Undervattensarbetet har på några år förändrat den moderna simningen i grunden. Allt fler internationella stjärnor lägger numera en stor del av sina lopp under ytan, och utvecklingen har varit särskilt tydlig i kortbanesimning, där antalet vändningar är fler. Förklaringen är att en allt större del av ett lopp avgörs i undervattensfasen efter start och vändningar, där simmare med starka bentag och effektivt flyt kan ta in avgörande meter på sina konkurrenter. Det första stora beviset på förändringen kom under VM i kortbana 2024, då inte mindre än 20 världsrekord slogs. Sedan dess har trenden även fått genomslag på långbana, och när kortbane-VM avgörs i Peking i december väntas ytterligare rekordfall.
– Jag är inte förvånad över det som har hänt de senaste åren. Snarare kanske i så fall något mer förvånad över att det har tagit sin tid, säger Sara Junevik.
Junevik är en av sju svenska simmare som är förhandsnominerade till VM i Peking. Hon har alltid haft ett starkt undervattensarbete, men menar att det fortfarande finns delar som kan bli bättre.
– Ibland kan man i träningen fokusera så mycket på det som inte är bra att man glömmer bort att jobba på de saker som man redan är bra på. Och det finns definitivt delar i mitt uv-arbete och detaljer i starter och vändningar som kan bli bättre. Det jobbar vi en hel del med nu vilket känns väldigt spännande, berättar hon.
Året har varit händelserikt för Junevik. Hon inledde 2026 med att tillbringa tre månader i Australien för träning. I maj flyttade hon från Stockholm till Göteborg för att ansluta till den privata träningsgruppen Growth Objective, som leds av den tidigare landslagssimmaren Isak Eliasson. Satsningen gav snabbt resultat – i augusti simmade hon hem ett EM-brons på 50 meter fjärilsim i Paris, i ett startfält med hård konkurrens.
– Det var väldigt kul att vara på ett mästerskap med en så stor trupp som vi hade på EM, och jag hade otrolig energi under hela mästerskapet. Ibland har jag tidigare känt att jag nu på slutet tappat lite av det, och varit lite trött på den bubblan man som idrottare är i under ett mästerskap, men det kände jag inte i Paris, säger Junevik.
Nästa utmaning blir världscupen, som i år avgörs i tre deltävlingar under drygt två veckor i oktober. Värdländerna är något oväntade: Azerbajdzjan, Uzbekistan och Kazakstan. För både Azerbajdzjan och Uzbekistan blir det första gången de arrangerar en internationell simtävling av den här digniteten. Baku och Tasjkent har under senare år satsat på att locka allt fler internationella idrottsevenemang, och för länderna i Kaukasus och Centralasien handlar det om att etablera sig på den globala simkartan.
Juneviks plan är att ställa upp i de två första deltävlingarna: i Baku den 1–3 oktober och i Tasjkent den 8–10 oktober. Den tredje deltävlingen i Astana den 15–17 oktober hoppar hon över till förmån för ett träningsläger med sin träningsgrupp.
– Jag kände att jag under hösten ville ha några tävlingar på hög internationell nivå. Jag vet hur givande jag tyckte det var att få den sparringen när vi 2024 körde världscupen i Asien, säger hon.
Kortbane-VM i Peking avgörs den 1–6 december. Sju svenska simmare är förhandsnominerade, en nominering som bygger på prestationerna vid sommarens EM i Paris där de tog sig till individuell final eller lagkappsfinal. Förutom Junevik handlar det om Ludvig Bartolek från Helsingborg, Robin Hanson från Spårvägen, Thilda Häll och Sofia Åstedt från Elfsborg, Victor Johansson från Jönköping samt Elvira Mörtstrand från Västerås. Kvalperioden pågår till och med den 8 november, och den slutgiltiga truppen presenteras den 10 november.
Med den utveckling undervattensarbetet har haft de senaste åren blir kortbane-VM i Peking en ny indikator på var sporten står. Om rekordtakten från 2024 upprepas återstår att se, men få räknar med att utvecklingen har stannat av.
