Med endast två månader kvar till riksdagsvalet den 13 september står Tidöpartierna inför en tuff utmaning. De fyra regeringspartierna ligger betydligt efter oppositionen i opinionsmätningarna, och det krävs en dramatisk vändning för att Ulf Kristerssons regeringsblock ska kunna behålla makten. Trots det dystra opinionsläget håller statsministern fast vid hoppet om att valkampanjens slutskede ska kunna förändra situationen.

Kristersson menar att de olika regeringsalternativen ännu inte har ställts tydligt mot varandra i den offentliga debatten. Han hävdar att väljarna därför inte fullt ut förstår vilka konsekvenser det skulle få om Miljöpartiet och Vänsterpartiet får inflytande över en socialdemokratiskt ledd regering. ”Jag är rätt säker på att det inte är en sådan regering som det i grund och botten finns stöd för bland det svenska folket”, säger han och fortsätter: ”Den dåliga nyheten är, att vore det val i dag då skulle vi få den mest vänsterradikala regeringen som Sverige någonsin haft. Den goda nyheten är att det inte är val i dag.”

Statsministern vägrar att se det svaga opinionsläget som ett slutgiltigt nederlag. Han tror att när regeringens resultat vägs mot vad oppositionen kan erbjuda kommer väljarna att ompröva sina ståndpunkter. När han konfronteras med frågan om väljarna kanske helt enkelt inte gillar vad de ser, eller om regeringen har gått för långt i migrations- och kriminalpolitiken, avvisar han den analysen. Kristersson hävdar att regeringen har fokuserat på ”absoluta nödvändigheter” för att kunna bygga en grund för framtiden.

”Därför är jag mån om att säga att näста mandatperiod inte kommer att bli som den här. Det blir annorlunda, men vi ska ändå hålla kursen”, förklarar statsministern. Han vill tydligt markera att en eventuell ny mandatperiod kommer att se annorlunda ut än den nuvarande, som till stora delar präglats av krishantering.

Den senaste tiden har Kristerssons sätt att uppträda i medier uppmärksammats. Flera kommentatorer har reagerat på att han framstått som arg och irriterad i olika intervjusituationer, inte minst i Ekots lördagsintervju. Men statsministern själv delar inte den bilden. ”Jag har svårt att förstå det där”, säger han och förklarar att han snarare har ifrågasatt grundläggande premisser i vissa frågor än varit allmänt irriterad.

Han betonar att han har rätt att reagera på frågor vars utgångspunkter han anser vara felaktiga, och vill inte agera som ”en statist i en färdigskriven pjäs”. ”Jag är rätt ärlig också. Men arg är jag inte och jag tror att de som jobbar med mig inte heller känner att jag är allmänt irriterad, utan rätt fokuserad på att göra mitt jobb”, säger Kristersson.

Den gångna mandatperioden har dominerats av oroliga tider i omvärlden. Stigande priser, en segdragen lågkonjunktur och geopolitisk turbulens har präglat hela perioden som Tidöregeringen har suttit vid makten. Pessimismen om samhällsutvecklingen har varit utbredd bland befolkningen under samtliga år, något som nu återspeglas i opinionsläget.

Nu vill statsministern vända på det narrativet. Han försöker ingjuta framtidstro hos medborgarna och menar att det finns skäl att tro att det värsta ligger bakom oss. Samtidigt pågår Ukrainakriget, vapenvilan i Mellanöstern är bräcklig och osäkerheten kring USA:s president Donald Trump skapar oro globalt.

När Kristersson får frågan om hur någon kan känna framtidstro i en sådan världssituation svarar han: ”Ibland måste vi kunna känna framtidstro med det vi själva kan råda över, trots att vi lever i en värld som vi inte råder över.” Han framhåller Sveriges starka position i Nato som ett exempel på hur Sverige värnar sina intressen i en stökig värld.

Statsministern erkänner att regeringens arbete med migration, säkerhet och kriminalitet har dominerat den politiska agendan och samtalen i Sverige under hela mandatperioden. Han liknar den gångna perioden vid en städuppgift som nu kan följas av en mer framtidsinriktad agenda. ”Det är det vi kommer att gå till val på. Om vi lyckas vet vi inte, men det kommer vi att veta på valdagen”, säger han.

I takt med det försämrade opinionsläget har kritiken mot Kristerssons ledarskap ökat, både internt i Moderaterna och från andra håll. Mycket av kritiken har riktats mot hur statsministerparet har hanterat den så kallade Fållöknastiftelsen, som drivs av Kristerssons hustru Birgitta Ed tillsammans med en vän till familjen. Aftonbladet har beskrivit hur stiftelsen marknadsför sig med löften om att volontärer ska få tillgång till ”ett bra nätverk”.

Den frispråkige moderatpolitikern Christian Sonesson i Skåne har öppet kritiserat Kristerssons agerande och menar att det vittnar om dåligt omdöme. Men statsministern avvisar kritiken och säger att kritik helt enkelt är en del av jobbet. ”Om man inte kan leva med kritik ska man inte ha mitt jobb”, konstaterar han.

Gällande stiftelsen understryker Kristersson att han inte har någonting med den att göra. ”Min hustru är präst. Hon håller på att bygga upp en verksamhet. Om någon försöker misstänkliggöra hennes verksamhet bara för att hon är gift med mig så får människor göra det”, säger han bestämt.

Det har också rapporterats om hur statsministerparet har upplåtit sina tjänstebostäder Sagerska palatset och Harpsund till privata sammankomster. Kristersson menar att allt har gått rätt till och att det inte finns någon sammanblandning mellan privatliv och ämbete. ”Jag är ju hänvisad till att bo på två platser, Sagerska och Harpsund. Alla beslut som har fattats där har gått helt rätt till”, försvarar han sig.

Trots turbulensen har Kristersson en tydlig vision för framtiden. En central målsättning i hans framtidsinriktade politik är att Sverige ska vara rikast i EU om tio år. För att uppnå detta krävs enligt statsministern en rad olika åtgärder: lägre inkomstskatter, enklare regler för företag, optionsprogram för anställda och generösare sparregler.

”Det finns inte bara en sak att göra, vi måste systematiskt gå igenom allting som driver tillväxt”, förklarar Kristersson. Han nämner särskilt bolagsbeskattningen som en viktig fråga att återkomma till. ”Ska ett litet land vara mer attraktivt än andra platser att vara på, då måste också bolagsbeskattningen vara riktigt attraktiv”, argumenterar statsministern.

Med knappt två månader kvar till valdagen återstår att se om Kristerssons optimism besannas och om Tidöpartierna lyckas vända det dystra opinionsläget. Det som är säkert är att regeringen nu går in i valrörelsens intensivaste fas med ett betydande underläge att ta igen.