När Lotta Olsson ringde sin sambo för att berätta att hon skulle ta elsparkcykeln för att träffa honom, fick hon en uppmaning som skulle visa sig vara livsavgörande: ”Ta på dig hjälmen.” För en gångs skull lyssnade hon på rådet – ett beslut som hon i dag är övertygad räddade hennes liv.

Men fram till sin sambo kom hon aldrig. I villaområdet Flora i Ängelholm, nära platsen där Rönne å rinner ut i Skälderviken, inträffade en olycka vars konsekvenser hon fortfarande lever med två år senare.

## En vanlig kväll som blev dramatisk

Det var en augustikväll när Lotta körde på en trottoar där rötter gjort asfalten bucklig. Hon minns inte själva kraschen, men vittnen såg hur elsparkcykelns hjul tog tvärtstopp mot ojämnheterna och hur hon störtade ansiktet först rakt ner i asfalten.

När ambulansen anlände låg hon i en stor blodpöl. Hjälmen hade spruckit av smällen och hon var medvetslös. Blod rann ur munnen och ur ett djupt sår på hakan. En tand hade slagits av vid smällen.

På sjukhuset visade röntgenbilderna omfattningen av skadorna. Halva käken var krossad. Själv liknar hon det hon såg vid en marulk. Dessutom hade hon brutit handleden och skrapat upp ett finger ända in till benet. Ansiktet var svullet och täckt av blåmärken.

## Lång väg till återhämtning

Det som följde blev en utdragen period av sjukhusbesök, operationer och rehabilitering. Totalt har det blivit runt 30 besök hos käkkirurger i Helsingborg och Lund, ortopeder och specialisttandvård. Än i dag är hon inte helt återställd.

Kirurgerna har opererat in titanplattor i käken, som enligt Lotta känns kalla under vintern. Delar av munnen har ingen känsel längre och smärtorna gör sig fortfarande påminda. Sex tänder saknas.

En av operationerna innebar att käkarna låstes med ståltråd i 17 veckor. Hon fick varken tugga, kunde knappt prata eller hosta. På sjukhuset fick hon en tång i handen med instruktionen att klippa upp ståltråden om hon skulle riskera att kvävas eller kräkas. ”Det var fruktansvärt,” säger hon.

Under den fem månader långa sjukskrivningen blev hennes husdjur en viktig källa till tröst. Långa perioder tillbringade hon vilande i soffan mellan sin katt och hund, medan hon kämpade med hjärntrötthet och ljudkänslighet.

## Ekonomiska och praktiska konsekvenser

Olyckan har fått omfattande konsekvenser både för henne och familjen. De många resorna till sjukhusen, inkomstbortfallet under sjukskrivningen och höga kostnader för tandvård har belastat ekonomin kraftigt.

Ängelholms kommun har nekat henne ersättning trots att rötterna som orsakade den ojämna asfalten inte hade avlägsnats. Hennes försäkring hos Folktandvården omfattade inte traumaskador, och hon väntar fortfarande på besked från olycksfallsförsäkringen.

## Varning till andra

I dag, när bröllopet med sambon närmar sig i augusti och hon är tillbaka på jobbet på heltid, är smärtorna fortfarande en del av vardagen. Helt återställd förväntar hon sig aldrig att bli. Titanplattorna i käken och de saknade tänderna är permanenta påminnelser om den ödesdigra kvällen.

Det händer att hon varnar andra människor, som mannen hon mötte när han körde elsparkcykel med sin lilla son framför sig. Hon tror att de flesta tänker som hon själv en gång gjorde – att olyckan aldrig kommer att drabba just dem.

”När jag ser barn och unga åka flera på samma elsparkcykel utan hjälm vill jag helst ropa åt dem att sluta,” säger hon. Hon vet hur illa det kan gå och önskar att det fanns hårdare lagar kring elsparkcyklar.

## Krav på skärpt lagstiftning

Lotta Olsson anser att det behövs betydligt stramare regler för elsparkcyklar. Ett obligatoriskt hjälmtvång borde införas, menar hon, och små barn ska inte åka alls. När hon ser föräldrar köra med barn framför sig blir hon ”mörkrädd”.

Elsparkcyklars popularitet har ökat kraftigt de senaste åren, både privat ägda och de som hyrs ut via appar i större städer. Samtidigt har antalet olyckor ökat. Många skador drabbar huvudet och ansiktet, vilket gör hjälmanvändning till en kritisk säkerhetsfaktor.

I nuläget finns det inget krav på hjälm vid användning av elsparkcykel i Sverige, och fordonen klassas som cyklar i lagstiftningen. Debatten om skärpta regler har pågått i flera år, men någon större förändring har ännu inte skett.

När Lotta Olsson tänker tillbaka på den där augustikvällen för två år sedan önskar hon att hon hade lagt en timme på en promenad istället för att välja elsparkcykeln. Hennes råd till andra är tydligt: ”Gör det inte. Livet är mer värdefullt.”

Att hon trots allt bar hjälm den kvällen gjorde skillnaden mellan liv och död. Utan den hade utgången sannolikt blivit en helt annan. Nu hoppas hon att hennes berättelse kan få fler att tänka efter innan de kliver upp på en elsparkcykel – och framför allt att alltid bära hjälm.