Miljardärssonen skapar brittisk tennisfeber

När 23-årige Arthur Fery slog in matchbollen i kvartsfinalen mot Flavio Cobolli skrev han tennishistoria. Han blev den förste herrspelaren på 25 år att nå semifinal i Wimbledon med ett wild card. Hans världsranking på plats 114 räckte inte för att kvalificera sig direkt till turneringen, trots att han gjort ett stort lyft på rankinglistan under det senaste året.

Efter kvartsfinalsegern reflekterade Fery över sin prestation. ”Jag har alltid trott på mig själv, att jag kan bli en toppspelare. Men det är klart att en semifinal i Wimbledon är något extra”, säger han.

Fram till för några veckor sedan var Arthur Fery i tenniskretsar kanske mest känd som spelaren vars pappa är miljardär. Hans far, finansmannen Loic Fery, ägde fram till i våras den franska fotbollsklubben Lorient och är numera ordförande i klubben som spelar i landets högsta division, Ligue 1. Enligt franska medieuppgifter uppskattas Loic Ferys förmögenhet till omkring fyra miljarder kronor.

Även om pappa Loic Fery har varit en entusiastisk supporter på läktarna i Wimbledon, kommer tennisgenerna faktiskt från mamman. Olivia Fery, tidigare Graveraux i efternamn, var själv professionell tennisspelare och rankades som bäst på 225:e plats i världen 1991.

Med sin privilegierade bakgrund har Arthur Fery fått smeknamnet ”nepo baby” – en term som används för barn till välbärgade och inflytelserika föräldrar. Men nu har britterna tagit honom till sina hjärtan efter fem raka segrar på gräset i All England Club. I åttondelsfinalen mot Grigor Dimitrov visade han prov på mental styrka när han vände matchen och vann en dramatisk thriller med 10–7 i det avgörande supertiebreakat.

Fery är dessutom en riktig lokalkändis i Wimbledon-området, trots att han är född i Frankrike. Föräldrarna flyttade från Paris när han var två år gammal och han växte upp i sydvästra London, bara ett stenkast från de berömda tennisbanorna.

Med sina 175 centimeter är Arthur Fery en av de fyra kortaste herrspelarna i årets turnering. Snittlängden bland toppspelarna i herrtennisen ligger en dryg decimeter högre. Av naturliga skäl är det inte serven som är hans stora vapen, utan snarare returspelet som har blivit hans signum.

Nu väntar en monumental utmaning. I semifinalen ställs Fery mot Alexander Zverev, som för några veckor sedan vann Franska öppna i Paris. Den tyske stjärnan har möjlighet att göra den ovanliga och prestigefyllda dubbeln ”channel slam” – att vinna både Franska öppna och Wimbledon samma år.

Sedan den öppna eran inleddes 1968 har bara sex spelare lyckats med denna bedrift: Rod Laver, Björn Borg, Rafael Nadal, Roger Federer, Novak Djokovic och Carlos Alcaraz. Det säger något om svårigheten i att snabbt anpassa sig från grus i Paris till gräs i London, två helt olika underlag som kräver olika spelstil och taktik.

Det måste med andra ord sitta perfekt om det ska bli ytterligare en skräll från den unge britten. Zverev kommer med helt annan erfarenhet och rutin från de största scenerna i tennisvärlden, medan Fery spelar sin första Grand Slam-semifinal.

I den andra semifinalen möts Novak Djokovic och Jannik Sinner i vad som också väntas bli en högklassig drabbning. Djokovic, som har sju Wimbledon-titlar på meritlistan, möter den unge italienaren som representerar den nya generationen tennisspelare.

För Arthur Fery handlar det nu om att njuta av ögonblicket och fortsätta tro på sin förmåga. Hans resa från wild card-spelare till semifinalist har redan gripit publiken och visat att även i modern tennis, där rankning och seedningar ofta avgör, kan det fortfarande uppstå äkta saga-historier på gräsmattorna i Wimbledon.