina och Mellanöstern, samtidigt som USA under Donald Trump har signalerat en mer oberäknelig utrikespolitik gentemot Europa. Inför höstens val står Sverige inför avgörande vägval kring hur landets säkerhets- och utrikespolitik ska organiseras och ledas.

När Ulf Kristersson från Moderaterna tillträdde som statsminister 2022 valde han att inrätta en opolitisk tjänst som nationell säkerhetsrådgivare. Uppdraget gick till Henrik Landerholm, tidigare riksdagsman för Moderaterna, med uppgift att samordna Sveriges säkerhetspolitiska agerande. Detta var ett nytt grepp för att möta den förändrade säkerhetsbilden efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson har nu presenterat en annan modell för hur Sverige ska hantera de omfattande utrikespolitiska utmaningarna om hon vinner valet och återvänder som statsminister. Hennes vision innebär en politiskt tillsatt person som kan uttala sig på regeringens vägnar, snarare än en opolitisk samordnare.

Enligt Andersson kommer rollen att kombinera funktionerna som utrikes statssekreterare och nationell säkerhetsrådgivare. ”Det kommer att vara en tung roll; en utrikes statssekreterare och nationell säkerhetsrådgivare som kommer att vara en viktig spelare tillsammans med UD, utrikesministern, handelsministern, biståndsministern och försvarsministern”, förklarar hon.

Ansvaret för att förbereda Socialdemokraterna för att ta över utrikes- och säkerhetspolitiken har getts till Paula Carvalho, partiets internationella sekreterare. Carvalho, född 1979 i Kvillinge utanför Norrköping och med politiskt engagerade föräldrar från Portugal och Sverige, har lång erfarenhet inom svensk utrikespolitik. Hon har tidigare arbetat som politisk sakkunnig hos statsminister Stefan Löfven och som statssekreterare hos EU-minister Hans Dahlgren.

”I den tid vi befinner oss är säkerheten grundläggande. Hela världsordningen är ju satt ur spel. Vi ska stärka de samarbeten vi har, hitta nya och hela tiden ha svensk säkerhet för ögonen”, säger Carvalho om sitt uppdrag. När hon får frågan om hon själv blir den nya nationella säkerhetsrådgivaren preciserar hon att hennes nuvarande uppdrag är att förbereda partiet för ett regeringsskifte, medan Andersson konstaterar att den posten inte är tillsatt ännu.

En central fråga i den säkerhetspolitiska debatten är Natos framtid och USA:s tillförlitlighet som försvarsgarant för Europa. I huvudstäder över hela kontinenten diskuteras nu öppet om artikel fem – Natos klausul om ömsesidigt försvar – verkligen kan räknas med under Trump-administrationen. Andersson är dock försiktig med att spekulera kring detta.

”Det finns ingenting av det som amerikanerna agerar eller säger som tyder på att artikel fem inte gäller”, säger hon och betonar att det inte gagnar svenska intressen att offentligt ifrågasätta alliansens solidaritet. Samtidigt erkänner hon den förändrade verkligheten genom att peka på behovet av starkare europeiskt samarbete.

Den försvagade transatlantiska länken har också väckt diskussioner om europeisk kärnvapenkapacitet. I vintras lanserade Frankrikes president Emmanuel Macron en diskussion med utvalda europeiska allierade om kärnvapen. Andersson var initialt kritisk till den svenska regeringens hållning men säger nu att Sverige deltar i dessa samtal och att de kommer att fortsätta om hon blir statsminister.

Ett återkommande tema i Anderssons utrikespolitiska vision är behovet av att EU blir en starkare global aktör. Hon konstaterar att direkt efter Rysslands angrepp på Ukraina 2022 märkte hon och andra EU-ledare att händelsen inte uppfattades lika dramatiskt i stora delar av världen som i Europa. Detta har förstärkt hennes uppfattning om att EU måste utveckla starkare relationer med det som kallas det globala söder.

”Det ligger i vårt intresse, inte minst med tanke på våra stora globala industriföretag”, säger Andersson och lyfter fram regioner som Afrika, Asien och Latinamerika där Sverige behöver synas mer. Hon betonar vikten av ökad handel och att inte dra ned mer på biståndet som verktyg för att stärka Sveriges och Europas position globalt.

Samtidigt vill Andersson att Europa knyter närmare band med demokratiska länder utanför EU, såsom Kanada, Mexiko, Nya Zeeland, Australien, Japan och Sydkorea. ”Vi ska inte lämna walk-over till Kina och Ryssland”, betonar hon och pekar på behovet av att bygga bredare allianser för att möta den geopolitiska konkurrensen.

”EU behöver bli en betydligt starkare global aktör med en starkare röst, särskilt med det nya USA som vi har. EU ska vara med och definiera spelplanen”, sammanfattar Andersson sin syn på Europas roll i världspolitiken. Från första dagen efter ett eventuellt maktskifte ska den nya organisationen vara redo att arbeta med full kraft i utrikes- och säkerhetspolitiken, enligt den socialdemokratiska partiledaren.