Brist på klimakteriemedicin: ”Ryckt bort mattan”

Efter flera års besvärande symptom ser Johanna Lindvall på hormonläkemedel som sin räddning. Men den utbredda läkemedelsbristen i Sverige skapar nu en osäker tillvaro för många kvinnor i klimakteriet.

– Det var fruktansvärt att känna så, berättar Johanna Lindvall från Hjärup om tiden innan hon fick behandling.

Hon upplevde de tio vanligaste klimakteriesymptomen – från värmevallningar och svettningar till sömnsvårigheter och yrsel. De kemiska förändringarna i kroppen påverkade henne så starkt att hon kände sig deprimerad.

När Johanna som 51-åring äntligen började med hormonbehandling vände allt. Först provade hon hormonplåstret Estradon, men när det inte fungerade bytte hon till hormonsprej. Efter bara två och en halv vecka med det nya preparatet märkte hon en tydlig förbättring.

– Att finna läkemedel som gör att man blir sig själv igen, det var ju ett mirakel, säger Johanna.

I nästan tre år har hormonläkemedel hjälpt henne att må bra. Men den omfattande läkemedelsbristen i Sverige har skapat stora problem för henne och många andra kvinnor. Johanna beskriver situationen som att någon rycker bort mattan under fötterna. Vid flera tillfällen har hon desperat rusat till apotek för att försöka få tag på de sista förpackningarna.

– Det kan inte vara så att det från en dag till en annan inte finns. Och att man sedan inte har en aning om när den kommer in igen, säger hon frustrerat.

Ett allvarligt problem är att hormonläkemedel inte enkelt kan bytas ut mot andra preparat. Varje kropp reagerar olika på olika hormonpreparat, och insättningsfasen är lång.

– Läkemedlen har lång insättningsfas och är inget man byter ut som en ny tröja, förklarar Johanna.

I en Facebookgrupp för kvinnor i klimakteriet delar medlemmar sina erfarenheter av läkemedelsbristen. Johanna berättar att tillgången till preparaten varierar kraftigt över landet. Situationen har drivit vissa kvinnor till drastiska åtgärder – några har rest till Spanien eller Portugal enbart för att få tag på sina läkemedel. Johanna är själv beredd att göra detsamma om det skulle behövas.

– Jag har inga problem med att åka ner till Tyskland för att få tag på min medicin. Inga som helst. Den är superviktig för mig. Men det ska inte behöva vara så, säger hon bestämt.

Hon uppmanar kvinnor att inte acceptera situationen utan att agera själva om politikerna inte löser problemet.

– Jag tycker inte att vi ska finna oss i den här situationen, utan då får vi lösa den. Om inte svenska politiker löser den så får vi lösa den på bästa sätt själva. Vi kvinnor är inga offer.

Tyvärr tyder mycket på att bristsituationen kan komma att bestå under överskådlig tid. I Läkemedelsverkets databas över restnoteringar finns flera hormonläkemedel listade, inklusive plåster och sprej med östrogen. En försvårande omständighet är att Sverige helt saknar inhemsk produktion av dessa läkemedel. Samtidigt ökar efterfrågan både i Sverige och internationellt, vilket ytterligare förvärrar konkurrensen om de begränsade lagren.

Problemet har uppmärksammats på regeringsnivå. I ett försök att hitta en långsiktig lösning har regeringen gett Läkemedelsverket och Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket i uppdrag att undersöka möjligheten att starta inhemsk produktion av hormonläkemedel som plåster och sprej.

För Johanna och många andra kvinnor i liknande situation kan dock den potentiella framtida produktionen i Sverige kännas avlägsen. Under tiden fortsätter de att kämpa för att få tillgång till de läkemedel som gör att de kan leva ett normalt liv under klimakteriet.