Natalie Harp fick över 400 000 kronor i julklapp av Trump

Det råder inga tvivel om att Donald Trump uppskattar sin assistent Natalie Harp. En julklapp från USA:s president till henne uppges vara värd över 400 000 kronor. Summan, som enligt uppgifter ska ha överlämnats i samband med julhelgen, har väckt uppmärksamhet i Washington. För en personlig assistent är det ett anmärkningsvärt belopp – men framför allt ett tydligt bevis på hur högt Harp står i Trumps inre krets.

.

Natalie Harp är inte någon vanlig medarbetare. Hon har under hela sin tid i Trumps närhet hållit en låg profil, men hennes inflytande har ofta beskrivits som långt större än vad titeln antyder. Hon kom in i Trumps kampanjorganisation under 2016 och var en av de få som reste med honom under hela valrörelsen. Efter segern började hon arbeta i Vita huset, där hon snabbt blev en av presidentens mest betrodda assistenter. Hon har bland annat fått smeknamnet ”den mänskliga skrivaren” – ett smeknamn som säger en del om hennes roll. Trump föredrog att arbeta med pappersutskrifter av nyheter och tweets, och det var ofta Harp som såg till att materialet fanns till hands.

Men hennes betydelse sträcker sig längre än till utskrifter. Hon har funnits vid Trumps sida under känsliga resor, möten och beslut, och har sett till att rätt personer fått tillgång till presidenten. Flera tidigare medarbetare har beskrivit hur Harp fungerade som en portvakt till Trump, med stor makt över vem som fick träffa honom och vilka ärenden som lyftes. Det är en position som i Washington ofta kallas för en dold maktfaktor– en person som formellt inte har den högsta titeln, men som i praktiken har ett avgörande inflytande.

Att Trump väljer att ge henne en julklapp på över 400 000 kronor är därför inte bara en privat gest. Det skickar också en signal till resten av administrationen om vem som åtnjuter presidentens fortsatta förtroende. Beloppet är så pass stort att det med stor sannolikhet kommer att granskas ur ett etiskt och juridiskt perspektiv.

Inom den federala förvaltningen finns strikta regler för vilka gåvor anställda får ta emot. Som huvudregel får en anställd inte acceptera presenter från någon som kan antas påverka dennes tjänsteutövning, och gåvor från en överordnad är också i praktiken förbjudna bortsett från vissa undantag. För en minister eller en högre tjänsteman kan en flaska vin eller en bok passera utan problem. En julklapp värd flera hundratusen kronor hamnar däremot i en helt annan kategori. Även om gåvan kommer från presidenten privat, och inte från statskassan, kan den strida mot de etiska reglerna om den ges med anledning av mottagarens offentliga ställning.

Frågan är också vad som ligger bakom en sådan gåva. Trump har genom hela sin karriär varit känd för att värdera lojalitet högt. Han har ofta belönat medarbetare som stått lojala vid hans sida under svåra perioder– och lika snabbt vänt sig emot dem som kritiserat honom. I det sammanhanget kan julklappen till Harp ses som ett sätt att befästa lojalitet hos en person som har inblick i nära nog allt som rör presidentens vardag.

Uppgiften har redan blivit samtalsämne i politiska kretsar i Washington. Kritiker pekar på att det är ytterligare ett tecken på hur Trump blandar privata och offentliga relationer på ett sätt som skiljer sig från etablerade normer. Andra menar att en president har rätt att använda sina egna pengar för att ge presenter till nära medarbetare, så länge det inte rör sig om mutor eller otillbörlig påverkan. Den debatten lär fortsätta, inte minst om uppgifterna bekräftas av fler källor.

Oavsett utgång belyser berättelsen en viktig aspekt av Trumps politiska stil. I hans värld är formella titlar och organisationsscheman mindre viktiga än personliga relationer och förtroende. Det har han själv understrykit vid flera tillfällen, och det har präglat hur han styrt både sina företag och sin administration. För en medarbetare som Natalie Harp innebär det möjligheter till stort inflytande– men också en beroendeställning till presidentens nycker.

För Washington som helhet är det ytterligare en påminnelse om att de informella maktstrukturerna i Vita huset ofta spelar en större roll än vad som framgår av offentliga protokoll. Medan formella ledarskapsroller skiftar, är det i sista hand förtroendet från presidenten som avgör vem som faktiskt har makten. Och just nu tycks det förtroendet, åtminstone när det gäller julklappar, vara värt mer än de flesta anställda i offentlig sektor kan räkna med att tjäna på ett helt år.