Ny överenskommelse om Natostyrka i Finland – Frankrike ansluter sig till samarbetet med Sverige

Under onsdagen, i samband med Natos toppmöte i den turkiska huvudstaden Ankara, slöts en viktig överenskommelse mellan Sverige, Finland och Frankrike gällande Natostyrkan FLF Finland. Avtalet innebär ett utökat militärt samarbete som stärker alliansens närvaro i den nordiska regionen.

Statsminister Ulf Kristersson konstaterade att överenskommelsen är betydelsefull men att många frågor ännu återstår att klargöra. FLF Finland utgör en del av Natos försvarsnärvaro längs den så kallade östra flanken och syftar till att avskräcka Ryssland från eventuella angrepp mot alliansen.

Enligt överenskommelsen kommer Frankrike att bidra med soldater, militär utrustning och specialistkompetens till styrkan. Planen är att den franska närvaron ska vara roterande snarare än permanent stationerad, vilket innebär att trupperna kommer att bytas ut periodiskt istället för att vara fast förlagda i vare sig Finland eller Sverige.

Den nya överenskommelsen presenterades vid en presskonferens som regeringen höll efter att Natos toppmöte avslutats. Sveriges delegation bestod av statsminister Ulf Kristersson, försvarsminister Pål Jonson och utrikesminister Maria Malmer Stenergard.

Bakgrund om FLF Finland

Natos Forward Land Forces finns för närvarande, förutom i Sverige och Finland, i åtta länder vid Natos östra flank. Styrkan är en viktig del av alliansens avskräckningsstrategi gentemot Ryssland.

Sverige fungerar som ramverksnation för FLF Finland, vilket innebär ett särskilt ledarskapsansvar. Styrkan är geografiskt uppdelad mellan Boden i Sverige samt Rovaniemi och Sodankylä i norra Finland. Det svenska bidraget uppgår för närvarande till 300 soldater, men denna siffra är planerad att öka till 600 soldater och i framtiden kunna expandera till maximalt 1 200 soldater.

Den långsiktiga planen är att den multinationella styrkan ska växa till en brigads storlek, vilket motsvarar ungefär 5 000 soldater. Med Frankrikes inträde i samarbetet stärks både styrkans kapacitet och den politiska signalen om Natos samlade engagemang i regionen.

Ytterligare försvarssamarbete med Tyskland

Utöver överenskommelsen med Frankrike presenterades även en annan nyhet från toppmötet: Sverige och Tyskland har ingått ett samarbetsavtal inom luftförsvarsområdet. Detaljerna kring detta samarbete återstår att kommuniceras, men det visar på en bredare trend där Sverige integreras djupare i Natos försvarsstrukturer.

Trump och den komplicerade Grönlandsfrågan

Inför toppmötet hade USA:s president Donald Trump riktat skarp kritik mot flera allierade, särskilt Spanien, och återigen tagit upp sin kontroversiella ståndpunkt att USA behöver kontroll över Grönland. Trump har tidigare uttryckt önskemål om att USA borde förvärva det danska självstyrande territoriet, något som skapat diplomatiska spänningar.

Kristersson rapporterade dock att denna retorik inte hördes under själva mötet. Varken Grönland eller Spanien diskuterades i mötesrummet enligt den svenska statsministern. Trots att frågan inte behandlades officiellt bekräftade Kristersson att Grönlandsfrågan utgör en spänningskälla inom Nato.

Han poängterade samtidigt att den svenska positionen är oförändrad: Sverige står solidariskt bakom Danmark och Grönland. Kristersson framhöll också att USA tydligt bekräftade sitt stöd för Natos artikel fem, den så kallade musketörparagrafen som innebär att ett angrepp mot ett Natoland betraktas som ett angrepp mot hela alliansen.

Oklarheter kring kommande toppmöten

En ovanlig detalj i slutkommunikén från Ankara-mötet var avsaknaden av information om när och var nästa toppmöte ska äga rum. Normalt anges dessa detaljer tydligt. I förra årets kommuniké angavs att 2027 års möte skulle hållas i Albanien.

Problemet är att Albanien inte når upp till Natos nuvarande krav på att medlemsländer ska investera minst två procent av sin BNP i försvaret. Enligt uppgifter till Dagens Nyheter vill USA under Trumps presidentskap inte hålla toppmötet i ett land som inte uppfyller detta krav.

Möjligheten att Albanien ändå blir värdland kvarstår, men enligt källor kan nästa toppmöte skjutas upp från det traditionella tolvmånadersintervallet till antingen 18 eller 24 månader. Detta skulle ge Albanien mer tid att öka sina försvarsutgifter eller ge Nato möjlighet att hitta en alternativ värdstad.

Den osäkerhet som präglade toppmötet i Ankara speglar de utmaningar som alliansen står inför i en tid av förändrade geopolitiska förhållanden och interna spänningar mellan medlemsländerna.