En omfattande utredning om Sveriges klimatpolitik lämnades på onsdagen över till regeringen. Den så kallade styrmedelsutredningen skulle undersöka hur Sverige kan nå sina klimatmål till 2030 och 2045, men förslagen har redan mött hårt motstånd från regeringen.

Utredningen föreslår bland annat en höjd reduktionsplikt och höjd drivmedelsskatt, vilket klimatminister Johan Britz från Liberalerna har ställt sig negativ till. Mattias Goldmann, vd för klimatorganisationen 2030-sekretariatet, konstaterar att regeringen sannolikt inte är särskilt sugen på att ta emot utredningen.

”Det är två saker som regeringen verkligen inte vill genomföra”, säger Goldmann.

Kritiken mot utredningen kommer från flera håll. Goldmann anser att den saknar en tydlig beskrivning av hur politiken ska arbeta med beteendeförändringar, exempelvis hur man kan motivera människor att välja elbil eller kollektivtrafik. Han menar också att regeringens timing är strategisk.

”Det är ingen slump att regeringen lade utredningen när det är för sent att göra propositioner på den. Men den har stor betydelse i och med att den ligger på plats när en ny regering tillträder efter valet”, förklarar Goldmann.

Åsa Westlund, Socialdemokraternas talesperson i klimat- och miljöfrågor, är mycket kritisk till regeringens hantering av klimatfrågan. Hon menar att utredningen bekräftar att regeringens klimatpolitik har inneburit ”fyra bortslarvade år”.

”Den här regeringen har under väldigt lång tid hänvisat till att den här utredningen skulle leverera lösningen på klimatproblemen. Nu säger man nej även till den”, säger Westlund.

Socialdemokraterna har dock en annan strategi än utredningen när det gäller drivmedelsfrågan. De vill inte höja drivmedelskatten, utan i stället satsa på snabbare elektrifiering och ett så kallat Sverigebränsle. Detta innebär storskalig produktion av biobränsle i Sverige som ska blandas in i drivmedel.

När det gäller möjligheterna att nå klimatmålen om Socialdemokraterna hamnar i regering är Westlund försiktigt optimistisk: ”Det kommer att bli väldigt tufft efter att den här regeringen har satt oss i en sämre situation än tidigare. Men jag tror fortfarande att det kommer vara fullt möjligt att nå målen.”

Daniel Helldén, språkrör för Miljöpartiet, är än mer kritisk och kallar utredningen för ”ett bokslut på Tidöpartiernas totala misslyckande”. Han anklagar regeringen för att ha fördjupat svenskarnas fossilberoende under mandatperioden.

”När utredningen väl kommer slänger man den över axeln och säger att det här inte är intressant”, säger Helldén.

Miljöpartiet ser ironiskt nog att förslagen i utredningen liknar deras egen politik. Helldén kan dock inte lova uppnådda klimatmål med Miljöpartiet i regering förrän han vet utgångsläget efter nuvarande mandatperiod. ”Den regeringen som sitter nu arbetar på friskt med att sarga ännu mer. Vi vet inte vad de hittar på innan mandatperioden är slut.”

Centerpartisten Rickard Nordin skriver i en kommentar att utredningen visar hur Tidöregeringen misslyckats i sin klimatpolitik. Han betonar att det är bråttom att ställa om och satsa på inhemska förnybara bränslen.

Nordin varnar för att regeringens kortsiktiga och populistiska utsläppspolitik har låst in Sverige i en återvändsgränd där chockhöjda priser väntar, samtidigt som fossilberoendet gör landet ekonomiskt och säkerhetsmässigt sårbart.

Martin Wadmark, klimatexpert på WWF, påpekar att utredningen visar hur flera beslut har skjutits på framtiden, vilket försvårat möjligheterna att nå klimatmålen. Han understryker att förslagen behöver genomföras skyndsamt.

Wadmark är inte förvånad över att utredningen föreslår en höjd reduktionsplikt. ”Den gyllene lösningen visade vara sig just det som regeringen plockade bort när de tillträdde. Det har inte varit en hemlighet att reduktionsplikten är ett verktyg för att nå klimatmålen.”

Vänsterpartiets Kajsa Fredholm, ledamot i miljö- och jordbruksutskottet, kallar regeringens politik för ett ”klimatfiasko” och menar att utredningen tydligt visar på detta. Hon är positiv till förslaget om att höja reduktionsplikten, men med reservationer.

”En måttligt höjd reduktionsplikt måste kombineras med en palett av åtgärder. Vi kan ju inte prischocka fram en förändring”, säger Fredholm.

Hon är dock pessimistisk när det gäller utredningens framtid. ”Jag är rädd för att den läggs i en byrålåda”, konstaterar hon.

Styrmedelsutredningen representerar således ett tydligt dilemma för svensk klimatpolitik. Å ena sidan pekar den ut konkreta verktyg för att nå klimatmålen, å andra sidan står förslagen i direkt konflikt med den sittande regeringens politik. Med ett val som närmar sig kan utredningen dock komma att spela en viktig roll i nästa regerings klimatarbete, oavsett vad den nuvarande regeringen väljer att göra med förslagen.