Främlingar möts på ”speedfriending” – för att motverka ofrivillig ensamhet

Klockan har ännu inte slagit 18, men två äldre män väntar redan utanför Hemgården i centrala Borås. Inne i den anrika träbyggnaden förbereder volontärer kvällens evenemang genom att ställa fram bord i en cirkel medan lugn musik spelar i bakgrunden.

– Jag skulle på en zumbakurs här när jag drogs in i det här projektet. Jag var själv på en konstig plats i livet så jag sa bara ja, berättar volontären Anna Bertilsson med ett skratt.

Hon tar emot deltagarna vid ingången, medan de försiktigt scannar av rummet med blicken. Stämningen är förväntansfull, men också något avvaktande. När Anna förklarar reglerna kommer samtalen snabbt igång och snart överröstar sorlet den låga bakgrundsmusiken.

– Vad mycket energi man får av detta, utropar en kvinna efter bara en kvarts samtal.

Konceptet liknar speeddejting – deltagarna spenderar fem minuter vid varje bord innan de roterar vidare. Men här handlar det inte om att hitta en romantisk partner utan en vän.

Det är tredje gången ”speedfriending” arrangeras på Hemgården. Idén kom från en praktikant och togs emot med entusiasm av verksamhetschefen Ingemar Augustsson, som sökte och fick ekonomiskt stöd från Borås stad.

– Det är så utbrett med ofrivillig ensamhet och det vill vi motverka. Många, särskilt efter att de har gått i pension, kan bli hemmasittande. Det gäller främst män som generellt inte har ett stort socialt nätverk som kvinnor, förklarar han.

Siffrorna bekräftar problemet. Enligt Folkhälsomyndigheten uppger var femte person från 16 år och uppåt att de ibland, ofta eller alltid känner sig ensamma. Ensamheten är mest utbredd bland barn, unga vuxna och de allra äldsta. Fler män än kvinnor – 17 respektive 10 procent – upplever att de saknar någon att dela sina innersta tankar och känslor med.

Folkhälsomyndigheten presenterade tidigare i år en nationell strategi mot ensamhet på uppdrag av regeringen. Syftet är att engagera hela samhället i arbetet mot ofrivillig isolering.

Göran Holtstrand, ordförande för Hemgården, menar att det är naturligt för föreningen att engagera sig i frågan.

– Vi har ett kafé här i föreningen också och där har vi en del trogna gäster som kommer flera gånger i veckan. Vissa av dem hade kanske inte kommit ut alls annars, säger han.

Ingemar Augustsson tror att det finns ett stort mörkertal när det kommer till ungas ensamhet.

– Borås är en studentstad så många kommer hit utan någon social förankring i stan och kastas in i ett nytt sammanhang, förklarar han.

Från början planerade han separata grupper för seniorer och studenter, men ändrade sig.

– Vänner kan man hitta i alla åldrar. Vi är väldigt bra på att dela in oss i olika fack och jag är lite trött på det.

Emma Bergstrand, relativt nyinflyttad i Borås, uppskattar just åldersmixen bland deltagarna.

– Hur många gånger skulle jag som är i 20-årsåldern sätta mig med någon som är 80? Det händer inte. Man får höra helt andra berättelser och kan skratta tillsammans. Jag är glad att jag vågade, säger hon.

Efter den formella delen av evenemanget stannar Emma kvar och pratar med Claudio Marcinelli. Han är också i 20-årsåldern och ny i Borås – men även ny i Sverige. För cirka två år sedan började han planera för att lämna sitt hemland Italien för Sverige. Han lockades av naturen, livskvaliteten och – kanske något förvånande – vädret.

– Här finns mycket tydligare årstider. Jag tycker om det. Och jag gillar den svenska mentaliteten. Att folk tar det lugnt, att det finns en balans mellan jobb och fritid med familj och vänner, berättar han.

Claudio har studerat svenska sedan maj i år och flyttade hit i oktober. Nu arbetar han som labbtekniker på ett företag i Brämhult.

– Det stämmer inte att svenskar inte är sociala. Det är kanske inte som i södra Europa, att du kan prata med någon direkt på gatan. Svenskar behöver en ursäkt för att börja prata. Därför är speedfriending bra.

Den som dröjer sig kvar längst är sjukpensionären Michael Andersson. Han tillbringar mycket tid på Hemgården och har deltagit i alla tidigare träffar.

– Jag tyckte det var dökul i dag. Det var lite yngre folk och det tyckte vi äldre var ganska intressant. Det känns som att många tittar i mobilen annars och det är svårt att få kontakt. Det är ju mycket roligare att se folk i ögonen än att stirra i en skärm, säger han.

Efter denna – årets sista – träff ska Ingemar Augustsson och hans kollegor utvärdera projektet och planera för våren.

– Vi är mest glada över att det har varit en så bra blandning av människor. Män, kvinnor, unga och äldre, olika kulturer. Även om man inte är ensam, mår man bra av att träffa nya människor ibland, avslutar Augustsson.

För den som vill bryta ensamheten finns flera vägar. Att ta kontakt genom att hälsa eller småprata med människor man möter, bjuda in till aktiviteter, engagera sig i föreningar eller som volontär är några alternativ. Men viktigast av allt är att ha tålamod – det tar tid att bygga nya vänskaper.