Trots att opinionsmätningarna pekar mot storseger för oppositionen i Sveriges kommande riksdagsval har regeringssidan lanserat ett nytt angrepp på Socialdemokraterna och övriga oppositionspartier. I centrum står kärnkraftsfrågan, där Tidöpartierna försöker exploatera de uppenbara meningsskiljaktigheterna inom oppositionen.

Regeringen har nyligen fattat ett formellt beslut om att ta det ekonomiska ansvaret för att bygga tre små kärnreaktorer vid Ringhals i Halland. Beslutet, som aviserades tidigare, är ett strategiskt drag för att visa på oppositionens splittring i energipolitiken. Men vägen till förverkligande är lång och osäker. Projektet kräver godkännande från EU-kommissionen, Vattenfall måste fatta sitt investeringsbeslut inom några år, och tillverkaren Rolls Royce ska bygga reaktorer som de tidigare inte tillverkat. Dessutom återstår frågan om finansieringen av den månghundraåriga avfallshanteringen olöst.

Statsminister Ulf Kristersson erkänner att valutgången kan bli avgörande för projektets öde. Detta är också anledningen till att både industrin och energiminister Ebba Busch tidigare efterlyst långsiktiga överenskommelser över blockgränsen. Tidigare avvisade Kristersson sådana förslag med argumentet att Socialdemokraterna redan var med i planerna. Nu har han bytt strategi och varnar i stället för att kärnkraften är hotad om Socialdemokraterna får bilda regering efter valet.

Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson har lovat att bjuda in partierna för att utreda och förhandla om energisystemets framtid. Men historien visar att sådana löften inte alltid håller. Anderssons företrädare Stefan Löfven gick till val 2014 med samma löfte. De förhandlingarna resulterade i en uppgörelse om kärnkraftens spelregler mellan fem partier, där även Moderaterna och Kristdemokraterna ingick. Detta hindrade dock inte Ebba Busch från att spräcka uppgörelsen bara några år senare.

Att politiker bryter långsiktiga energiuppgörelser för att jaga röster är tyvärr inget nytt fenomen i svensk politik. Frestelsen att använda kärnkraftsfrågan som valvapen har visat sig vara för stark för många uppmärksamhetstörstande politiker genom åren. Det historiska facit för så kallade långsiktiga kärnkraftsuppgörelser är med andra ord svagt.

Som väljarmagnet har kärnenergin dock tappat mycket av sin kraft sedan förra valet. Under valrörelsen 2022 beskrevs kärnkraften som både billig och klimatvänlig. Nu har regeringens agerande visat att tekniken kostar mycket pengar och tar ansenlig tid att realisera. Detta gör det tveksamt om splittringen mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet i kärnkraftsfrågan kommer att få någon större betydelse i det kommande valet.

Visserligen klappar manliga högerväljares hjärtan fortfarande starkt för atomkraft, men i resten av väljarkåren är intresset betydligt svalare. Energifrågan riskerar därför att inte bli den spelbrytare som regeringssidan hoppas på.

För regeringssidan är situationen demoraliserande. Opinionen verkar bestämd trots oppositionens uppenbara svagheter – djupa motsättningar i regeringsfrågan och politiska förslag som drar åt motsatta håll. Hur hårt och återkommande högerpartierna än attackerar Socialdemokraterna och den övriga oppositionen verkar det inte bita.

Men Magdalena Andersson står inför utmaningar oavsett valresultat. Hennes främsta bekymmer fram till valet är att bekämpa den segervisshet som kan sprida sig i de egna leden. När väljare och valarbetare börjar tro att segern är given blir det varje kampanjledares mardröm – argumenten förslappas, färre orkar knacka dörr och de halvsugna väljarna lägger sig på soffan istället för att rösta.

Efter vårens segertåg i opinionsmätningarna skulle en valförlust slita sönder partiet. Även om oppositionen vinner riskerar Socialdemokraterna att gå tillbaka som parti, vilket vore en förödmjukelse för Andersson och skulle försvaga hennes auktoritet på vänstersidan.

Men även en valseger kommer med komplikationer. Att få ihop en regering med stöd i riksdagen kommer att kräva betydligt större taktisk finess än vanligt. Många kommer att följa med spänning hur Socialdemokraternas ledare ska få oppositionspartierna att dumpa sina röda linjer och ställa sig bakom samma regering. Det blir ingen lätt uppgift med tanke på de djupa meningsskiljaktigheterna som finns mellan partierna på vänstersidan.

Partiledarens uppgift är därför tydlig inför valet: Hålla högerspöket vid liv, övertyga det egna folket om att det fortfarande blir strid på kniven i september, och samtidigt förbereda för de svåra förhandlingar som kan vänta efter valdagen.