Kvalade i höjdhopp med migrän: ”Blev helt yr”

Det har varit ett minst sagt omtumlande år för höjdhopparen Engla Nilsson. Förra året var hon en av de stora svenska överraskningarna när hon tog brons inomhus-EM i Apeldoorn. Året därefter har verkligheten sett annorlunda ut. Efter en lång kamp med ätstörningar, som hon öppet berättat om, var hon tillbaka på tävlingsbanan igen i maj. Där lyckades hon också ta en efterlängtad biljett till friidrottsEM i Birmingham.

Väl framme i den engelska värmen tog det dock stopp. Under tisdagens kval passade de flesta på att njuta av solen, men för Nilsson blev det en ren prövning. Hon klarade 1,84, men det satt långt inne – och det var först i sista försöket. När hon lämnade vallen var det med blandade känslor.

– Det är så klart en stor besvikelse. Men samtidigt är jag stolt över mig själv att jag tog mig hit. Det var absolut ingen självklarhet när jag gick in i den här säsongen, säger hon och fortsätter:

– Efter 1,80 fick jag något slags migränanfall och blev helt yr. Jag kunde typ inte se vart jag gick. Tråkigt att det infaller i ett klimat som jag normalt älskar att hoppa i och på en tävling som betyder väldigt mycket.

Migränen sved till rejligt med tanke på vad som stod på spel. Men trots att hon hade svårt att se och knappt visste var hon tog vägen, lyckades hon alltså klara höjden i slutskedet.

– I tredje hoppet vet jag faktiskt inte ens hur jag klarade. Det var därför jag var så chockad när jag kom upp på mattan.

Samtidigt som Nilsson kämpade medan klockan tickade, gick en annan svenska på ren rutin. Louise Ekman var det nämligen aldrig något större snack om. Hon var felfri över 1,91 och ser med sitt lugn ut att vara redo för vad som komma ska i fredagens final.

– Jag är supernöjd över dagens kval. Jag känner att jag uppnådde det målet jag hade med dagen, säger Ekman, som trivs i den pressade situation som ett mästerskap för med sig.

Ekman var imponerad över det som Nilsson trots allt lyckades prestera under rådande omständigheter.

– Jag tyckte så otroligt synd om henne. Sedan vet jag inte hur många det är som klarar av att hoppa 1,84 med migrän. Men jag lider verkligen med Engla, säger hon.

Tredje svenskan på plats var Ellen Ekholm. Hon stod för en positiv överraskning när hon satte nytt säsongsbästa med 1,88 – men det räckte ändå inte till final. 19:e platsen innebär att hon får följa finalen framför tv:n precis som vi andra.

Birmingham bjöd på en gassande sol och över 30 grader under kvalet, vilket gjorde förhållandena tuffa för alla runt en eftermiddagssol som tog hårt på krafterna. För arrangörerna handlade det om att vara kreativa för att kyla ner och skugga såväl tävlande som publik. Att skynda långsamt är inget alternativ i en sport där tiondelar och marginaler avgör allt.

Trots att mästerskapet är först inne på sitt andra år med den nya strukturen, efter att det tidigare hette lag-EM, har det snabbt etablerat sig som en viktig kontinentalkamp. Här finns en unik möjlighet att mäta sig mot de allra bästa på internationell mark under press, med ett nytt klimat redan runt hörnet. Manchester och andra städer i regionen har under veckan fyllts av idrottare från hela Europa – och det märks att det är ett mästerskap som tagits på allvar.

Blickar vi mot fredagens höjdpunkt, finalen, står mycket på spel. Den som tar plats i startfållan tillhör den absoluta eliten i sommarhettan. För Nilssons del väntar nu en återhämtningsresa och en ny chans framöver. För Ekman väntar en prövning av helt annat slag – en som hon hävdar att hon älskar.

Med det sagt: sommaren har bara börjat. Och för de svenska höjdhopparna ser den onekligen spännande ut.