Historiens största fotbolls-VM står för dörren, och med det kommer alla de ingredienser som vi har lärt oss att förvänta oss: oväntade skrällar, vackra mål, omdiskuterade domarskillnader och ren dramatik. Men årets turnering har redan innan första avspark visat sig bli ännu en upplaga där politiken och fotbollen väger lika tungt.

Fotboll och politik har alltid varit sammankopplade, men ingenting slår den bisarra händelse som inträffade för 44 år sedan. Under VM 1982 fick världen bevittna en händelse som fortfarande står ut som den mest märkliga blandningen av sport och maktutövning. Frankrike hade just gjort mål mot Kuwait när landets fotbollsordförande, shejk Fahad Al-Ahmed Al-Sabah, plötsligt klev ner på planen. Prinsen, som tillhörde Kuwaits styrande släkt, tyckte att målet skulle dömas bort för offside. Han vinkade helt enkelt till sig sina spelare från planen i protest. Domaren vek sig för trycket och dömde bort målet – något som tydligen händer när en prins bestämmer sig för att själv agera domare.

Shejken var van att styra ett helt land, så varför skulle han inte kunna styra utgången av en VM-match? Han var långt ifrån den förste makthavare som försökt ta kontrollen över den internationella fotbollens mest prestigefyllda turnering. Spaniens diktator Franco såg till att säkra VM-värdskapet innan sin död. Den italienske fascistledaren Benito Mussolini låg bakom att Italien fick arrangera turneringen 1934. Den argentinska militärjuntan hade sitt VM 1978.

Nu står världen inför ännu ett mästerskap där politiken redan har kastat sina långa skuggor över fotbollsplanen. VM spelas i USA, Mexiko och Kanada, men det är president Donald Trumps inflytande som kommer att genomsyra turneringen på ett sätt som få kunde förutse.

Redan samma vecka som VM drar igång stoppades en VM-domare från att komma in i USA. Omar Artan från Somalia, ett av de länder Trump infört extra hårda visumkrav för, skickades tillbaka trots att han påstås ha haft giltiga papper. Det är samma land som svenske spelaren Taha Alis föräldrar kommer från. När Fifas ledning konfronterades med situationen vek de sig omedelbart för Trumps administration – något som enligt kritiker avslöjar fotbollsorganisationens brist på ryggrad.

Med tanke på hur Fifa-ordföranden Gianni Infantino har hanterat relationen med Trump, är det lätt att glömma bort att turneringen faktiskt delas med Mexiko och Kanada. Två länder som Trump upprepade gånger har hånat och konfronterat under sin tid vid makten.

Iran är ett annat exempel på hur politiken griper in i fotbollen. Landet är ett av dem som Trumps USA har attackerat hårdast de senaste åren. En bojkott hade varit fullt logisk, men Iran ska ändå delta i VM – vilket på sitt sätt visar fotbollens enorma styrka och dragningskraft. Laget har dock valt att lägga sin bas i Mexiko trots att ingen av deras matcher spelas där. De iranska spelarna ska istället pendla över gränsen till USA, och uppgifterna har varierat om hur länge de får stanna. Det senaste beskedet är att de endast får vara i landet under matchdagen.

Till detta kommer nyheten att USA inte kommer att släppa in några supportrar från Iran. Fifa har inte protesterat mot detta beslut, vilket ytterligare förstärker uppfattningen om att organisationen agerar som ett lydförbund under Trump.

VM börjar i Mexiko, samma land där turneringen spelades 1986 och där Diego Maradona skrev historia med både sin ”Guds hand” och sina gudomliga fötter. Turneringen slutar i USA, där en president gärna låter avbilda sig som en Kristusliknande gestalt.

Men bara för att Donald Trump kommer att ha ett starkt inflytande över mästerskapet betyder det inte att VM blir hans stora PR-fest. En central fråga är om han ens kommer att visa sig på matcherna. USA spelar sina gruppspelsmatcher i Los Angeles och Seattle, två städer som traditionellt styrs av Demokraterna. Förra året skakades Los Angeles av demonstrationer när Trump skickade in nationalgardet för att stoppa protester.

Ilskan mot Trump som fanns då skulle mycket väl kunna manifestera sig i burop om han syns på läktaren nu. Den farhågan fick honom att skippa årets Super Bowl som gick i Kalifornien. I tisdags valde han att gå på basket i New York för att se en NBA-final med Knicks – och blev utbuad.

Det här blir fotbollens tredje raka VM för herrar med politik i förhandsfokus, efter Putins Ryssland 2018 och Qatar 2022. Även om mästerskapet känns spännande eftersom Sverige lyckats kvalificera sig, har de senaste politiserade turneringarna gjort att mycket av VM-magin har mattats av.

En fotbollsromantisk förhoppning är att sporten ska lyckas trycka undan Trump och själv spela huvudrollen den här gången. Från VM i Qatar minns många främst de futuristiska arenorna som byggdes på bekostnad av migrantarbetarnas liv, fanzonerna där få drack alkohol, och Marockos supportrar som skapade stämning. Själva fotbollen har däremot blivit en suddig bakgrund.

Qatar fick sin drömfinal mellan Frankrike och Argentina, mellan Mbappé och Messi. Lionel Messi vann sitt efterlängtade VM-guld, men även efter slutsignalen fick han en arabisk mantel hängd på sig vid prisutdelningen – som en påminnelse om vems VM det egentligen var. Bilden som stannat kvar är när Argentinas målvakt Emiliano Martínez gör en obscen gest med priset för turneringens bäste målvakt.

Inför årets turnering har pratet mest handlat om politik och pengar. Om Trump och dyra biljettpriser. Priserna har blivit en symbol för att sporten stulits från det fattiga fotbollsfolket av den rika underhållningsindustrin. När Norge landade i USA gjorde Erling Haaland ingenting för att dölja sin väska värd 400 000 kronor eller sin klocka värd över en halv miljon. En av mästerskapets största stjärnor visade att pengar inte kan köpa stil eller smak.

Haaland och hans Norge är turneringens mest spännande lag efter en kvalresa utan poängtapp. Laget har inte spelat ett mästerskap på herrsidan sedan EM 2000, men i norska medier är förväntningarna kvartsfinal – minst. Med afrikanska topplaget Senegal och stjärnspäckade Frankrike i gruppen blir öppningsmatchen mot Irak avgörande för Norges chanser.