Förre IOK-höjdaren: ”De här spelen blir en utmaning”

I olympisk kris – så räddades de fem ringarna

På 1980-talet stod de olympiska spelen inför en existentiell kris. Vinter-OS i Lake Placid 1980 anses vara det sämst arrangerade i historien, och västländernas bojkott av sommar-OS i Moskva samma år väckte allvarliga frågor om spelens överlevnad.

Detta är en av många insikter som Michael Payne delar i sin nya bok ”Fast Tracks and Dark Deal$” (Snabba spår och mörka affärer). Payne, som under flera decennier var chef för Internationella olympiska kommitténs (IOK) marknadskommitté, spelade en avgörande roll i OS-rörelsens överlevnad.

Han var arkitekten bakom IOK:s sponsorprogram TOP, där multinationella företag lyfte IOK:s ekonomi och gjorde de olympiska ringarna till ett av världens mest igenkännbara varumärken.

”När vi startade programmet var det ingen som trodde att det skulle bli en succé. Många säger att om vi inte lyckats är det frågan om vi hade haft olympiska spel i dag,” säger Payne, som efter sin tid på IOK arbetade tio år inom formel 1 med Bernie Eccelstone och senare för Fifa.

Under en videointervju uttrycker Payne oro för att hans uppriktiga svar kan skapa problem med IOK:s kommunikationsavdelning. Han har särskilt starka åsikter om varför Sverige förlorade OS-värdskapet 2026 till Italien.

Svenska Olympiska Kommittén har dragit slutsatsen att den nordiska marknaden är för liten för IOK och att de vill förlägga spelen där intäktsmöjligheterna är större. Payne avfärdar detta resonemang.

”Lillehammer 1994 är mina favoritspel på vintersidan. De var unika och fantastiska, delvis för att vintersport är en del av det norska folkets DNA, precis som i Sverige,” förklarar han. ”Jag hade nyligen en öppenhjärtig diskussion med högst uppsatta personer i IOK:s ledning om ansökningsprocessen. Jag sa: grabbar, om ni hade tvingat Lillehammer att gå igenom samma ’köttkvarn’ och vedermödor som de som söker i dag skulle de aldrig ha ansökt. Ni skulle ha gått miste om det som bevisligen var fenomenala spel.”

En avgörande faktor till att Milano-Cortina, och inte Stockholm-Åre, tilldelades OS 2026 var att Sverige inte hade den statliga garantin på plats. Payne menar att processen har blivit alltför juridiskt komplicerad.

”Du kan inte ha en hel hög advokater i Lausanne som bara kontrollerar att alla boxar är ifyllda. De garantier som ett land lämnar är i slutändan inte värda papperet de är skrivna på. Jag tror att om du går till IOK-hotellet i Cortina och pratar med IOK-folk kommer de att undra varför de sade nej till Stockholm,” säger han.

Samtidigt välkomnar Payne att OS återvänder till Alperna, men uttrycker oro över de logistiska utmaningarna med de utspridda tävlingsorterna i norra Italien, där avståndet mellan Milano och andra platser kan vara upp till fem timmar.

”Italienarna vill leverera hållbara spel, men varför har man då lagt de alpina tävlingarna på olika orter?” undrar han, och tillägger att spelen kommer att se bra ut i TV men bli problematiska för dem som följer OS på plats.

Om det på 1980-talet var ekonomi och politik som hotade OS-existens, är det idag klimatkrisen som väcker frågor, särskilt kring vinter-OS. Trots utmaningarna tror Payne att OS kommer att överleva och fortsätta engagera världen, men understryker att IOK måste anpassa sig till snabba förändringar.

”En av de största utmaningarna för IOK är att säkerställa att man når nästa generation. Dagens unga följer inte OS sittandes framför tv:n i timmar – de ser korta, vassa inlägg på sociala medier,” förklarar han och kritiserar IOK för att hindra OS-deltagare från att dela filmat material från tävlingarna på sina sociala plattformar.

”Härom veckan meddelade IOK att det nu är fritt fram att lägga upp bilder från OS i Peking för fyra år sedan. Den processen måste gå mycket fortare. Tänk om åkare som Lindsey Vonn och Mikaela Shiffrin kunde interagera med sina fans på sociala medier och diskutera sina prestationer redan 24 timmar efter loppet. Det är den vägen man måste gå,” avslutar Payne.