Tomas Ramberg: Skandalen slår mot Åkessons personliga korståg

Sverigedemokraterna drabbades under onsdagen av vad som kan beskrivas som partiets hittills mest känsliga skandal. En tungviktig riksdagsledamot misstänks för barnpornografibrott och tvingades till hastig avgång. Händelsen skakar inte bara partiet utan får även konsekvenser för hela Tidösamarbetet och statsminister Ulf Kristersson.

Den misstänkte politikern är långt ifrån en obetydlig aktör i Sveriges tredje största parti. Han innehade ett av Sverigedemokraternas tyngsta uppdrag i riksdagen och hade flera viktiga partiuppgifter på meritlistan efter många års arbete. Hans närhet till partiledare Jimmie Åkessons innersta krets gör situationen än mer problematisk för partiledningen.

Det som gör just denna skandal särskilt besvärlig för Sverigedemokraterna är de misstankar som nu riktas mot företrädaren. Tidigare har partiet tvingats hantera fall där politiker åkt dit för narkotikabrott, förskingring eller sexköp. Men denna gång handlar misstankarna om en brottstyp som i mängder av väljares ögon utgör det mest föraktliga och skändliga en människa kan göra sig skyldig till.

Ironin är påtaglig. Jimmie Åkesson har personligen gjort sexbrott mot barn till en av sina allra viktigaste hjärtefrågor. Han har konsekvent krävt de hårdaste tänkbara straffen och profilerat sig som den partiledare som vill gå längst i att straffa brottslingar. I tal och debatter har han efterlyst livstids fängelse, talat om kemisk kastrering och krävt att dömda för denna typ av brott ska ”brännmärkas för livet”. Enligt Åkesson ska de aldrig mer få använda datorer eller mobiltelefoner.

Detta har inte varit allmän partipolitik utan i hög grad ett personligt korståg från partiledaren själv. Åkesson har känt sig trygg i att många väljare delar hans starka avsky för sexbrott mot barn, något som gjort frågan till ett effektivt politiskt verktyg. Nu riskerar just denna profilering att slå tillbaka mot honom själv.

Skandalen får också spridningseffekter till regeringen och Moderaterna. Ulf Kristerssons beredvillighet att släppa in sverigedemokrater i regeringen kommer med all säkerhet att ifrågasättas ytterligare. Kritiker kommer att peka på att Sverigedemokraterna återigen visat att partiet rekryterar personer som inte klarar att bära det förtroende som krävs av ledande politiker.

Frågan som Kristersson nu måste bemöta är om inte varje sverigedemokrat som släpps in i Regeringskansliet utgör en potentiell vandrande mina som när som helst kan explodera i ansiktet på statsministern. Detta är en särskilt känslig fråga eftersom det är valår och Tidöpartierna enligt opinionsmätningarna ligger illa till.

För alliansen av regeringspartier och Sverigedemokraterna finns ingen tid att förlora. Siffrorna i opinionsmätningarna är redan bekymmersamma och varje dag som måste ägnas åt att besvara frågor om en misstänkt brottsling i de egna leden är en förlorad dag i valkampanjen.

Närheten till valet gör också att många pannor är extra upphettade just nu. I den hetska debatten är det lätt att glömma att det faktiskt än så länge handlar om misstankar. Ingen är ännu dömd och mannen har – oavsett hur besvärande bevisen kan se ut – rätt att betraktas som oskyldig fram till en eventuell dom i domstol.

Det är också viktigt att komma ihåg att alla partier består av vanliga människor, även på förtroendeposter. Människor som kan begå brott, ha mentala störningar eller psykiska sjukdomar. Därför lär vi troligen inte få höra några andra partiledare öppet angripa Sverigedemokraterna för att Jimmie Åkesson haft en misstänkt brottsling nära sig i organisationen. De vet alltför väl att nästa skandal lika gärna kan dyka upp i det egna partiet.

Men på lägre nivå, i den så kallade buskagitationen där kampanjen förs mellan vanliga partimedlemmar och aktivister, kommer attackerna mot Sverigedemokraterna att vara betydligt mer skoningslösa. Där kommer ingen återhållsamhet att visas.

För Sverigedemokraterna handlar det nu om skadebegränsning inför valet. Partiet har överlevt skandaler tidigare, men denna gång är situationen annorlunda. Kombinationen av brottsmisstankarnas allvarliga karaktär, den misstänktes höga position och Åkessons egen starka profilering i just denna fråga gör att skadorna kan bli långvariga och svårläkta.