Är Åkesson Liberalernas bästa valarbetare?

Liberalerna har fått ett tydligt uppsving i flera opinionsmätningar under den sista tiden före valet. Frågan som nu diskuteras i politiska kretsar är om Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson på allvar har retat upp sig på Liberalernas Romina Pourmokhtari – och vad en sådan spricka skulle betyda för samarbetet.

De senaste mätningarna visar att Liberalerna rör sig uppåt, en utveckling som bryter mot partiets långa kamp för att hålla sig kvar över riksdagsspärren. I flera undersökningar har partiet gått fram med några procentenheter, men bilden är inte entydig. Andra mätningar visar en mer dämpad nivå, vilket är normalt i ett valslut där väljarna rör sig snabbt. Ändå har uppgången gett Liberalerna en skjuts i valrörelsens slutskede.

För Liberalerna handlar det om existens. Partiet har under flera mandatperioder legat nära fyraprocentsspärren och varje opinionsmätning följs noga. Ett svagt resultat skulle kunna kasta ut partiet ur riksdagen och förändra den borgerliga maktbalansen i grunden. Det gör att den senaste tidens siffror är mer än bara siffror: de handlar om partiets framtid.

Samtidigt har relationen mellan Jimmie Åkesson och Romina Pourmokhtari hamnat i centrum. Åkesson har vid flera tillfällen riktat skarp kritik mot Liberalernas klimatpolitik, där Pourmokhtari varit en av de mest framträdande profilerna. Retoriken har hårdnat under valrörelsen och frågan är om det handlar om en genuin irritation eller ett medvetet spel inför väljarna.

Pourmokhtari har försvarat den liberala linjen och markerat att partiet inte är berett att kompromissa bort sina profilfrågor. Hennes unga ålder och tydliga sätt att kommunicera har gjort henne till en av de mest uppmärksammade politikerna i den borgerliga rörelsen. Det har också gjort henne till en måltavla för SD:s kritik, inte minst i klimatfrågan där partierna står långt ifrån varandra.

Jimmie Åkesson är den dominerande aktören inom det borgerliga lägret. Hans utspel väger tungt, eftersom SD har en avgörande roll i regeringsunderlaget. När han väljer att gå hårt ut mot en av Liberalernas stjärnor är det en politisk markering med flera syften. Dels handlar det om att visa SD:s väljare att partiet driver en egen linje. Dels handlar det om att pressa Liberalerna inför kommande förhandlingar om regeringspolitiken.

Den parlamentariska situationen är komplex. Regeringen består av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, med SD som stödparti. Samarbetet har varit ansträngt från start, framför allt mellan SD och L. Frågor om migration, skola och klimat har skapat friktioner genom hela mandatperioden. Med valet så nära blir de här spänningarna tydligare, och varje utspel tolkas i ljuset av vad som ska hända efter valdagen.

För Liberalerna handlar en eventuell uppgång i opinionen också om att stärka partiets förhandlingsposition. Ju fler mandat partiet får, desto svårare blir det för både SD och Moderaterna att bortse från liberalernas krav. En stark valuppgång skulle ge partiet en plattform i de förhandlingar som sannolikt följer efter valet, oavsett hur regeringsfrågan löses.

För SD är läget annorlunda. Partiet är redan stort och behöver inte profilera sig genom att gå i klinch med ett litet regeringsparti. Men i en valrörelse handlar det om att mobilisera kärnväljare och samtidigt locka osäkra väljare. Genom att attackera Liberalernas klimatpolitik kan Åkesson visa att SD har ett reellt inflytande och att partiet inte viker sig i viktiga frågor.

Det är också möjligt att konflikten är överdriven. I valrörelsens sista dagar tenderar partier att skärpa tonen för att skapa uppmärksamhet. Politisk konfrontation är ett sätt att få plats i nyhetsflödet och att sätta dagordningen. Frågan är hur väljarna tolkar det hela: som ett uttryck för äkta oenighet eller som en del av spelet.

De opinionsmätningar som nu visar ett stärkt stöd för Liberalerna är dock en påminnelse om att valrörelsen inte är avgjord. Väljare rör sig sent, och partier som länge legat lågt kan plötsligt få ett uppsving. Samtidigt är osäkerheten stor i mätningar från slutet av en valrörelse. Det som ser ut som en trend kan vara tillfälligt.

En sak är säker: relationen mellan Jimmie Åkesson och Romina Pourmokhtari kommer att fortsätta väcka frågor in i det sista. Sprickan mellan dem handlar i grunden om vad som ska prägla den borgerliga politiken efter valet. Och svaret på den frågan har betydelse inte bara för Liberalerna och SD, utan för hela det politiska landskapet i Sverige.