Regeringens förslag om att halvera priset för en månadsbiljett i kollektivtrafiken har tagit branschen på sängen. Varken Svensk Kollektivtrafik eller landets regionala trafikbolag har varit involverade i processen eller konsulterats innan beslutet presenterades. Trots att initiativet på många sätt är välkommet väcker det frågor om prioriteringar och genomförbarhet.

Johan Wadman, verkställande direktör för branschorganisationen Svensk Kollektivtrafik, bekräftar att de är positivt överraskade men samtidigt förvånade över hur förslaget lanserats. Enligt honom finns det andra mer angelägna åtgärder om målet är att långsiktigt stärka kollektivtrafiken i Sverige.

”Vi välkomnar det. Men vill man satsa på kollektivtrafiken finns det andra åtgärder som är viktigare”, säger Wadman.

Förslaget innebär att kostnaden för en så kallad 30-dagarsbiljett skulle halveras, vilket skulle göra det väsentligt billigare för pendlare och andra regelbundna resenärer att åka kollektivt. I en tid då både privatpersoner och samhället som helhet pressas av höga levnadskostnader och en ökad medvetenhet om klimatförändringarnas allvar, kan lägre biljettpriser ses som ett sätt att både underlätta vardagen för medborgarna och minska beroendet av bilen.

Men kritiken från branschen handlar främst om att regeringen inte har förankrat förslaget med de aktörer som faktiskt ansvarar för att driva och underhålla kollektivtrafiksystemen. Regionerna och deras trafikbolag står för den stora majoriteten av kollektivtrafiken i landet, och alla förändringar i prissättning får direkta konsekvenser för deras ekonomi och verksamhet.

Svensk Kollektivtrafik är en organisation som företräder regionernas kollektivtrafikbolag och arbetar för att utveckla och stärka den gemensamma kollektivtrafiken. Organisationen har en central roll i att samordna branschen, sprida kunskap och påverka politiska beslut som rör sektorn. Att de inte varit delaktiga i framtagandet av ett så pass omfattande förslag är därför anmärkningsvärt.

Det råder ingen tvekan om att branschen är under press. Kollektivtrafiken har under de senaste åren kämpat med minskade resandetal i spåren av pandemin, samtidigt som kostnaderna för drift, personal och underhåll har stigit. Många regioner har varit tvungna att se över sina linjenät, dra ner på turtäthet eller höja priserna för att få ekonomin att gå ihop.

Wadman pekar på att det finns andra investeringar som skulle kunna ha större genomslag för att få fler att välja kollektivtrafiken. Det kan handla om att öka turtätheten, förbättra pålitligheten, bygga ut infrastrukturen eller satsa på modernare och miljövänligare fordon. Allt sådant kostar pengar, och resurser som läggs på att subventionera biljettpriser kan komma att saknas på andra håll.

Från ett politiskt perspektiv kan förslaget ses som ett försök att snabbt och synligt visa handlingskraft på ett område som engagerar många väljare. Kollektivtrafik berör stora delar av befolkningen, särskilt i städer och tätorter där många är beroende av buss, tunnelbana, spårvagn eller pendeltåg för att ta sig till och från arbetet.

Men för att en sådan reform ska få önskad effekt krävs mer än bara lägre priser. Det behövs också en stabil och fungerande kollektivtrafik som kan möta den ökade efterfrågan. Om prissänkningar leder till fler resenärer men systemet inte klarar av att hantera dem riskerar det att skapa trängsel, förseningar och missnöje.

Dessutom måste frågan om finansiering lösas. Om biljettintäkterna minskar när priserna går ner måste staten eller regionerna kompensera skillnaden. Det kräver tydliga besked om hur pengarna ska fördelas och vilka skyldigheter som följer med statliga bidrag.

Sammantaget visar reaktionerna från branschen att förslaget behöver ses över och diskuteras mer grundligt innan det kan genomföras. Dialog med de som driver kollektivtrafiken är avgörande för att säkerställa att åtgärden verkligen leder till ett bättre och mer hållbart transportsystem.