De har myshörna mitt i skitstormen

Centerpartiets ledare Muharrem Demirok har gjort en mittenregering till ett av sina främsta mål. Men frågan är inte om han vill – utan om det finns en parlamentarisk väg dit. Den vägen, enligt politiska bedömare, går i dag genom Kristdemokraternas partiledare och energi- och näringsminister Ebba Busch.

Demirok har sedan han efterträdde Annie Lööf försökt återupprätta Centern som en självständig kraft i svensk politik. Efter valet 2022 blev partiet en del av oppositionen tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Men samarbetet har varit kyligt. Centerpartiet har velat markera att man inte är ett vänsterparti och har gång på gång betonat vikten av blocköverskridande lösningar.

Den som följer svensk politik nära har därför noterat hur både S och C tycks röra sig försiktigt runt Ebba Busch. Orsaken är inte att de plötsligt hittat varandra ideologiskt. Snarare handlar det om makt.

Kristdemokraterna är ett litet parti, men sitter i regeringen tillsammans med Moderaterna och Liberalerna. Utan KD:s mandat skulle Tidösamarbetet sakna majoritet. Det gör Ebba Busch till en av de viktigaste personerna i varje tänkbar regeringsbildning, oavsett om den leds av Ulf Kristersson, en socialdemokrat eller någon annan.

För Socialdemokraterna är en framtida regeringsfråga inte möjlig att lösa enbart med Vänsterpartiet. S behöver stöd från mittenpartier, och där spelar Centern en roll. Men även Kristdemokraterna kan bli aktuella i en ny konstellation. Därför avstår S-ledningen från onödiga konflikter med Busch, trots att partierna står långt ifrån varandra i exempelvis energipolitiken.

För Centerpartiet är läget mer prekärt. Demirok har under en längre tid försökt visa att hans parti kan påverka politiken inifrån, inte bara protestera utifrån. En mittenregering skulle vara ett sätt att återfå det inflytande som partiet hade under alliansåren. Men priset skulle vara högt. Ett samarbete med S och KD skulle tvinga Centern att svälja delar av en politik som man ideologiskt motsätter sig – inte minst på energiområdet, där Busch driver en tydligt högerorienterad linje.

Ebba Busch själv har inte visat något intresse av att lämna Tidöavtalet. Hon har snarare stärkt sin position genom att vara en lojal och tuff förhandlare i regeringen. Hennes profilfråga är kärnkraften, och hon har gjort den till en fråga där regeringen står fast. Det gör henne svår att varken utmana eller värva.

Samtidigt är opinionen i rörelse. En stor del av väljarkåren uppger i mätningar att man vill se samarbete över blockgränsen. Många är trötta på en politik som präglas av hårda ideologiska skiljelinjer. Hittills har dock inget parti lyckats omvandla det till en parlamentarisk majoritet.

En mittenregering förutsätter i praktiken att KD bryter med Tidöavtalet. Det skulle vara en politisk jordbävning. Kristdemokraterna har sina rötter i en konservativ och värdekonservativ tradition, och det finns få tecken på att väljarna skulle acceptera ett samarbete med S eller V. Busch skulle med andra ord riskera hela sin politiska karriär på ett sådant byte.

Ändå går frågan inte att avfärda. Om regeringen faller, om KD hamnar i ett opinionstapp eller om en ny politisk kris uppstår, kan dörren öppnas. I ett sådant läge skulle Centerns dröm om en mittenregering plötsligt inte verka så avlägsen. Men vägen går genom Ebba Busch – och hon bestämmer själv när, om någonsin, den dörren öppnas.