Johanna Frändén: Inget kan få mig att hålla på Norge i kväll

En färsk opinionsundersökning från SVT visar på en anmärkningsvärd skillnad i hur svenska folket förhåller sig till grannlandet Norges framgångar i fotboll. Bara elva procent av de tillfrågade svenskarna uppger att de önskar att Norge ska åka ur fotbolls-VM. Bland kvinnliga respondenter är siffran ännu lägre – endast sex procent vill se norrmännen åka hem.

Resultatet tyder på att den traditionella idrottsrivaliteten mellan Sverige och Norge har förändrats i grunden. Den klassiska inställningen ”allt gott till Norge, utom i sport” verkar inte längre vara en hållning som delas av majoriteten av den svenska befolkningen.

## Politisk debatt om nordisk solidaritet

Den moderata politikern Gunnar Hökmark har gått ut starkt för att svenskarna bör stödja Norge i mästerskapet. I ett blogginlägg uppmanar han landsmännen att ”växa upp och börja ro” för grannlandet. Hökmark argumenterar utifrån ett geopolitiskt perspektiv och menar att den nordiska gemenskapen bör stå enad.

”Vi blir inte mindre för att Norge är framgångsrikt, vilket en del människor med mindervärdeskomplex tycks tro. Tvärtom blir vi större, därför att vi är en del av en nordisk familj vars samhällen formats av demokratins stabila ideal, människors jämbördighet och jämställdhet samt en tolerans och öppenhet som gjort våra länder till några av världens mest framgångsrika”, skriver Hökmark på sin blogg.

Hans utspel har väckt debatt om huruvida idrottsevenemang ska ses genom en geopolitisk lins eller om idrottsrivalitet ska få vara just det – en godtycklig och känslobaserad angelägenhet utan djupare politisk betydelse.

## Sprickor inom Tidö-samarbetet

Frågan om hur Sverige ska förhålla sig till Norges VM-framgångar har skapat oenighet även inom politiska samarbeten. Under Almedalen svarade utrikesminister Maria Malmer Stenergard spontant på frågan om vilka hon håller på när Sverige åkt ur mästerskapet med att säga ”Oj, inte Norge i alla fall”. Uttalandet visar att även inom regeringssamarbetet finns olika åsikter om var den nordiska solidariteten ska ta vägen när fotbollen rullar.

## Norges imponerande VM-succé

Norges prestation i årets VM har varit enastående. Laget har besegrat fotbollsgiganter och avancerat långt i turneringen, till stor del tack vare stjärnor som Erling Braut Haaland, världens kanske mest framgångsrike anfallare just nu. Laget inkluderar också målvakten Örjan Nyland, som för bara några år sedan jobbade extra på en förskola och för närvarande är klubblös, samt den unge talangen Antonio Nusa.

Särskilt uppmärksammat har varit spelaren Oscar Bobb, vars mor är skådespelare och socialist och brukar medfölja sin son på möten med fotbollsagenter för att tacka nej till skatteförmånliga upplägg av principiella skäl.

Norges seger mot Brasilien i åttondelsfinalen blev särskilt symbolisk – ett land med knappt sex miljoner invånare besegrade en fotbollsnation med 213 miljoner invånare. Segern följdes av massiva jubelfester i Oslo och andra norska städer.

## Breddidrott som framgångsfaktor

Fotbollsexperter pekar på att Norges framgångar är ett resultat av ett systematiskt arbete med att göra fotbollen tillgänglig för alla samhällsgrupper. Föreningsdemokrati och breddideal har haft en självklar plats i den norska idrottsmodellen, vilket skapat en bred bas för talangutveckling. Detta har lett till att landet nu kan plocka fram spelare från olika socioekonomiska bakgrunder.

Den norska modellen har väckt internationell uppmärksamhet och diskussioner om hur mindre länder kan konkurrera med traditionella fotbollsnationer genom att fokusera på tillgänglighet och inkludering snarare än elitprogram för ett fåtal utvalda.

## Idrottsrivalitet kontra politisk samhörighet

Debatten om huruvida svenskar bör stödja Norge i fotboll eller inte berör en djupare fråga om idrottens roll i samhället. Å ena sidan finns argumentet att idrottsrivalitet är något konstruerat, baserat på historiska provinsiella allianser och nedärvda traditioner utan verklig betydelse utanför sportens värld. Å andra sidan menar vissa att det nordiska samarbetet i en osäker geopolitisk tid bör manifesteras även på idrottsplanen.

Faktum kvarstår att en överväldigande majoritet av svenskarna verkar ha lagt den gamla rivaliteten åt sidan och istället ser Norges framgångar som något positivt – eller åtminstone inte något att aktivt motsätta sig. De elva procenten som önskar Norge respass representerar en minoritet som håller fast vid den traditionella synen på idrottsrivalitet som en helig och opolitisk angelägenhet.

När Norge fortsätter sin VM-resa står alltså svenska folket i stort sett enat i att åtminstone inte önska grannarna något ont. Om det innebär aktivt supporterskap eller likgiltig neutralitet varierar, men den klassiska rivaliteten verkar för många tillhöra det förflutna.