Johan Croneman: Har inte SVT bättre saker att lägga pengarna på än att direktsända fotbollsfylla?

Sverige gick vidare från gruppspelet efter en dramatisk nattmangling vid fotbolls-VM, men vägen dit har enligt en kritisk röst varit lång och påfrestande – inte minst för tittarna hemma framför tv-apparaterna.

Efter bara två veckor av det pågående VM-slutspelet börjar trötthetssymtomen göra sig påminda hos många svenska tittare. Med ytterligare tre veckor av intensiv turnering återstår frågan: var tar man vägen för att återhämta sig från den massiva exponeringen av expertkommentatorer och studioprogram?

Den svenska VM-bevakningen har väckt starka reaktioner, särskilt vad gäller kommentatorsinsatserna. Många tittare saknar möjligheten att som förr stänga av tv-ljudet och följa Radiosportens referat istället, men tekniska fördröjningar och synkroniseringsproblem gör detta näst intill omöjligt idag. Frustration över kommentatorsduon Chris och Glenns så kallade ”goa gubbar”-stil växer sig allt starkare, där deras upplägg på sociala medier beskrivs som passande för lågvattenmärke efter lågvattenmärke.

SVT:s strategival under mästerskapet har ifrågasatts på flera punkter. Publiken har fått se en ström av intervjuer med berusade supportrar både på plats i USA och på svenska krogar och storbildsvisningar. Till matchen mot Japan satsade tv-bolaget stora resurser på att direktsända från fem svenska städer under rubriken ”Hela Sverige kollar Japan-Sverige” – ett upplägg som många menar borde ha varit onödigt när själva fotbollsmatchen pågår.

Denna typ av satsningar väcker frågor om resursfördelning, särskilt mot bakgrund av att SVT Sport tidigare klagat på bristande ekonomiska medel för att köpa dyra sporträttigheter. Att istället lägga pengar på direktsändningar av supporterfirande framstår för många som en märklig prioritering.

En annan aspekt som dominerar VM-sändningarna är den omfattande spelreklamen. Summorna som spelbolagen lägger på marknadsföring under turneringen uppskattas ligga i hundratals miljoner kronor, möjligen upp mot en miljard. Det är inte längre bara kontroversiella kändisar som Michael Persbrandt som medverkar i spelreklam – nu har även mängder av andra kvasikändisar, skådespelare och personer från fotbollsvärlden hakat på.

Bristen på integritet när spelbolagen viftar med sedelbuntar beskrivs som total. Filip och Fredrik, som driver en populär VM-podd, har kritiserats för att göra ”über-entusiastisk” reklam för ett stort spelbolag trots att de redan har stadiga miljoninkomster. Deras podd beskrivs av kritiker som att lyssna på två dåligt insatta kompisar i tv-soffan som konstant avbryter varandra med plattityder och levererar noll i substansvärde.

Ännu mer kontroversiellt är att SVT:s nyförvärv Karin Frick under Almedalsveckan ledde två seminarier för Svenska Spel, något som väckt ytterligare frågor om gränsdragningen mellan public service-journalistik och kommersiella intressen.

För tittare som söker alternativ till fotbolls-VM finns flera möjligheter. Den sista helgen av SM-veckan sänds i SVT, vilket beskrivs som alltid underhållande. Dessutom pågår U20-VM i damhandboll på Viaplay, Wimbledon-tennis kan ses på HBO, och till och med US Dart Masters erbjuder ett alternativ för den som vill undvika fotbollen.

Den svenska fotbollsnationens framtid ser enligt många trots allt ljus ut. Trots nuvarande utmaningar och en tuff konkurrens från grannlandet Norge, som många svenska supportrar har en ansträngd relation till, finns förhoppningar om att Sverige snart åter ska etablera sig i toppen – även om det kan ta några år.

VM-bevakningen speglar en bredare debatt om public service-kanalernas uppdrag, spelreklamens genomslag i svensk sport och gränsen mellan folkligt och populistiskt innehåll. Med tre veckor kvar av turneringen återstår att se om SVT kommer att justera sin strategi baserat på den kritik som strömmat in.