Malin Fransson: Tonårsskrällen som blev en guldmamma

PARIS. Hon har varit med så länge att ingen längre behöver räkna. Inte ens hon själv. Ändå är det i sådana här ögonblick, i en fullsatt simhall i Paris, som man påminns om att Sarah Sjöröms karriär inte är något annat än en enda lång, omöjlig bedrift. Det är lätt att glömma bort hur makalöst det faktiskt är när det makalösa blir vardag. Men under en gyllene kväll i den franska huvudstaden var det dags att påminna sig själv om resan.

För vad hon har åstadkommit under snart två decennier på elitnivå är svårt att sia om det finns någon motsvarighet till i svensk idrottshistoria. Allt började på allvar i Rom 2009, när en då 16-årig flicka från Örebro chockade hela världen genom att ta hem guldet på 100 meter frisim i sitt första stora internationella mästerskap. Det var ingen tillfällighet, det var startskottet på en karriär som sedan dess bara fortsatt att producera nya höjdpunkter.

I Paris den här kvällen handlade det om ytterligare en bekräftelse. Inte bara på att formen finns där, utan också på att den där speciella förmågan att kliva fram när det gäller som mest aldrig har försvunnit. Samtidigt är det värt att stanna upp vid vad det är vi har fått bevittna. En idrottskvinna som har gått från att vara ett underbarn till att bli en av de mest kompletta simmarna genom tiderna – om inte den allra främsta.

Hennes framgångar har byggt vidare på en unik blandning av talang, disciplin och en nästan övermänsklig förmåga att ständigt förnya sig själv. När konkurrenterna har förbättrat sig, har hon förbättrat sig ännu mer. Hon har flyttat fram gränserna för vad som är möjligt i bassängen, men också för vad en svensk elitidrottare kan betyda bortom idrotten. Hon har gjort det till en självklarhet att synas i kommersiella sammanhang, lyft svensk simning till en nivå där landet faktiskt kan hota de stora simnationerna – och inspirerat en hel generation unga som velat följa i hennes kölvatten.

Men det är inte bara på hemmaplan som avtrycken märks. Inom den internationella simvärlden talas det om en atlet som har torskat få – en kvinna som ständigt hittar nya sätt att vinna. Hennes rivalitet mot exempelvis australiskan Emma McKeon, för att inte tala om de hårba leverantörerna från USA, har under många år varit basen i några av de mest minnesvärda ögonblicken som sporten har producerat. Varje gång hon kommer hem med ett mästerskap bakom sig, oavsett färg på medaljerna, har hon med sig en påse med nya erfarenheter som gör henne svårslagen.

Vi börjar närma oss ett märkligt vägskäl i hennes karriär. Hon fyller snart 31, har ett OS-guld i ryggsim från en friindividuell distans som hon knappt kunde simma när hon var som bäst, och har nyligen genomgått en armbågsoperation. Ändå står hon här, på andra sidan jorden, och visar att åldern inte har något att betyda för någon som är fast besluten. Den här kvällen i Paris är inte ett slut på en karriär, utan snarare en påminnelse om att resan fortsätter.

Man behöver bara se hur hon rör sig genom vattnet. Där många andra simmare måste ta ut varenda meter i ett längre tag, för att sedan famla efter andan, simmar hon med en aura av lugn. Hennes specialiststräckor har i takt med hennes mognad blivit avsevärt tuffare att slå, inte bara för att hon är snabbare, utan för att hon är smartare. Det finns en anledning till att coacher från hela världen står med block och penna för att studera hennes teknik. Hon har inte bara varit bäst i världen, hon har varit en föregångare inom sitt område.

Så medan kvällens fullsatta läktare i Paris vaknar till liv för ett tillfälle att fira henne, kanske det är nyttigt att stanna upp för en sekund. För den där dagen kommer förr än vi tror. Då när hon inte längre står där vid startblocken och på riktigt får börja fundera på vad hon ska göra med resten av sitt liv. Men tills vidare blickar vi framåt. Det här är ingen tid att räkna hennes bedrifter, utan snarare att njuta av den verklighet där vi fortfarande får uppleva hennes framfart. För oavsett om man kan hålla ordning på alla milstolpar eller inte, så är en sak fullkomligt säker: Ingen annan har gjort det som Sarah – varken förr eller troligen en gång i framtiden.