Danmark slopar moms på grönt – forskare vill att Sverige följer efter

Den danska regeringen presenterade tidigare i somras ett ambitiöst förslag om att kraftigt sänka momsen på mat. Momsen på livsmedel ska halveras från 25 procent till 12,5 procent, medan frukt och grönt ska bli helt momsfria. Satsningen, som beräknas kosta 20 miljarder danska kronor per år och träda i kraft inom några år, väntas ge betydande folkhälsovinster för det danska folket.

Enligt forskare vid Köpenhamns universitet kan reformen rädda uppskattningsvis 3 200 danska liv årligen. Detta har väckt stor uppmärksamhet bland svenska folkhälsoforskare som länge efterlyst liknande reformer i Sverige, där övervikt och obesitas utgör ett växande samhällsproblem.

Statistiken för Sverige är alarmerande. Mer än hälften av den svenska befolkningen har övervikt eller obesitas. Bland nioåringar är siffran 36 procent, vilket visar att problemet drabbar allt yngre åldersgrupper. Stefan Swartling Peterson, professor i global systemomställning för hälsa vid Karolinska institutet, betonar allvaret i situationen.

”Hundratals dödsfall och tusentals cancerfall hade kunnat undvikas genom förbättrad kostpolitik”, konstaterar Swartling Peterson. Han menar att Sverige skulle kunna dra nytta av liknande åtgärder som Danmark nu genomför.

I Sverige har regeringen visserligen tillfälligt sänkt matmomsen från 12 till 6 procent, men denna åtgärd riktar sig främst mot att ge svenskarna mer pengar över i plånboken. Enligt Swartling Peterson riskerar denna generella sänkning att få negativa konsekvenser för folkhälsan, eftersom även onyttig mat har blivit billigare genom reformen.

Han och andra folkhälsoforskare har i stället föreslagit en riktad momssänkning på nyckelhålsmärkta varor, gärna i kombination med avgifter eller punktskatter på ohälsosamma produkter som sockersötad dryck. ”I dag är det ofta dyrare att köpa frukt och grönt än att köpa halvfabrikat”, påpekar han.

Swartling Peterson lyfter också fram andra möjliga åtgärder som skulle kunna förbättra folkhälsan. I Norge har man till exempel förbjudit marknadsföring av godis, läsk och energidrycker som riktar sig mot barn. Han menar att Sverige borde överväga liknande restriktioner.

”Det är ingen naturlag att våra barn och unga ska översköljas av reklam för ultraprocessade och farliga produkter”, säger Swartling Peterson. Han pekar även på Kenya som ett exempel på ett land med mer progressiv folkhälsopolitik på livsmedelsområdet än Sverige, bland annat genom varningstexter på vissa livsmedel.

Regeringen har tillsatt en utredning för att se över momsen på mat i Sverige. Utredningen ska ge förslag på hur ”särskilt nödvändiga livsmedel” skulle kunna ges en annan, lägre momssats än andra matvaror. Detta öppnar för möjligheten att införa differentierade momssatser baserade på produkternas näringsinnehåll.

Elin Röös, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) som arbetar med hållbar matproduktion, stödjer tanken på sänkt skatt för nyttig mat. Hon föreslår låg moms på frukt, grönt, nyttiga fetter och magra mejeriprodukter. Men hon varnar för att enbart momssänkningar inte räcker.

”Risken är att man använder pengarna man sparar in till att köpa mer onyttigheter. Det har man sett i forskning. Därför är det viktigt att man samtidigt höjer priset på det man vill att folk köper mindre av, som läsk”, förklarar Röös.

Hon påpekar också att politisk styrning genom skatter och avgifter kan få livsmedelsföretagen att ändra sina recept och exempelvis minska sockermängden i sina produkter. Som exempel nämner hon Storbritannien, där en läsk inte är lika söt som en läsk i Sverige på grund av skatter på sockerhaltiga drycker.

Sveriges lantbruksminister Peter Kullgren (KD) är dock skeptisk till en momssänkning på nyckelhålsmärkta varor. I en skriftlig kommentar uttrycker han principiella invändningar mot alltför detaljerad politisk styrning av människors matkonsumtion.

”Principiellt tycker jag att politiken ska hålla viss distans till folks matkassar. I det ingår att de som gillar standardmjölk inte ska beskattas högre än de som gillar lättmjölk”, skriver Kullgren.

Röös kritiserar också att folkhälsoperspektivet knappt nämndes när regeringen i fjol presenterade en ny livsmedelsstrategi. Hon och andra forskare har dessutom ställt sig frågande till sammansättningen av det livsmedelspolitiska råd som regeringen inrättat.

Rådet består av ordförandena för LRF och Fiskbranschens riksförbund samt vd:ar för bland annat Lantmännen, Pågen, Spendrups, Arla, Scan, Cloetta och Coca-Cola. Swartling Peterson ifrågasätter varför inga forskare eller myndighetsföreträdare bjudits in till rådet.

”Det blir en obalanserad rådgivning. I klimatpolitiska rådet och finanspolitiska rådet finns experter och oberoende forskare”, säger han. Röös är lika kritisk och kallar det ”häpnadsväckande” att ha ett livsmedelspolitiskt råd som till stor del består av företag som tillverkar godis och läsk.

Minister Kullgren försvarar sammansättningen och menar att rådet är ett sammanhang där han får möjlighet att föra dialog med företrädare för näringslivet. ”Regeringen vill öka svensk livsmedelsproduktion vilket inte sker av sig själv utan kräver att företag, fabriker och gårdar har vettiga villkor”, skriver han.

Den danska reformen har dock inte bara fått beröm. Ekonomer varnar för att olika momssatser kan leda till regelkrångel och ökad byråkrati. Trots detta står den danska regeringen fast vid sin plan att genomföra förändringen inom några år, med förhoppningen om att förbättra folkhälsan och minska kostnaderna för vården på sikt.