Invandrad arbetskraft avgörande för svensk äldreomsorg

Med ett smittande skratt leder Gunvor Hellström samtalet runt fikabordet på Villa Dalénum, ett äldreboende på Lidingö i Stockholm. ”Vet du vad jag kallar det här stället för? Lyxfängelset,” säger hon medan kaffet skvalpar i kopparna. Trots sina 100 år rör hon sig snabbt genom korridorerna med hjälp av rullatorn.

På Villa Dalénum, som drivs av Vardaga inom omsorgskoncernen Ambea, har nio av tio anställda utländsk bakgrund. Detta är ingen slump utan speglar en verklighet som blivit alltmer påtaglig inom svensk vård och omsorg.

Statistik som Dagens Nyheter tagit fram med hjälp av SCB visar att en stor del av personalen inom vård och omsorg är född utanför EU och EES. De flesta har kommit till Sverige som flyktingar eller anhöriga till flyktingar. Två yrkesgrupper sticker särskilt ut: tre av tio undersköterskor och mer än hälften av alla vårdbiträden kommer från länder utanför EU och EES.

Framför allt äldreomsorgen – som ligger under kommunernas ansvar – har blivit helt beroende av personer som lämnat sina hemländer för att bygga en ny tillvaro i Sverige. En av dem är Navid Hosseini, som kom till Sverige under flyktingvågen 2015.

Navid arbetar som demensansvarig på avdelningen. Han började som praktikant, utbildade sig till undersköterska och planerar nu att studera vidare till sjuksköterska. ”Jag har alltid varit en lugn person, fri från stress, och har fått höra att jag passar för det här arbetet,” berättar han.

Sveriges kommuner och regioner (SKR) larmade redan förra året om att landets mer restriktiva migrationspolitik kan försvåra välfärdens kompetensförsörjning. Andelen utrikesfödda i den kommunala omsorgen har ökat från 13 till 22 procent mellan 2014 och 2024.

Detta är resultatet av ett aktivt arbete där äldreomsorgen tillsammans med kommuner, Migrationsverket och Arbetsförmedlingen medvetet rekryterat utrikesfödda – och därmed blivit en viktig del i Sveriges integrationsarbete.

”Ganska snabbt insåg vi att det är en win-win. Vi hittar ju så himla bra medarbetare. Vi har jobb och jobb är en väg in i samhället,” säger Nina Thoren Forsanker, kompetens- och mångfaldsstrateg på omsorgsföretaget Ambea.

På Villa Dalénum har många fått sitt första riktiga jobb i Sverige. Verksamhetschefen Jessica Leü berättar att det oftast bara tar några veckor för att se om en person passar för jobbet. ”Jag ser potential när någon är genuint intresserad av att arbeta med människor och är öppen för att utveckla sin svenska,” förklarar hon.

Äldreboendet har nått maximal poäng i Socialstyrelsens brukarundersökning avseende ”trygghet” och ”nöjdhet”, vilket Jessica Leü tillskriver satsningen på fler fasta anställningar. För att hitta nya medarbetare håller hon dörren öppen för studenter, praktikanter, långtidsarbetslösa och sommarjobbare.

Behovet av personal är akut och kommer bara att öka. Socialstyrelsen har nyligen meddelat att svensk äldreomsorg behöver rekrytera minst 50 000 nya medarbetare fram till 2030.

Sebastian Nydén, kommunchef i västgötska Svenljunga med knappt 11 000 invånare, uttrycker oro: ”Jag upplever inte att svenska folket förstår vilken kompetensförsörjningsutmaning vi har framåt. Det föds nästan inga barn, vi har väldigt lite invandring och en extremt åldrande befolkning.”

Svenljunga, som styrs av en borgerlig minoritet, var en av de kommuner som tackade nej till regeringens initiativ om frivillig återvandring. ”Vi sliter för att behålla varenda skattebetalare och vår kompetens. Vi har jättemycket människor med invandrarbakgrund som gör ett kanonjobb i våra verksamheter,” säger Nydén.

Forskning från Linköpings universitet bekräftar att svenska kommuner – oavsett politisk styrning – ofta har en annan syn på invandring än regeringen och Sverigedemokraterna. I en enkät svarar nästan 80 procent att flyktingmottagande fyller kommunala behov, och hälften anser att de behöver ta emot fler flyktingar.

Efter pandemin kritiserades äldreomsorgen för bland annat bristande språkkunskaper hos personalen. I sommar träder det nya språkkravet i kraft. Jessica Leü håller med om att språket är en utmaning men ser lösningar genom utbildning i vårdsvenska och språkcoacher som stöttar i vardagen.

För Navid Hosseini har arbetet inom äldreomsorgen inte bara gett försörjning utan även möjlighet att utvecklas både språkligt och yrkesmässigt. Han ser det som en framtidsbransch: ”Det är ett ställe där du kan utveckla dig, försörja dig, utveckla språket. Att arbeta med människor är väldigt intressant.”

På jobbet har han också träffat kärleken – hans sambo kom till Sverige som flykting från Ukraina och ska nu precis som han läsa vidare till sjuksköterska.