Protester sprider sig över Sverige mot nya utvisningsregler
Runt om i Sverige pågår just nu omfattande protester mot regeringens nya migrationspolitik. Demonstranter uttrycker sin ilska över att kollegor och vänner plötsligt står inför utvisning till följd av Tidöregeringens förändrade regler kring arbetskraftsinvandring.
Enligt aktuella uppgifter har över 600 personer hittills fått utvisningsbeslut efter att möjligheten att byta spår från asylsökande till arbetskraftsinvandrare har avskaffats. Många kritiker pekar på det paradoxala i situationen: personer som under flera år har etablerat sig i Sverige, skaffat fasta anställningar, betalar skatt och vars barn har rotat sig i samhället, tvingas nu lämna landet på grund av lagstiftning som inte fanns när de anlände.
”Det är omänskligt, inhumant och ovärdigt,” förklarade en anställd vid Södersjukhuset i Stockholm under en demonstration till stöd för sina kollegor. Även på kommunal nivå växer frustrationen. Lokala politiker uttrycker förvirring över den nationella linjen eftersom många kommuner kämpar med att locka nya invånare – inte att förlora dem som redan är etablerade.
Migrationsminister Johan Forssell (M) har svarat på den växande kritiken genom att kalla till en ”pressbriefing om migrationen”. Under mötet fokuserade han på vad han beskrev som positiva resultat av regeringens politik: minskad invandring jämfört med tidigare år och ökat återvändande bland de som saknar rätt att stanna. Ministern meddelade också att regeringen planerar att ”växla upp” dessa insatser ytterligare.
Forssell passade även på att kritisera oppositionspartiernas inställning till migrationsfrågor och hävdade att deras politik skulle leda till ökad asylinvandring. Han förutspådde att migrationsfrågan kommer att bli central i kommande valrörelse – ett påstående som många bedömare instämmer i, men av helt andra skäl än ministern föreställer sig.
Den pågående situationen väcker grundläggande frågor om värderingar och prioriteringar i svensk migrationspolitik. Kritiker ställer nu en rättfram fråga till regeringspartierna Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna: Är det verkligen deras avsiktliga politik att utvisa väl integrerade och hårt arbetande människor – och därmed också utsätta deras barn för otrygghet?
Protesterna tycks få allt större spridning och innefattar både arbetskamrater till de utvisningshotade, arbetsgivare som förlorar värdefull personal och kommunala företrädare som ser utvisningarna som ett hot mot lokal utveckling. Särskilt i glesbygdsområden, där befolkningsminskning redan utgör ett allvarligt problem, uppfattas utvisningarna som särskilt problematiska.
Samtidigt har flera arbetsgivare vittnat om svårigheter att ersätta den kompetens som går förlorad när etablerad arbetskraft utvisas. Inom vårdsektorn, där flera av de utvisningshotade arbetar, är personalbristen redan påtaglig i många delar av landet.
Regeringen har hittills stått fast vid sin linje och hänvisar till överenskommelsen från Tidöavtalet, där migrationspolitiken utgör en central del. Man framhåller att förändringarna är nödvändiga för att skapa en mer restriktiv och långsiktigt hållbar migrationspolitik.
De kommande månaderna kommer sannolikt att präglas av fortsatta demonstrationer och en intensifierad debatt kring dessa frågor. För de individer som berörs direkt handlar det om livsavgörande beslut – och för det svenska samhället om vilka värderingar som ska prägla migrationspolitiken framöver.
