Johan Croneman erkänner i en personlig krönika att han har ändrat sig om Norge och deras fotbollsframgångar. För två veckor sedan skrev han att han gillade det norska landslaget men avskydde deras nationalism och flaggviftande. Nu, efter Norges imponerande insats i fotbolls-VM, medger han att de verkligen har något att vara stolta över.

Croneman minns hur han tidigare smånynnade på Mosebacke Monarkis satiriska Norgevisa från 1968, som hånar Norge för ”fula fjäll och taskig folkpension”. Men han erkänner att mycket har förändrats sedan dess. ”Faktum är ju emellertid att de verkligen har något att vara kaxiga över. Om jag vore i deras norska kläder, lusekofta och folkdräkt eller vad det nu kan vara, så skulle jag också ro. Jag skulle ro utav bara helvete”, skriver han.

Norges väg genom gruppspelet har varit magnifik, och uppslutningen kring laget är enligt Croneman otrolig. Nu står de inför en kvartsfinal mot England på lördag, vilket skapar ett dilemma för svenska fotbollsälskare. Var ska man lägga sina sympatier? Å ena sidan det historiska förtret mot Norge, å andra sidan Englands ”imperialistiska storhetsvansinne” och deras ständiga ”coming home”-attityd.

Croneman berör också den kontroversiella avstängningen av amerikanske spelaren Folarin Balogun, som väckte internationella protester mot Fifas korrupta agerande. Han ser detta som ett tecken på att fotbollsvärlden kan tala med en röst och uttrycker hopp om att hela Fifa-organisationen så småningom kan fällas. ”Droppen urholkar stenen”, konstaterar han.

Samtidigt ger han motvilligt viss kredit till Fifa för hur VM-turneringen har genomförts. Trots höga biljettpris och amerikanskt överdåd har matcherna spelats på makalösa arenor inför fullsatta läktare med omkring 80 000 åskådare på varje match. Många hade förutspått att de ohemula priserna skulle förstöra atmosfären och att ingen skulle ha råd att se matcherna live, men så blev det inte.

Detta innebär dock inte att kritiken mot Fifa ska tystna, betonar Croneman. Tvärtom bör fotbollsfamiljen, stärkt av sin internationella enighet, gå på offensiven. Han ställer frågan om Fifa-presidenten Gianni Infantinos dagar kan vara räknade.

När det gäller VM-bevakningen i svenska medier konstaterar Croneman att läsarnas åsikter om kommentatorer och experter i SVT och TV4 går vilt isär. Hans mejlkorg vittnar om en ovanligt stor splittring bland tittarna. En som dock fått positiv uppmärksamhet är TV4:s kommentator Adam Pinthorp, som Croneman berömmer för att vara ”en lisa för själen” under hela turneringen.

”Det är väldigt skönt att få vila i en kommentator som inte suktar efter allt syre för egen del”, skriver Croneman och hoppas att Pinthorp fortsätter på den inslagna vägen. ”Less is more! Han har varit mycket bra!”

Fotbollens dominans i programutbudet har enligt Croneman gjort att han fått se mindre Wimbledon-tennis än önskat i år. Men han uppmärksammar ändå brittiske Arthur Fery, som blivit endast den andre wild card-spelaren i historien att nå en semifinal i Wimbledon. Finalerna i tennisturneringen avgörs i helgen på HBO Max.

England har därmed haft både fotbolls- och tennisfeber samtidigt, noterar Croneman. För den som vill ha ännu mer sport att titta på nämner han även att European Dart Championship pågår i Leverkusen i helgen, även om stora namn som Littler och Humphries saknas.

Cronemans krönika speglar en bredare diskussion om nordisk rivalitet inom idrotten och hur framgång kan förändra perspektiv. Norges genombrott inom fotboll, tillsammans med landets dominans inom vintersport och andra grenar, har skapat en ny dynamik i det nordiska idrottslandskapet. För svenska supportrar innebär det ett omvärderande av gamla attityder och fördomar.