Här får de yngsta patienterna en paus – bland pyssel, sång och lek

En fristad mitt i sjukhusvardagen

Dockan på sjukhussängen behöver en diagnos och Emilia kisar koncentrerat när hon läser det påhittade personnumret. ”Hm. Sex nummer! Du har det. Okej,” säger hon och fortsätter studera journalen.

För Emilia är Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg en välbekant miljö. Hon har behandlats länge för andningsproblem och tar nu en välbehövlig paus på lekterapin mellan provtagningarna på sin vårdavdelning. Det som en gång var skrämmande har blivit vardag, särskilt när hon själv får axla läkarrollen i leken.

I rummet bredvid sitter åttaåriga Ellen från Borlänge och spelar bingo med sin storebror och pappa. Ellen har tillbringat över 70 dagar på sjukhuset tillsammans med sin familj medan hon väntar på ett nytt hjärta. Under den långa väntan har hennes storebror Elias varit vid hennes sida, skött sina studier på distans och gått i sjukhusskolan.

För att fördriva tiden har Ellen ägnat sig åt att skapa presenter till familj och vänner hemma i Borlänge. På hennes rum finns mer än 30 julklappar som hon noggrant ritat, limmat och format i lera innan hon paketerat dem. Hennes föräldrar är övertygade: utan lekterapin hade Ellen inte klarat den påfrestande väntetiden.

I myshörnan bredvid akvariet har det blivit dags för sångstund. Musikpedagogen Paul Schöning har tagit med sin gitarr och sexåriga Ali och hans tre år äldre syster Fatima har slagit sig ner tillsammans i en fåtölj. De får varsitt rasselägg för att kunna hålla takten till ”Lille katt” och ”Imse vimse spindel”.

Ali är här som stöd för sin syster Fatima som är på återbesök på barncancercentrum. Hon kontrolleras efter en operation för hjärntumör, och mellan provtagningarna passar syskonen på att besöka lekterapin.

Ett av rummen på lekterapin är inrett som ett riktigt undersökningsrum. Här kan barnen bearbeta sina upplevelser av behandlingar och undersökningar genom att själva leka doktor. På britsen ligger en docka som väntar på att köras in i en leksaksversion av en magnetröntgenmaskin, och i personalutrymmet finns ett medicinförråd med leksaker, noggrant sorterade efter ålder och färg.

Treåriga Stella från Jönköping springer glatt in i ”vattenleken” efter att ha tagit av sig strumporna. Hon öppnar kranarna, lägger några leksaksfiskar i handfatet och skrattar när vattnet stänker mot kaklet. Hennes solglasögon, som hon måste bära på grund av ljuskänslighet, glider ner på näsan när hon plaskar.

Stella är tillbaka i Göteborg efter ett leukemiåterfall som drabbat hennes ögon. När hon för en stund slipper sin droppställning och kan leka i vattenrummet blir lekterapin en oas av normalitet i en annars tuff sjukhusvistelse.

Ellen, som väntar på ett nytt hjärta, är beroende av en hjärtmaskin som kallas ”Berlinhjärta”. Den drivs av uppladdningsbara batterier och rullas fram bakom hennes rullstol. Tidigare var Ellen kopplad till en apparat som ständigt behövde eluttag, men den nya maskinen ger henne större rörlighet. Själv kallar hon hjärtmaskinen för Bertil. När maskinen piper för att signalera ett värde eller låg batteritid, utbrister Ellen: ”Mamma! Pappa! Bertil piper!”

I det stora lekrummet med både lekstuga, kök och rutschkana sitter tvååriga Olivia på golvet och leker med ett lejon och en dinosaurie. Hon har tagit sig fram på rumpan med kateterpåse och näringsdropp i släptåg. Olivia har sedan födseln levt med den ovanliga tarmsjukdomen tufting enteropati som hindrar hennes tarmar från att ta upp näring. På lekterapin har hon träffat en äldre flicka med samma sjukdom, och vänskapen mellan barnen och föräldrarna har blivit ett viktigt stöd.

Sexåriga Tuva har klätt sig i sin finaste prinsessklänning för dagens pysselstund. Med droppställning och farmor i släptåg har hon tagit sig ner till lekterapin för att skapa julgransdekoration och en miniatyrjulgran av silkespapper.

Efter sin omfattande skoliosoperation orkar Estrid vara uppe korta stunder varje dag. Hon får då lämna sjukhussängen och rullstolen för att delta i pyssel, sång eller lek med de andra barnen. På avdelningen har hon det viktiga uppdraget att mata fiskarna i akvariet. På lekterapin har hon byggt ett flygplan av träspatlar som normalt används när läkare undersöker halsen.

Väggarna på lekterapin pryds med illustrationer från barnböcker som barnen kan låna med sig till sina sjukhussalar. Fatima dansar fram i korridoren och betraktar nyfiket figurerna på väggarna.

Efter att reportaget gjordes kom glada nyheter om Ellen. Hon behöver inte längre Bertil – hon har fått sitt nya hjärta. Hon vårdas fortfarande på Drottning Silvias barnsjukhus medan kroppen anpassar sig till de nya hjärtslagen, men snart kommer hon och hennes nya hjärta äntligen kunna flytta hem till Borlänge igen.