SVT:s bevakning av fotbolls-VM har under den första veckan mött hård kritik från både tv-kritiker och tittare. Särskilt kommentatorn Chris Härenstam och experten Glenn Strömberg har hamnat i skottgluggen, där kvällstidningarnas recensenter inte har dragit sig för skarpa omdömen.

Kritiken har bland annat riktat sig mot den pedagogiska nivån i SVT:s kommentatorsteam, där jämförelser gjorts med TV4:s motsvarande sändningar. Men frågan är om det verkligen är pedagogik som fotbollsintresserade tittare efterfrågar när världens största fotbollsturnering rullar igång.

Under stora mästerskap, och särskilt under fotbolls-VM som kan betraktas som mästerskapens mästerskap, har praktiskt taget varje tittare mängder av egna åsikter. På sociala medier uttrycker sig publiken fritt, och åsikterna om sändningarna flödar rikligt. Detta är ingen ny företeelse – alla betraktar sig själva som tv-kritiker när det gäller fotboll.

Glenn Strömberg, som är en folkkär profil inom svensk fotbollskommentering, har länge varit en framträdande röst i sändningarna. Hans popularitet är obestridlig, men kritiker menar att han numera tenderar att överdriva sin egen betydelse och ständigt försöker återuppfinna sin roll som expert.

Inför matchen mellan Frankrike och Senegal uppstod en situation som väl illustrerar problemet. Härenstam och Strömberg ägnade tid åt att skämta och prata om hur högt upp på läktaren de befann sig. För många tittare framstod detta som irrelevant information som tog fokus från själva fotbollen.

Strömberg utbrast vid ett tillfälle på sin karaktäristiska dialekt att ”det här är det högsta jag varit med om”, syftande på den fysiska höjden. Efter att ha påstått sig få syrebrist övergick han sedan till att förklara varför Frankrike är ett så starkt lag. Hans analys löd: ”Dom har det som är svårast i fotboll: Dom har mängder av spelare som kan avgöra matcher och göra mål.”

För kritiker framstår detta som en alltför ytlig analys som knappast tillför något värde för tittarna. Frankrike, som är en av favoriterna i turneringen, förtjänar förmodligen en mer djupgående analys än så.

Även programledaren André Pops har fått kritik, dock av ett annat slag. Hans klädval, där han kombinerar kostym med sneakers, har ifrågasatts av självutnämnda modeorakel. Tillsammans med ex-domaren Jonas Eriksson har deras stil diskuterats, även om denna typ av kritik kan te sig mer perifer jämfört med innehållet i sändningarna.

En mer allvarlig invändning gäller användningen av Behrang Safari i studion. Trots att han beskrivs som en sympatisk person, ifrågasätts hans roll och vad han egentligen tillför sändningarna. När han dessutom ges utrymme att analysera politiska frågor kring Irans närvaro i mästerskapet, blir situationen särskilt problematisk.

Safari är visserligen född i Iran, men kritiker menar att han saknar den djupare insikt som krävs för att hantera komplexa politiska frågor på ett meningsfullt sätt. Tillsammans med Therese Strömberg, som också hon beskrivs som relativt ytlig i sina analyser, blir resultatet en diskussion som saknar substans. För politiska frågor av denna dignitet hade det varit mer lämpligt med en politiskt insatt expert snarare än att förlita sig på personliga åsikter från studiogäster.

SVT:s första vecka av VM-bevakningen har således varit en prövning, främst för tittarna. Med fyra veckor kvar av turneringen återstår att se om public service-kanalen kommer att justera sin ansats baserat på den kritik som framförts.

En ljusglimt i sändningarna har varit Olof Mellberg, som ursprungligen inte skulle följa med SVT till USA men som ändå åkte med, för att sedan planera att åka hem. Hans roll i sändningarna har uppskattats av en del tittare som ser honom som en potentiellt underhållande profil i rutan.

Sammanfattningsvis visar reaktionerna på SVT:s VM-bevakning att tittarna har höga förväntningar på kvaliteten i kommentarer och analyser. I en tid där fotbollskunskapen bland publiken ständigt ökar, räcker det inte längre med ytliga observationer och skämt – tittarna kräver substans och relevant expertis.