Linus Larsson: Åldersgränsen stoppar inte treåringar klistrade framför Youtube

Regeringens utredare har nyligen presenterat ett första förslag på en ny svensk lag som syftar till att införa en åldersgräns på 15 år för sociala medier. Förslaget, som ännu inte anger exakt hur regleringen ska genomföras, har väckt debatt om hur man bäst skyddar barn på nätet utan att begränsa deras möjligheter till kommunikation och underhållning.

Politiska förslag om åldersgränser på internet brukar få brett stöd över partigränserna, vilket förklarar varför partier från både höger och vänster har lagt fram olika varianter. Vissa har föreslagit Bank-ID för varje konto, medan andra vill se EU-gemensamma regler. Nu har regeringens utredning alltså presenterat en svensk linje.

Huvuddraget i förslaget är tydligt, men definitionerna komplicerar bilden avsevärt. Utredningen har tvingats hantera en rad svåra frågor: Hur ska sociala medier egentligen definieras? Ska barn inte få chatta med familj och vänner? Ska de inte längre kunna spela datorspel? Och skulle all anonymitet på nätet förbjudas?

För att undvika alltför omfattande restriktioner har utredningen landat i en relativt strikt definition. Förbudet ska gälla onlineplattformar där användare kan upptäcka, ansluta sig till och kommunicera med varandra, samt dela och upptäcka innehåll tillsammans med allmänheten.

Det är alltså den sociala aspekten av sociala medier som blir föremål för reglering. En paradoxal konsekvens av denna definition är att en app som TikTok, där användare enbart kan titta på innehåll utan att kommunicera med varandra, skulle vara tillåten. Även YouTube skulle vara okej så länge användaren inte loggar in.

Detta innebär i praktiken att små barn fritt kan konsumera YouTube-innehåll hur länge de vill, men att ingen under 15 år får upptäcka, ansluta sig till och kommunicera med andra människor. En sådan tolkning väcker frågor om huruvida lagen verkligen träffar rätt.

När diskussionen om skadligt innehåll på nätet förs upp handlar det ofta om kroppshets, beroendeframkallande algoritmer och våldsamt material på plattformar som Instagram, TikTok och YouTube. Men trots att dessa kallas sociala medier är de i praktiken inte särskilt sociala. De fungerar främst som algoritmstyrda flöden av mer eller mindre professionellt producerat innehåll.

YouTube fungerar utan problem utan inloggning, och de andra plattformarna skulle enkelt kunna lansera liknande varianter om denna definition blir vägledande. Detta skulle i praktiken kunna urholka hela syftet med lagstiftningen.

Utredningen är medveten om dessa utmaningar och lyfter fram problematiken kring algoritmstyrda flöden och plattformsdesigner som uppmuntrar till ökad användning och leder till beroendeframkallande beteenden. Man pekar på hur snabbt innehållet kan gå från oskyldigt till problematiskt – från gulliga djurklipp till material som normaliserar djurplågeri.

Ytterligare en aspekt som utredningen tar upp är hur nätet används för rekrytering till kriminella gäng och politisk radikalisering. Men enligt polisens egna uppgifter sker sådan rekrytering främst via krypterade meddelandetjänster. Just meddelandetjänster, liksom e-post, ska dock undantas från regleringen för att barn ska kunna kommunicera med familj och vänner.

Risken för att barn utsätts för kontakt från pedofiler på olika plattformar identifieras också av utredningen. En av de mest kritiserade plattformarna ur detta perspektiv är spelet Roblox, men detta ska undantas trots sina sociala funktioner eftersom det primärt klassificeras som ett spel – precis som Fortnite och Minecraft.

Dessa undantag skapar en komplex situation där gränsen mellan vad som är tillåtet och förbjudet blir otydlig. Det finns en risk att lagstiftningen blir för snäv i sin definition av sociala medier och därmed missar de faktiska problem den är tänkt att lösa.

Förslaget väcker också frågor om genomförbarhet och effektivitet. Hur ska plattformarna kontrollera användarnas ålder? Vilka integritetsrisker medför eventuella verifieringssystem? Och kommer inte barnen och ungdomarna helt enkelt att hitta vägar runt restriktionerna?

Det är lätt att förstå de problem som utredningen vill åtgärda – skyddet av barn mot skadligt innehåll och farliga kontakter online är en angelägen fråga. Men det är betydligt svårare att se hur just fokuset på det sociala i sociala medier verkligen löser de underliggande problemen.

Diskussionen om förslaget kommer sannolikt att fortsätta när det nu går vidare i den politiska processen. Frågan är om den valda definitionen och avgränsningen kan anpassas för att bättre träffa de faktiska riskerna, eller om ett helt annat angreppssätt behövs för att skydda barn på nätet.