Stockholmspolisens kontroversiella jakt på sexköpare ifrågasätts

En omfattande jakt på sexköpare pågår i Stockholm, där polisen beskriver problemet som gigantiskt med hundratals fall varje år. Men en granskning av 547 rättsfall väcker nu allvarliga frågor kring polisens arbetsmetoder och huruvida rättssäkerheten äventyras i jakten på sexköparna.

Majoriteten av sexköpsutredningarna i Stockholm inleds på samma sätt: polisen träffar en kvinna som säljer sex, går igenom hennes mobiltelefon och kartlägger vilka män som chattat och stämt träff med henne. Metoden, som utvecklats sedan sommaren 2022 i samband med straffskärpningen av sexköpsbrottet, har enligt polisinspektören Simon Häggström varit framgångsrik.

”Den har varit framgångsrik på så sätt att vi kunnat initiera och slutredovisa ett betydligt större antal förundersökningar mot misstänkta gärningsmän jämfört med tidigare”, skriver Häggström i ett mejl.

Chattarna i en mobiltelefon kan ge indikationer på hundratals brott. Men utmaningen ligger i att bevisa att mannen som chattade med kvinnan verkligen träffade henne och betalade för sex. Här kommer kvinnornas vittnesmål in i bilden – och det är här den kontroversiella metoden används.

I 369 av de granskade utredningarna har polisen använt samma förhörsmetod: förhörsledaren visar en bild på den misstänkte mannen och ber kvinnan bekräfta om hon känner igen honom. Detta sker trots att kvinnan kan ha sålt sex vid hundratals tillfällen, och ibland flera månader efter det misstänkta sexköpet.

Till skillnad från en vanlig fotokonfrontation, där vittnet bör få se bilder på minst sex liknande personer, får kvinnorna i dessa fall bara ett enda alternativ. I Polismyndighetens egen handledning för vittneskonfrontationer beskrivs sådana ”enkelkonfrontationer” som ”mycket suggestiva” och något som ”bör inte förekomma” på grund av risken för felaktiga utpekanden.

Fredrik Nydén, rådman vid Södertörns tingsrätt, är starkt kritisk till metoden: ”Alla poliser vet att man inte ska jobba så här”, säger han. I flera domar har han frikänt män och skrivit att polisens agerande är ”extremt problematiskt” och ”förkastligt”.

”Det finns inget utpekande, oavsett hur säker vittnet är på att hon träffat mannen. Bevisvärdet är noll”, säger Nydén och tillägger att risken för felaktiga utpekanden är uppenbar.

Granskningen visar också att polisen ofta förhör samma kvinna om flera olika misstänkta sexköpare under kort tid. I ett fall pekade en kvinna ut tolv olika män inom loppet av en och en halv timme, och i samtliga fall uppgav hon att hon kände igen mannen ”mycket väl”. Dessa utpekanden hamnar i separata förundersökningar, vilket betyder att varken åklagare eller domare får kännedom om att samma person gjort flera utpekanden i rad.

Simon Häggström försvarar polisens metoder och hävdar att de aldrig genomför några fotokonfrontationer: ”Vi är därför av uppfattningen att vi aldrig genomför några fotokonfrontationer. Förevisandet av fotografiet föreställer den man som är registrerad på telefonnumret och utgör en av flera frågor i ett vittnesförhör.”

Häggström menar att kvinnan alltid instrueras att säga till om hon är det minsta tveksam, och att ärenden där vittnet är osäker sällan går vidare. Han påpekar också att polisen bara inleder förundersökningar där det finns tydlig stödbevisning.

”Vi inleder bara förundersökningar i de fall där vi ser att det finns tydlig stödbevisning. Det finns inga ärenden från oss som står och faller med det här utpekandet”, skriver Häggström.

Polisens arbete har visserligen lett till att många sexköpare i Stockholm straffas. De flesta män erkänner, och i många fall bedöms chattar och annan dokumentation som tillräckliga bevis. Men i fall där kvinnans vittnesmål och utpekande har större betydelse spretar domstolarnas avgöranden.

Nyligen ändrade hovrätten en av domarna där Fredrik Nydén både friat en man och kritiserat polisutredningen. Överinstansen ansåg att den samlade bevisningen höll, men Nydén påpekar att hovrätten inte utvecklade varför fotokonfrontationen på detta sätt är godtagbar.

”Det här skulle aldrig accepteras i förundersökningar som gäller andra typer av brott. Så när jag ser det hända så måste jag reagera”, säger Nydén, som tror att allt fler domare kommer att börja ifrågasätta polisens arbetssätt när de förstår hur utpekandena tagits fram.