Susanne Nyström: Sverige kan inte ge småbarnsmammor käftsmällar på löpande band

Distansarbete har blivit en central fråga i debatten om hur småbarnsföräldrar ska få vardagen att gå ihop. Dagens Nyheters ledarsida vänder sig nu emot bilden att flexibelt arbete är den viktigaste lösningen för jämställdhet, och pekar i stället på de yrkesgrupper som aldrig kan jobba hemifrån.

Bakgrunden är den politik som Liberalerna har fört med begreppet ”livspusselfeminism”. Enligt DN:s ledartext handlar den bland annat om att kritisera närvarokrav på arbetsplatser, eftersom sådana krav anses slå särskilt hårt mot kvinnor. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) har i en intervju med Expressen den 11 augusti uttryckt att bristande flexibilitet gör det svårt för mammor att få livet att gå ihop, och att många därför riskerar utbrändhet.

DN:s ledarsida menar att den bilden är för ensidig. Visserligen visar en färsk rapport från forskningsinstitutet Ratio att kvinnor tycker att det är viktigt att kunna arbeta hemifrån. Men enligt Statistiska centralbyrån (SCB) arbetar över hälften av alla sysselsatta i Sverige inte hemifrån alls. Och enligt Försäkringskassans lägesrapport är det inte kontorsanställda som är värst drabbade av stressrelaterade sjukskrivningar, utan välfärdsarbetare inom utbildning, vård och omsorg.

Ledartexten tar också upp en debattartikel i facktidningen Kollega, där kontorsnärvaro har beskrivits som ”en käftsmäll för mammor”. Enligt DN är den beskrivningen en överdrift. Om närvarokrav i sig skulle vara ett hårt slag mot småbarnsföräldrar, bortser man från att många mammor arbetar i yrken där distansarbete inte är ett alternativ, skriver ledaren.

I stället riktas blicken mot Åsa Hansson, som leder den statliga utredningen ”En framtid med barn”. Hon har nyligen publicerat en antologi om jämställdhet och föreslår konkreta åtgärder för att underlätta vardagen även för dem som inte kan jobba hemifrån. Bland annat handlar det om att anpassa förskolan till människor med oregelbundna arbetstider och att låta förskolan avlasta föräldrar som behöver uträtta ärenden – exempelvis handla mat eller klippa håret innan de hämtar barnen. Förslaget har lyfts i en debattartikel på DN Debatt den 30 september.

DN:s ledarskribent menar att ett sådant förskolelyft skulle skapa mer luft och mindre stress i vardagen för många föräldrar. Särskilt viktigt är det för den som bor långt från sin hemort och inte har samma nätverk av släkt och vänner som tidigare generationer har haft.

Samtidigt understryks att det inte handlar om att ställa distansarbete mot förskoleutbyggnad. Möjligheten att jobba hemifrån är värdefull för den som har ett arbete som tillåter det. Men enligt DN kan samhället inte byggas på att distansarbete ska vara en förutsättning för att livet ska gå ihop.

Dagens Nyheters ledarsida har en oberoende liberal hållning. Texten är ett inlägg i en bredare debatt om jämställdhet, arbetsmarknad och familjepolitik, där frågan om vem som faktiskt kan jobba hemifrån har fått allt större uppmärksamhet.

Under de senaste åren har distansarbetet ökat kraftigt i Sverige, inte minst efter pandemin. Men utvecklingen har skapat nya skiljelinjer på arbetsmarknaden. Medan många tjänstemän kan förlägga arbetet var som helst, är det fortfarande en självklarhet för andra att infinna sig på plats. Det gäller inte minst inom offentlig sektor, där personalbrist och hög arbetsbelastning redan är ett problem.

Frågan om föräldrars stress har också kopplats till den ekonomiska situationen för hushåll med barn. Sverige har ett omfattande föräldraförsäkringssystem och subventionerad barnomsorg, men debatten visar att det fortfarande finns luckor. För många föräldrar handlar vardagen om att få ihop hämtningar, lämningar, arbetstider och fritidsaktiviteter – och det är framför allt kvinnor som bär en stor del av det ansvaret, visar flera undersökningar.

Åsa Hanssons förslag handlar därför om att se över strukturer snarare än att öka bidragen. Genom att göra förskolan mer flexibel och öppna upp för att den kan avlasta föräldrar även i vardagliga ärenden, skulle pressen på småbarnsföräldrar kunna minska. Det är ett sätt att bredda synen på vad jämställdhetspolitik kan vara, menar DN.

Debatten visar också på en växande medvetenhet om att arbetslivet inte är enhetligt. Politiker som vill underlätta för barnfamiljer måste därför lyssna på fler än de som sitter vid ett skrivbord med flextid. Annars riskerar politiken att förbise en stor grupp välfärdsarbetare, konstaterar ledarsidan.

Det är den utgångspunkten DN:s ledarsida vill sätta i centrum av den fortsatta familjepolitiska debatten: flexibilitet är inte fel, men den måste utformas för alla – inte bara för dem som redan har ett arbete som går att utföra hemifrån.