Det blev en kväll att minnas för svensk friidrott när EM i Rom bjöd på två svenska medaljer inom loppet av några minuter. Andreas Almgren krossade motståndet på 10 000 meter och tog guld, och strax därpå följde Samuel Pihlström upp med ett silver på 1500 meter efter en imponerande spurt på upploppet.
Pihlströms lopp var en av kvällens stora skrällar. Han låg inte på medaljplats när det sista varvet inleddes, men på upploppet växlade han upp och gick om flera meriterade löpare. Mållinjen passerade han som tvåa, med ett silver som få hade räknat med på förhand.
Efteråt berättade han att Almgrens guldlopp gett honom extra energi. ”Vilken kväll, jag stod i callroom och såg Andreas krossa alla på 10 000 och fick så mycket energi av det”, sa Pihlström till SVT.
Almgrens guld kom efter ett lopp där svensken tog kommandot och till slut kunde korsa mållinjen som ohotad etta. Det var ett starkt mästerskapslopp och en bekräftelse på att Almgren hör hemma i den europeiska eliten på långdistans. Hans karriär har byggts upp genom ett målmedvetet arbete med fokus på både bana och landsväg.
De två medaljerna innebär ett lyft för svensk medel- och långdistanslöpning. Under flera år har svenska löpare haft svårt att nå prispallen i stora internationella mästerskap på dessa distanser. Den här kvällen i Rom visade att det inte längre finns något glapp, åtminstone inte när formen är på topp.
EM i Rom samlade friidrottens europatopp och avgjordes i en av arenorna med mest tradition i idrottsvärlden. För svensk del var kvällen den mest framgångsrika under mästerskapet. De två herrlöparna gav ett tydligt besked om att den svenska löparsatsningen bär frukt.
Pihlströms silver är hans hittills tyngsta merit. Det lyfter in honom i en grupp löpare som kan utmana om fler medaljer i framtida mästerskap. På 1500 meter krävs både snabbhet och taktisk känsla, och Pihlström visade att han behärskar båda delarna. Att han dessutom lyckades i en EM-final med många starka namn gör att den här andraplatsen väger tungt.
För Almgren var guldet en historisk framgång. Svenska herrar har vid flera tillfällen under 2000-talet varit nära stora medaljer på långdistans, men det är sällan det har burit ända fram. Att Almgren nu bröt den trenden i Rom lär ge ringar på vattnet för hela den svenska löpningen.
Samtidigt kommer de nya medaljerna inte från ingenstans. Svensk friidrott har under flera år satsat på att utveckla långdistanslöpare med internationell träning och tävlingserfarenhet. Både Almgren och Pihlström är exempel på löpare som tagit sig fram genom en medveten satsning på den internationella banan.
Under kvällen fanns det också en tydlig känsla av att svenskarna var i form. Almgren krossade fältet, och Pihlström kunde hämta kraft ur det när han själv klev in i sitt lopp. Det är en typ av växelverkan som sällan sker i stora mästerskap, men när den väl gör det kan den bli utlösande för fler framgångar.
De svenska medaljerna väckte stor glädje i den svenska truppen och uppmärksammades också av SVT:s experter. Att två svenska löpare stod på pallen i två av de klassiska grenarna var något som gav eko långt utanför den svenska friidrottsfamiljen. Det sänder en signal till övriga Europa att Sverige återigen har löpare att räkna med.
För Pihlström lär kvällen i Rom bli en av de största i karriären. Med silvret på 1500 meter har han satt sig själv på kartan och samtidigt öppnat en dörr till fler internationella finaler. För Almgren, som redan var etablerad, handlar guldet om att förvandla toppresultat till mästerskapsmedaljer.
Sammantaget var det en kväll då svensk löpsport skrev ett nytt kapitel. Två medaljer, två distanser och två löpare som på olika sätt visade att Sverige kan mäta sig med Europa när det gäller. Svensk medel- och långdistanslöpning har fått en injektion som kan bära långt.
