Kajsa Bergqvist: ”Vi gör ett av våra bästa EM någonsin”

Sverige gjorde ett av sina starkaste Europamästerskap någonsin i Birmingham, men det räckte inte ända fram till det historiska medaljrekord som förbundskapten Kajsa Bergqvist uttalat som målsättning inför mästerskapet. Den svenska truppen lämnar England med fem medaljer – två guld, ett silver och två brons – men också med en känsla av att det fanns mer att hämta.

Målsättningen var tydlig från start. Bergqvist hade inför EM basunerat ut att truppen siktade på att slå det medaljrekord i modern tid som sattes i Göteborg 2006, då Sverige tog hem tre guld, ett silver och två brons. I slutändan saknades ett enda guld för att tangera den insatsen, något som förbundskaptenen själv reflekterar över med viss blandning av stolthet och besvikelse.

– Vi gör ett av våra bästa EM någonsin, även om vi inte riktigt kommer upp till nivån 2006, säger Kajsa Bergqvist.

Mästerskapet inleddes emellertid allt annat än lovande. Fram till tävlingens fjärde dag hade Sverige enbart Wictor Peterssons brons i kula att visa upp i medaljsammanhang. Sedan lossnade det rejält under de tre avslutande dagarna när Vanessa Kamga, Andreas Almgren, Samuel Pihlström och Armand Duplantis klev in i hetluften och säkrade ytterligare fyra medaljer.

Trots den starka avslutningen menar Bergqvist att det bitvis varit stolpe ut. Sverige slutade på nionde plats i medaljligan och blev – tillsammans med Spanien och Schweiz – den nation som fick näst flest fjärdeplatser i mästerskapet. Totalt var det fem svenskar som hamnade precis utanför pallen: Fanny Roos i kula, Daniel Ståhl i diskus, Oskar Edlund på 400 meter häck, Perseus Karlström i gång och Suldan Hassan i maraton.

Endast Frankrike, med hela sju fjärdeplatser, hade fler. För Bergqvist blir det en statistisk detalj som bekräftar en längre trend.

– Vi kunde haft lite mer flyt ibland. Det har varit lite så på EM de sista åren, lite överrepresentation med just fjärdeplatser, säger hon.

Det förbundskaptenen främst tar med sig från England är den magiska kvarten under lördagskvällen, då Andreas Almgren och Samuel Pihlström inom loppet av femton minuter säkrade guld respektive silver på 10 000 meter och 1 500 meter. En kväll som Bergqvist beskriver som en av de bästa den svenska friidrotten upplevt.

– Det är många intryck som kommer att sitta kvar länge. Jag är också glad för Wictor i början, sedan Vanessa, och i dag fick vi en fantastisk avslutning med Mondo som visar hur tufft det är att slå honom, säger hon.

Armand Duplantis stod som väntat för mästerskapets största svenska ögonblick genom att försvara sitt guld i stavhopp. Därutöver levererade Andreas Almgren karriärens främsta mästerskapslopp när han avgick med segern på 10 000 meter, medan Samuel Pihlström säkrade silver på 1 500 meter. Wictor Peterssons brons i kula och Vanessa Kamgas motsvarande placering i diskus kompletterade medaljskörden.

Sammantaget ger mästerskapet en tydlig indikation på att den svenska friidrotten breddats sedan succén i Göteborg för två decennier sedan. Då vilade framgången på några få individuella stjärnor. I Birmingham kom medaljerna från fem olika grenar, och flera av de tävlande, däribland Almgren och Pihlström, visade att den svenska löparsatsningen bär frukt på den internationella scenen.

Femteplatserna i medaljligan till trots – med fem svenska fjärdeplatser och en niondeplats totalt – lämnar truppen England med en känsla av att man är på rätt väg. Frågan är nu om nästa stora mästerskap, och om den svenska generationen kan översätta sina starka insatser i ännu fler guld när EM avgjordes i ett allt tätare konkurrensfält där bland annat Frankrike visat prov på både bredd och toppkvalitet.

För Kajsa Bergqvist står det i alla fall klart att Birmingham i många avseenden var ett steg framåt. Med fem medaljer och ett antal fjärdeplatser som kunnat bli priser vid lite bättre flyt finns en grund att bygga vidare på – även om det historiska rekordet från Göteborg får stå sig ytterligare ett tag.