D-vitamin på gång – snart får solen effekt igen

Den bleka vårsolen har börjat visa sig på himlen och avslöjar otvättade fönster och damm i hörnen. Men trots att solens strålar värmer allt mer, dröjer det ytterligare en tid innan de är tillräckligt starka för att hjälpa oss bilda vårt eget D-vitamin.

– I april och maj står solen så pass högt att vi kan producera det igen, förklarar Hanna Augustin, professor i nutrition vid Göteborgs universitet.

D-vitamin är en central komponent i kroppens hälsa. Det reglerar kalcium- och fosfatbalansen, vilket är avgörande för skelettets uppbyggnad och hållfasthet. Men vitaminet spelar också en viktig roll för muskulaturen och immunsystemets funktion. När solens UVB-strålar träffar huden omvandlas en föregångare till vitamin D till det aktiva vitaminet.

Problemet under vinterhalvåret är att solens UVB-strålar filtreras bort i atmosfären när solen står lågt på himlen. Detta förklarar varför D-vitaminbrist är vanligare i nordliga regioner, särskilt under vintermånaderna.

– I mellersta och södra Sverige står solen tillräckligt högt från april, medan det i norra delarna dröjer till maj, säger Hanna Augustin.

Det positiva är att det inte krävs någon längre exponering för att kroppen ska börja producera vitaminet. Under sommarmånaderna räcker det med cirka 15 minuters solexponering dagligen för att tillgodose behovet. Exponeringen behöver inte vara intensiv – en kort promenad där ansiktet, armarna eller andra delar av kroppen utsätts för solljus är tillräckligt.

Redan i september-oktober blir solens ställning dock för låg igen för att stimulera kroppens egen D-vitaminproduktion. Då måste vi förlita oss på andra källor.

– D-vitamin är fettlösligt vilket innebär att vi kan lagra det en tid. På befolkningsnivå sjunker nivåerna igen framåt november och då blir bidraget från kosten extra viktigt, förklarar Augustin.

Lyckligtvis behöver de flesta svenskar inte ta kosttillskott ens under de mörkaste vintermånaderna. En allsidig kost innehåller ofta tillräckligt med D-vitamin för att upprätthålla normala nivåer. Särskilt fet fisk som lax och sill är utmärkta källor. I Sverige berikas dessutom flera livsmedel, framförallt mjölk och andra mejeriprodukter samt växtbaserade drycker, med D-vitamin.

– Den som inte äter dessa produkter och inte exponeras för sol kan dock behöva tillskott. Detsamma gäller vissa riskgrupper som små barn och äldre, tillägger Augustin.

Äldre personer har en mindre effektiv D-vitaminproduktion i huden och kan därför behöva extra tillskott. Även personer med mörkare hudpigmentering, som filtrerar bort mer UVB-strålning, kan behöva längre soltid eller tillskott för att uppnå samma nivåer.

För den som är osäker på sitt D-vitaminstatus kan ett blodprov hos vårdcentralen ge svar. Många upplever trötthet och svaghet vid brist, men symptomen kan vara diffusa och svåra att koppla till just D-vitaminbrist.

Det är värt att notera att för mycket D-vitamin också kan vara skadligt. Överdosering via kosttillskott kan leda till förhöjda kalciumnivåer i blodet med symptom som illamående, törst och förvirring. Däremot är det praktiskt taget omöjligt att få för mycket D-vitamin genom solexponering, eftersom kroppen självreglerar produktionen.

När våren nu går mot sommar kan vi se fram emot solens naturliga D-vitaminproduktion igen. Samtidigt påminner experterna om att balansera solexponeringen för att undvika hudskador och ökad risk för hudcancer. Så låt huden njuta av vårsolen – men med måtta och sunt förnuft.