I den västmanländska skogen utanför Köping har träden stått i generationer. Här har familjen Fischer jagat, odlat julgranar och låtit barnen leka bland tallarna. När Johan Fischers far hastigt avled under pandemin ärvde sonen skogen – en plats fylld av minnen och familjens historia.

Johan Fischer driver till vardags ett it- och säkerhetsföretag, men blev plötsligt även skogsägare. För att effektivisera skogsbruket anlitade han bolaget Rundvirke skog för att bygga en grusväg genom skogen. Enligt fakturan skulle 575 ton grus användas till projektet. Men när företagets representanter bad honom skriva på en ”nöjdhetsförklaring” hade han ännu inte sett resultatet med egna ögon.

Upptäckten som förändrade allt kom av en ren slump. När Fischer reste från västkusten till familjeskogen för att inspektera den nya vägen möttes han av något helt oväntat. I stället för en grusväg fann han högar av svart asfalt. Hela skogen luktade tjära.

Fischer har tidigare varit engagerad i miljöfrågor och bidrog för några år sedan med drönarfilmer till utredningen om det stora skredet vid E6 nära Stenungsund. Han hade då med egna ögon sett hur företag grävde ned fyllnadsmassor i Sverige och vilka risker det kunde medföra. Att något liknande skulle hända på hans egen mark hade han aldrig kunnat föreställa sig.

## Asfalt från E18-bygget

Asfalten som hamnade i Fischers skog kommer från Trafikverkets byggprojekt med den nya E18, belägen bara ett par hundra meter bort. Massorna har först mellanlagrats på en grannfastighet intill motorvägen, som ägs av ett markbolag. När Dagens Nyheter besöker platsen syns flera meter höga asfaltshögar. Därifrån har materialet sedan transporterats till Fischers skog där det slutligen grävdes ned.

Nils Hydén, som var polisens miljöbrottsexpert i 20 år innan pensionen, känner igen problematiken. Han har tidigare mött liknande ärenden där massor innehållande farliga ämnen, i vissa fall klassade som farligt avfall, grävts ned. Enligt Hydén är det uppenbart att sådant material inte ska användas för att bygga skogsvägar.

De inblandade bolagen, bland annat Rundvirke-koncernen med en miljardomsättning, har fakturerat för 575 ton grus. Hur mycket som i själva verket utgörs av asfalt är omöjligt att fastställa utan omfattande utgrävningar. Fischer uppskattar att det handlar om hundratals ton farlig asfalt som grävts ned i marken.

## Tester visar cancerframkallande ämnen

För att undersöka asfalten genomförde Dagens Nyheter egna tester på platsen med hjälp av en särskild spray som används av miljöinspektörer och företag. Sprayen är utvecklad för att upptäcka tjärasfalt som kan innehålla farliga och förbjudna ämnen. Resultatet visade tydliga spår av cancerframkallande ämnen på flera platser längs den över 300 meter långa skogsvägen och vändplanen.

Enligt Nils Hydén visar testerna med mycket hög sannolikhet att det rör sig om farlig tjärasfalt. Det finns en hög risk att asfalten enligt lagstiftningen ska klassificeras som farligt avfall. Fischer själv kallar händelsen för en miljöskandal och drar paralleller till den uppmärksammade Think Pink-härvan.

När DN kontaktar ett av de inblandade företagen som lagrar stora mängder asfalt intill E18 bekräftar ägaren att materialet kommer från just E18-projektet. Ägaren erkänner att han byggt vägen i skogen, men hävdar att det aldrig fanns några restriktioner för vilket material som fick användas. Trots att fakturan explicit anger grus säger han sig inte ha sett dokumentet.

## Bristande information och försvunnen asfalt

Rundvirke skogs vd Fredrik Granath säger inledningsvis att han saknar detaljkunskaper om händelsen. Men av mejl som DN tagit del av framgår att han tvärtom fört samtal med Johan Fischer, tagit del av bild- och filmmaterial från skogen och personligen besökt platsen. Han hänvisar vidare till en annan chef inom koncernen.

Denne chef skriver att det är ”olyckligt” att Fischer inte informerades om att asfalt skulle placeras i hans skog. Han hävdar att asfalten bara utgör ett slitlager. Men i skogen ligger flera tunga, stora block av svart asfalt ovanpå vägen. Ur massorna sticker stålrör upp, troligtvis från vägräcken på E18.

Chefen uppger att inga avvikelser noterats kring asfaltens innehåll och har ingen förklaring till att DN:s tester tyder på motsatsen. De prover som kommunen och polisen tagit hemlighålls med hänvisning till förundersökningssekretess.

En märklig händelse inträffade kort efter att Fischer klagat till de inblandade företagen – en del av asfalten i skogen försvann. Detta framgår av bildmaterial som DN tagit del av. Fischer misstänker att de aktuella företagen ligger bakom, men de nekar till detta.

## Polisutredning och Trafikverkets ansvar

Köpings kommuns miljöinspektörer har undersökt händelsen och kommit fram till att det rör sig om ett misstänkt miljöbrott. Kommunen har gjort en åtalsanmälan till polisen, som nu inlett en förundersökning. Åklagare Anna Maria Larsson, som leder utredningen, har stött på liknande ärenden tidigare. Just nu ligger flera utredningar om nedgrävd och potentiellt farlig asfalt på hennes bord.

Larsson vill inte kommentera ärendet i detalj, men säger att misstankarna uppstått kring hur materialet beskrivits jämfört med hur det faktiskt ser ut. Dessa misstankar ska nu utredas grundligt.

Nils Hydén menar att Trafikverket bär ett tungt ansvar utöver de direkt inblandade bolagen. Myndigheten ligger bakom nya E18 och ska säkerställa att de anlitar seriösa entreprenörer. Trafikverket är högst ansvarig för att de entreprenörer man anlitar sköter sig enligt lagstiftningen, förklarar Hydén.

Trafikverket uppger dock att de inte känner till den pågående brottsutredningen. Per Ahlenius, projektledare vid Trafikverket, säger att myndigheten inte har någon kännedom om det beskrivna men gärna svarar på frågor från polisen om de kontaktar dem. Om det förekommit ett miljöbrott är det allvarligt, betonar han.

För Johan Fischer har händelsen fått allvarliga konsekvenser. Han uppger att han sovit dåligt i flera månader och gått ned 20 kilo sedan upptäckten. Vattnet i dammen är helt dött utan en enda insekt, och träden har börjat dö. Den enda glädjen i det hela, säger han med blicken ut över skogen, är att hans far slapp se vad som hänt. Han hade blivit så ledsen.