Den ovanligt torra maj månad som dragit fram över stora delar av Sverige har fått en oväntat positiv effekt – populationen av invasiva mördarsniglar har minskat kraftigt. Enligt markfuktighetsdata från SMHI har framför allt början och slutet av månaden präglats av extremt torra förhållanden, vilket drabbat de fuktighetsälskande sniglarna hårt.

Ted von Proschwitz, intendent vid Göteborgs naturhistoriska museum och en av landets främsta experter på sniglar, har noterat den dramatiska minskningen. Han berättar att han besökt sina vanliga observationsplatser där mördarsniglar normalt brukar finnas i stort antal, men i år är bilden en helt annan.

”Jag har varit på ställen där jag alltid brukar titta och där är nästan inga sniglar. Jag får samma besked när jag pratar med folk ute i landet – att det är väldigt få sniglar i år”, konstaterar von Proschwitz.

Torrperioden har kommit vid en kritisk tidpunkt för sniglarna. Under maj månad kläcks normalt de ungar som övervintrat som ägg under marken. Dessa små individer är extremt känsliga för torka och behöver fuktiga förhållanden för att överleva sina första levnadsveckor. Den ihållande torkan har därför slagit hårt mot årets generation av mördarsniglar.

”Är det torrt får de det väldigt tufft. Då kommer ett antal av dem att dö, för de här små djuren är torkkänsliga”, förklarar von Proschwitz.

Mördarsnigeln, som också kallas spansk skogssnigel, är en invasiv art som ursprungligen kommer från sydvästra Europa. Under de senaste decennierna har arten spridit sig kraftigt norrut genom Sverige och utgör nu ett växande problem långt upp i landet. På senare år har observationer rapporterats från platser som Vilhelmina, Östersund och längs kusten ända upp mot Luleå.

Spridningen sker nästan uteslutande genom mänsklig aktivitet. Von Proschwitz påpekar att vi människor omedvetet transporterar med oss både sniglar och ägg när vi flyttar växter, jord och trädgårdsmaterial mellan olika platser. Detta gör att arten kan etablera sig på nya områden långt från sina tidigare förekomstområden.

Vad som gör mördarsnigeln till en särskilt framgångsrik invasiv art är dess unika reproduktionsförmåga. Arten är hermafroditisk, vilket innebär att varje individ är tvåkönad och kan både producera ägg och befrukta andra individer. Ännu mer anmärkningsvärt är att de även kan självbefrukta sig, vilket innebär att en enda snigel räcker för att etablera en hel ny population.

”En snigel kan lägga upp till 400 ägg och eftersom vi inte har honor och hanar – alla kan lägga ägg – så blir det snabbt väldigt mycket”, förklarar von Proschwitz.

Problemet med mördarsnigeln är mångfacetterat. Förutom att arten orsakar omfattande skador i både privata trädgårdar och kommersiellt jordbruk genom att äta upp odlade växter, utgör den också ett allvarligt hot mot den biologiska mångfalden. Den inhemska svarta skogssnigeln, som historiskt varit vanlig i Sverige, har trängts tillbaka så kraftigt att arten nu är rödlistad.

Situationen förvärras ytterligare av att mördarsnigeln kan para sig med den svarta skogssnigeln, vilket resulterar i hybrider. Denna genetiska blandning innebär att den inhemska arten långsamt försvinner och absorberas i mördarsnigelns genpool.

För trädgårdsägare som vill bekämpa problemet finns flera metoder. Koppar, i form av plattor, tråd eller tejp, kan användas för att skydda rabatter då sniglar undviker metallen. Det finns även specialgift som får sniglarna att tappa aptiten och dö av svält.

Von Proschwitz menar dock att årets torra vår och den därtill minskade populationen erbjuder ett gyllene tillfälle för aktiv bekämpning. Nu när antalet sniglar är lågt och innan de hunnit lägga sina hundratals ägg för säsongen, rekommenderar han människor att ge sig ut på jakt. Bäst resultat får man i skymningen eller med ficklampa efter mörkrets inbrott.

”Använd gärna en trädgårdshacka eller spade med vass egg. Då behöver man inte ens böja sig, utan kan väldigt lätt halshugga snigeln”, föreslår han pragmatiskt.

Även om manuell bekämpning inte kommer att utrota arten helt, kan den enligt experten vara ett effektivt sätt att hålla populationen i schack och begränsa skadorna på både odlingar och naturlig flora.