Den svenska regeringen har beslutat att neka tillstånd för elva havsbaserade vindkraftsprojekt, samtidigt som två parker får grönt ljus. Beslutet, som presenterades av klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari från Liberalerna, har väckt starka reaktioner från oppositionen och industrin. Regeringen motiverar avslagen främst med hänsyn till försvarets intressen, särskilt längs Norrlandskusten där flera av de nekade projekten är lokaliserade.

De två projekt som godkänns är Fyrskeppet utanför Söderhamn vid Norrlandskusten och Vidar utanför Grebbestad på västkusten. Tillsammans beräknas dessa parker kunna producera cirka 19 terawattimmar el per år, vilket enligt Pourmokhtari motsvarar ungefär dubbelt så mycket som hela Danmarks havsbaserade vindkraft genererar i dagsläget. Trots den betydande produktionskapaciteten betonar ministern att de konsekvenser som de elva nekade projekten skulle få för försvaret anses vara för omfattande.

Beslutet har mötts av hård kritik från flera oppositionspartier. Centerpartiets energipolitiska talesperson Rickard Nordin avfärdar försvarsskälen som svepskäl och påpekar att det uppenbarligen går att kombinera havsbaserad vindkraft med försvarsintressen i andra länder. Han menar att det är tydligt att regeringen inte egentligen vill ha havsbaserad vindkraft, utan mest känner sig tvingad att ge enstaka projekt godkännande.

Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén är ännu mer kritisk i sina kommentarer på sociala medier. Han anklagar det han kallar ”Tidöregeringen” för att försöka vilseleda allmänheten, och hävdar att regeringen med dagens beslut faktiskt har stängt dörren för nästan 90 procent av all havsvind som legat på deras bord för prövning. Kritiken speglar en bredare oro inom miljörörelsen för att Sveriges utbyggnad av förnybar energi går för långsamt.

Trots att två vindkraftsparker får tillstånd är det långt ifrån säkert att de kommer att byggas. Niclas Broman, vd för ägarbolaget bakom vindkraftsparken Fyrskeppet, konstaterar att projektet inte är kommersiellt gångbart med dagens marknadspriser på el. Han betonar att det krävs någon form av statligt stöd för att få till stånd en utbyggnad.

Broman nämner två möjliga former av statligt stöd: antingen en riskdelningsmekanism liknande den som diskuterats för kärnkraft, eller att staten finansierar de kostsamma sjökablarna. Detta bekräftar en trend som blivit allt tydligare inom branschen – havsbaserad vindkraft är fortfarande inte ekonomiskt lönsam utan omfattande statligt stöd.

Ägarna till andra tidigare tillståndsgivna vindkraftsparker har framfört samma budskap. Den ekonomiska verkligheten är att det för närvarande inte är kommersiellt gångbart att bygga vindkraftverk till havs i Sverige, trots den tekniska möjligheten och det växande behovet av förnybar el.

Socialdemokraterna, som kan komma att leda en ny regering efter höstens val, har signalerat att de vill ta ett helhetsgrepp om frågan. Fredrik Olovsson, partiets energipolitiska talesperson, betonar vikten av långsiktiga överenskommelser över blockgränserna. Målet är att skapa hållbara ramverk som ger verkliga förutsättningar för utbyggnad av havsbaserad vindkraft.

Beslutet kommer vid en tidpunkt när Sveriges energipolitik står inför stora utmaningar. Landet behöver öka sin elproduktion för att möta den ökande efterfrågan från industrin, elektrifieringen av transportsektorn och datacenters. Samtidigt pågår en intensiv debatt om hur denna utbyggnad ska ske – genom kärnkraft, vindkraft eller en kombination av båda.

Den havsbaserade vindkraften har pekats ut som en viktig del av lösningen för att nå klimatmålen och säkra Sveriges energiförsörjning. Men dagens beslut visar att vägen dit är kantad av både försvarspolitiska hänsyn och ekonomiska utmaningar som kräver politiska lösningar för att överbryggas.