Familjens resa från skärmtid till naturnära liv

Omställningen till sommartid gör sig påmind när DN besöker familjen Björk Örde i Uppsala. Trots morgontröttheten och lite kaos med vantar och kaninvatten är stämningen god när vi beger oss mot det närliggande naturreservatet. De påsklovslediga barnen Ester (10), Askil (7) och Knut (4) piggar snabbt till sig i den friska vårluften.

”Det brukar vara så här, att bara man kommer ut så blir det alltid jättebra,” säger mamma Lisa med ett leende när barnen ivrigt utforskar omgivningen.

Familjens utflykt är resultatet av ett fyra månader långt projekt där de aktivt bytt skärmtid mot tid i naturen. I november såg Lisa ett inlägg från Svenska orienteringsförbundet där de sökte en familj för projektet ”Skärm mot skärm”.

”Vi var slut efter en dag av jättemycket konflikter kopplade till skärmtid. Och jag tänkte ’ja, det här är vad vi behöver’,” berättar Lisa.

Både Lisa och Jonas beskriver en vardag som många föräldrar känner igen – konstant tjat om speltid, hur ”fem minuter” lätt blir en timme, och återkommande bråk när det är dags att stänga av.

”När de inte fick spela eller när de skulle stänga av. Det uppvägdes verkligen inte av glädjen av att spela,” förklarar Lisa. Jonas fyller i: ”De hade väldigt lätt att ta till paddan i stället för att ha tråkigt… men barn behöver ha lite tråkigt – för att kunna hitta på något. Barn har blivit så otroligt rastlösa.”

Föräldrarna är medvetna om sin egen roll i situationen. ”Är ett barn missnöjt i bilen så är det ju väldigt lätt att sträcka fram telefonen,” säger Jonas. Nu har familjen förändrat sitt förhållningssätt och använder skärmar mer strategiskt.

Nya rutiner för hela familjen

I december fick familjen beskedet att de valts ut till projektet. ”Skärm mot skärm” är en del av Orienteringsförbundets friskvårdssatsning ”Hitta ut”, där lokala orienteringsklubbar placerar ut kontroller i olika miljöer. Familjens uppdrag har varit att dokumentera hur de ersatt skärmtid med naturvistelser under fyra månader.

När jullovet var över och vardagen med skola och arbete återkom behövdes nya rutiner. På familjens griffeltavla skrevs ett tydligt schema: måndag skärmfritt, tisdag en timme skärm efter läxläsning, onsdag och torsdag skärmfritt, fredag gemensam filmkväll, lördag skärmfritt och söndag en och en halv timme skärm efter läxläsning.

Övergången har inte varit helt smärtfri. Askil har varit lite mer svårövertalad eftersom spel är en viktig social faktor bland kompisarna i skolan. Men när han väl engagerat sig i aktiviteterna har han ofta varit den mest entusiastiska.

”Det är inte riktigt min grej men jag kämpar på,” säger Askil, men lyser upp när han berättar om roliga aktiviteter som pulkastafett, sprintorientering och paddling.

Expertstöd och vetenskaplig grund

Karolin Ohlsson, landslagsorienterade och KBT-terapeut, har fungerat som familjens stöd genom projektet. Hon jämför förändringen av skärmvanor med hur man arbetar med stress och fobier.

”Det handlar mycket om rutin, som när man ställer klockan och går till jobbet; man tänker inte utan man bara gör,” förklarar hon. ”En hel familj är inte alltid jättepepp på att komma ut och springa i vintermörkret men det handlar om att hitta ett sätt så att det funkar och blir kul.”

Bakgrunden till projektet är en Novus-undersökning som visar att 59 procent av svenska folket tycker att de spenderar för mycket tid framför skärmar, och 89 procent tror att mindre skärmtid och mer utomhusvistelse skulle förbättra deras mentala hälsa.

Det finns gott om forskning som stöder sambandet mellan naturvistelse och välmående. Naturens sinnesintryck lugnar kroppen, minskar stresshormoner och sänker blodtrycket. Till skillnad från stadsmiljöer ställer naturen inte samma krav på hjärnan, vilket ger ”vaken vila” som förbättrar koncentration och arbetsminne. Naturligt dagsljus förbättrar dessutom sömnen och kan minska risken för depression.

Synbara förändringar i familjelivet

Efter fyra månader kan familjen Björk Örde se flera positiva förändringar. Tröskeln för att ge sig ut har sänkts markant, och barnen har vant sig vid utomhusvistelserna.

”Barnen har vant sig också. Det är inte alls lika jobbigt att få ut dem. Understället har legat framme, termosarna har stått redo, vi har fått in rutinen,” säger Lisa.

En oväntad bonus har varit att ingen i familjen varit sjuk under projektperioden, trots influensasäsong. ”Vi har inte haft en enda vab-dag under januari, februari och mars – när influensan härjat som värst,” berättar föräldrarna.

Ännu viktigare är kanske den fördjupade kontakten mellan familjemedlemmarna. Lisa beskriver det som att de ”fått tillbaka barnen” – de har lagat mat tillsammans, pratat mer med varandra och kommit varandra närmare. Den kreativa leken har också ökat när barnen vet att paddan inte finns tillgänglig.

Tioåriga Ester bekräftar förändringen: ”Jag tycker att det har varit mysigt att vara ute. Och det har varit skönt att inte behöva trycka sig mot skärmen hela tiden.” Hon noterar också att det blivit ”lite mindre stökigt” och att de slutat tjata om speltid.

Även om projektet nu är avslutat planerar familjen att behålla många av förändringarna. De har insett att naturupplevelser inte behöver vara komplicerade – närnaturen räcker långt och med matsäck löser sig det mesta. Det handlar om att hitta enkla rutiner som fungerar i vardagen och att se till att utflykterna faktiskt blir av.

”Många gånger hade vi inte kommit ut om det inte hade varit för projektet,” konstaterar Jonas ärligt. Det är en viktig påminnelse om att förändring kräver både beslutsamhet och struktur – men att resultaten är väl värda ansträngningen.