Christoffer har fått två nya hjärtan: ”Trodde inte att jag skulle bli vuxen”

När Christoffer Hallgren föddes var han blå – den blåaste bebisen som läkaren någonsin hade sett. Bara några månader senare genomgick han en operation för sitt medfödda hjärtfel, en åtgärd som fungerade någorlunda men långt ifrån perfekt.

Under uppväxten kämpade Christoffer med trötthet och orkade inte lika mycket som andra barn. Den oregelbundna pulsen och andfåddheten lärde han sig känna igen som hjärtflimmer.

”Jag levde i alla fall. Men det var inte smärtfritt, det var ständiga sjukhusbesök. Hjärtat krånglade. Jag trodde inte att jag skulle bli vuxen, så jag planerade inte för framtiden”, berättar han.

När Christoffer var tolv år fick han en pacemaker, men inte heller det räckte. Som tonåring var han på väg mot hjärtsvikt. Lösningen blev en hjärttransplantation. Det tog tid för kroppen att acceptera det nya hjärtat, men sedan fungerade det i över tre decennier. I sommar fyller Christoffer 50 år.

Vi träffar honom på Transplantationscentrum på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, Sveriges största transplantationsenhet som genomfört över 900 hjärttransplantationer. Två av dessa operationer har utförts på Christoffer – innanför hans bröstkorg slår nu hjärta nummer tre.

Med på mötet är thoraxkirurgen Jakob Gäbel, som utförde Christoffers andra hjärttransplantation. Gäbel har genomfört nästan 100 hjärttransplantationer, flest i regionen. Känslan när ingreppet lyckas är fortfarande lika stark för honom.

”Varenda gång när man har sytt in hjärtat, släpper på cirkulationen och det nya hjärtat börjar slå… Och sedan när man långsamt går av hjärt-lungmaskinen och hjärtat tar över cirkulationen…” Gäbel får håren att resa sig på armarna och orden tar slut.

En som känner minst lika starkt för den lyckade transplantationen är Christoffers mamma Marita. När Christoffer ringer upp henne på videosamtal och Gäbel vinkar i bild, berättar kirurgen att det var han som genomförde den senaste transplantationen. ”Du gjorde ett bra jobb!” svarar Marita omedelbart.

Gäbel betonar att framgångsrik transplantationskirurgi handlar om lagarbete. På Sahlgrenskas transplantationsenhet består teamet av många personer med omfattande erfarenhet: sjuksköterskor, narkosläkare och kirurger.

Både Christoffer och Marita har bara lovord till de olika sjukhus som har behandlat honom genom åren. ”Jag är enormt tacksam för alla fantastiska kirurger, sjuksköterskor och annan personal. Och för donatorerna, som valt att donera. Utan dem hade jag inte blivit så här gammal”, säger Christoffer.

Trots perioder av dödsångest har Christoffer utvecklat en förhållandevis avslappnad inställning till sina hjärtproblem. ”Om hjärtat funkar så funkar det. Kommer det något problem så tar jag det då. Det är bara att ta sig vidare”, säger han. Hans mamma har däremot haft mer tid att oroa sig.

En särskilt dramatisk händelse inträffade sommaren 2003. Christoffer hade mått dåligt och åkt till sjukhuset på kvällen. Nästa morgon blev Marita uppringd med orden: ”Skynda dig, för vi tror inte att han klarar det här.”

Christoffers hjärta hade stannat. Efter 55 minuters hjärt-lungräddning började det slå igen. Läkarna fruktade hjärnskador på grund av syrebristen, men Christoffer klarade sig utan men.

”Han har en enorm livskraft. Annars klarar man inte allt han har gått igenom”, säger Marita, som under operationernas långa timmar har levt i ett vakuum av ångest och hopp. ”Det är svårt att förstå att han fortfarande lever. Nu tror jag för första gången sedan Christoffer föddes att han kommer att överleva mig.”

Efter den senaste operationen ville Christoffer omedelbart börja träna med sjukgymnasten. Redan en månad senare kunde han skrivas ut från sjukhuset. Det imponerar på Gäbel, som vet att hjärttransplantationer innebär betydande risker, särskilt för patienter som redan har opererats tidigare. Av Sahlgrenskas över 900 hjärttransplantationer är bara ett drygt trettiotal retransplantationer.

”Det är ett stycke väldigt fin svensk sjukvård”, säger Gäbel och vänder sig till Christoffer: ”Om man inte hade opererat dig när du var några månader hade du dött. Sedan fick du någon annans hjärta, och det slog i dig i 32 år. Du överlevde ett hjärtstopp. Nu har du fått ett nytt hjärta, och det gick smidigt. Det är för jävla coolt.”

Idag ser Christoffer sitt liv som indelat i faser efter hjärta ett, två och tre. Vad ”Christoffer 3.0” ska hitta på vet han ännu inte riktigt, men en sak är säker: ”Jag bestämde mig innan transplantationen för att efteråt, då kör jag bara. Då blir det full fart.”