I skogarna kring Landvetters flygplats, strax öster om Göteborg, pågår ett unikt experiment som kan visa vägen för hur svenska kommuner kan hantera det växande vildsvinsproblemet. Genom att kombinera jakt med matproduktion hoppas Härryda kommun kunna minska både skadegörelse och livsmedelskostnader.

En intensiv lukt av tjära märks tydligt från en trädstam i skogen. Det är inte en slump. Vildsvin dras till tjära som de använder som en form av hudvård, och när de gnuggar sig mot stammen hjälper det svarta kletet till att hålla ohyra borta. I närheten står en tunna som läcker majs, noggrant placerad för att locka djuren till platsen. I ett jakttorn längre upp i talldungen övervakar en kamera området dygnet runt, och via en app i mobilen kan jägaren följa aktiviteten även hemifrån.

Ulf Dermark, 81-årig ordförande i Landvetters jaktvårdskrets och aktiv politiker i Härrydapartiet, står bakom initiativet. Idén föddes ur frustration över de klagomål han ständigt hör från kommuninvånare vars villaträdgårdar förstörs av vildsvinen. Samtidigt insåg han att vildsvinet utgör en outnyttjad livsmedelsresurs av hög kvalitet.

”Det är ett fint kött som folk i regel inte har kommit så mycket i kontakt med. Vi jägare har ätit vildsvin i många år”, säger Dermark. Han såg möjligheten att slå två flugor i en smäll och tog kontakt med Per-Arne Larsson, sektorchef för kommunens måltidsservice, som omedelbart nappade på idén.

”Med ökad jakt hoppas vi kunna minska vildsvinsstammen och samtidigt servera gott kött i våra restauranger. Vi ser bara fördelar med det här”, konstaterar Larsson.

Projektet som nu pågår följer strikta regler och ställer höga krav på alla led i kedjan, från jakt till tallrik. Vildsvin får jagas från den 1 april till den sista februari, men det är strikt förbjudet att skjuta suggor som har kultingar med sig. Jaktetiken står i centrum för hela verksamheten.

”Vildsvinet ska vara ’rätt’ skjutet, helst med ett skott i bogen och det ska dö direkt. Vi vill inte ha några eftersök”, betonar Dermark. Han påpekar att vildsvin är svårjagade djur som rör sig hela tiden och har ett luktsinne utöver det vanliga. De kan känna lukten av en människa på flera kilometers avstånd om vinden ligger rätt, vilket gör att åteln måste placeras strategiskt med hänsyn till vindförhållandena.

För att få delta i projektet måste jägare uppfylla flera krav: jaktlicens, jakträtt och vara medborgare i kommunen. Den som skjuter ett vildsvin som kommer till användning får 1 000 kronor i ersättning, även om Dermark värjer sig mot uttrycket ”skottpengar”.

”Vildsvin är nattaktiva djur och det gör att jägaren kan få sitta uppe hela natten och kanske måste gå till jobbet på morgonen. Vi tycker inte att det är mer än rätt att de får en tusenlapp för besväret. Pengarna är inte huvudsyftet, de är plåster på såren”, förklarar han och påpekar att kostnaden är minimal jämfört med de skador vildsvinen orsakar på kyrkogårdar och andra kommunala ytor.

När jakten är genomförd tar den strikta hanteringsprocessen vid. På slakteriet Naturgården i Vallda utanför Kungsbacka, drivet av makarna Emma och Claes-Erik Bergstrand, hanteras vildsvinen från Härrydaprojektet. En tidig morgon står de redo att ta emot Solveig Mathiesen från Livsmedelsverket för kontroll.

Claes-Erik Bergstrand, som förutom slakteriet driver ett lantbruk, känner på kroppen vilka skador vildsvin kan ställa till med. De äter upp grödor och bökar upp stenar som förstör jordbruksmaskiner. ”Vildsvinen kan vara förödande för lantbrukarens ekonomi. Det här projektet är en billig åtgård för att komma till rätta med ett stort problem”, säger han och nämner också trafikolyckorna som ett växande bekymmer.

Han beklagar att privatpersoner får sina trädgårdar förstörda, men välkomnar samtidigt den opinion som deras problem skapat. ”Att lantbrukarna under lång tid klagat har inte gett resultat”, konstaterar han torrt.

I slakteriets kylrum inspekterar Mathiesen djuret noggrant. En viss radie runt skottskadan måste rensas upp för att säkerställa att inga skottrester finns kvar. I ett angränsande rum undersöker hon vildsvinets organ för att utesluta tecken på sjukdom. Som vid all vildsvinsjakt måste köttet testas för trikiner, som sprids av rovdjur.

När kontrollen är godkänd stämplas köttet som besiktigat och klart att användas som livsmedel. Sedan följer styckningen. Ett fullvuxet vildsvin kan väga 80–150 kilo, och från det aktuella djuret blir det 40 kilo användbart kött som vakuumförpackas, fryses och levereras med kylbil direkt till Härryda.

På Bygårdens äldreboende i Landvetter fräser det från stekpannan när Linda Eriksson steker biffar på vildsvinsfärs från ett av de lokalt jaktade djuren. Potatismoset är klart och i en kastrull står en kantarellsås på svamp hon själv plockat. Kollegan Alexander Björlin har kokat ihop en viltgryta. Det är dags för de boende att smaka och ge sitt omdöme.

”Vildsvin har en ganska mild viltsmak och vi har kryddat med lite grönpeppar. Jag hoppas att de ska bli nöjda”, säger Eriksson. Tomas Dahlén, enhetschef på boendet, är entusiastisk över projektet. ”Vi jobbar bara med svenskproducerat kött och mycket mer lokalt än så här kan det ju inte bli”, säger han och berättar att andra kommuner hört av sig och varit intresserade av hur man gått tillväga.

Vid matsalsbordet stiger nyfikenheten när menyn presenteras. ”Vildsvin har jag aldrig ätit. Det ska bli spännande”, säger Gull-Britt Segerholm, 85 år. Hennes bordsgranne Asta Larsson, 96 år, tar en tugga, gör tummen upp och utbrister: ”Det var det godaste jag ätit på länge.”

Projektet i Härryda kommer vid en tidpunkt då vildsvinsproblemet i Sverige växer snabbt. Det finns uppskattningsvis drygt 300 000 vildsvin i landet efter jaktsäsongen, betydligt fler än i andra nordiska länder. Lantbrukarnas riksförbund beräknar att skadegörelsen för lantbruket uppgår till mellan 800 miljoner och 1,1 miljard kronor årligen. Samtidigt ökade antalet vildsvinsolyckor i trafiken från drygt 6 000 år 2022 till över 10 000 år 2025.

Politiskt finns det brett stöd för att minska stammen, även om partierna är oeniga om hur kraftigt. Socialdemokraterna vill se en drastisk minskning från dagens cirka 300 000 till bara några tusen djur, medan Centerpartiet och Tidöpartierna förespråkar en mindre kraftig reducering. Jägarorganisationer anser dock att ett fast nationellt mål för antalet djur är orealistiskt.

Härryda kommuns pilotprojekt kan därmed visa vägen för en pragmatisk lösning som både minskar problemen och skapar värde av vildsvinet som resurs. Om projektet växer under hösten kan det bli en modell för andra kommuner som kämpar med samma utmaningar.