Övergrepp inom äldrevården skakar Sverige

När hennes syster ringde för att berätta vad som hade hänt var Charlott tvungen att stanna bilen och andas. Under ett besök på äldreboendet i Värmland hade deras mamma berättat att en man kommit in på rummet och lagt sig över henne. Hon försökte skrika, men kunde inte. För både dottern och personalen upprepade hon att hon blivit våldtagen.

– Det kändes som om jag skulle svimma, berättar Charlott.

Deras mamma lider av minnessvårigheter och först undrade familjen om det hon sade verkligen kunde stämma. Men de tog hennes berättelse på allvar och anmälde händelsen samma dag.

Övergreppet skedde på natten, då bara ett vårdbiträde var i tjänst på avdelningen. Först två månader senare greps han. När polisen väl slog till hade testsvaren kommit tillbaka. På madrasskyddet och kläder fanns spår av skötarens sperma.

Avslöjandena om övergrepp inom äldrevården har skakat Sverige. De senaste fem åren har 87 Lex Sarah-anmälningar gjorts gällande sexuella övergrepp i hemtjänsten och på äldreboenden. I siffrorna ingår både fall där personal och andra äldre pekats ut som förövare.

År 2025 dömdes åtta män för övergrepp mot sina brukare. Ingen av dem var tidigare dömd för sexualbrott och majoriteten hade ett fläckfritt brottsregister.

I två av fallen visade dock polisutredningarna att det fanns tydliga varningssignaler. En 34-åring som våldtog en kvinna med Alzheimers i Eskilstuna hade tidigare anklagats för att ha tagit en boende på brösten. Han stängdes av, men eftersom ord stod mot ord fick han komma tillbaka. Efteråt fick han inte längre duscha eller smörja in kvinnliga brukare ensam.

En 53-åring som försökte få en demenssjuk kvinna i Varberg att utföra oralsex på honom hade misstänkts för två sexuella ofredanden på sitt tidigare arbete. I båda fallen var han avstängd, men utredningarna lades ner. Han lämnade arbetsplatsen med goda referenser.

Hur vanligt det är med övergrepp inom äldreomsorgen är okänt. Efter att ha granskat polisanmälningar från 2022 och framåt har kriminologen Anders Östlund hittat 88 fall där äldre har pekat ut en anställd inom vården som förövare.

Han tror dock att antalet bara är toppen av ett isberg.

– Mörkertalet är antagligen gigantiskt stort, som med alla sexualbrott. Här är dessutom offren ibland förvirrade eller dementa. Frågan är om alla ens kan beskriva vad de varit med om – och om de i så fall blir trodda, säger Östlund.

Han har också undersökt fall där offret, ofta på grund av sin hälsa, inte har kunnat peka ut en gärningsperson. Vittnesmålen är nästan identiska med de övriga 88 fallen, vilket stärker deras trovärdighet, menar han.

– Berättelserna är väldigt likartade.

Under året som gått har Charlott och resten av familjen pendlat mellan hopp, förtvivlan och ilska. Länge hoppades hon att mammans berättelse inte var sann.

– Men det fanns också en skräck för att mamma faktiskt utsatts för något som vi aldrig skulle få veta sanningen om. Efter utredningen har jag både känt ett så himla starkt hat och en paralyserande tomhet.

I juli kom till slut domen mot mammans förövare: 5,5 års fängelse för grov våldtäkt. Rätten konstaterade att 83-åringen var fullständigt skyddslös när han begick gärningen.

Charlotts ilska riktar sig inte bara mot gärningsmannen, utan även mot vårdgivaren Norlandia. Familjen anser att bolaget har brustit och duckar ansvar för vad som hände deras mamma.

Dagen efter polisanmälan beslutade boendet att manlig nattpersonal inte skulle tas in på mammans avdelning. Vårdaren omplacerades, men kunde arbeta vidare tills han greps.

– För mig är det ett svek både mot mamma och de andra på boendet. Han borde ha tagits ur tjänst medan polisen utredde vad som hänt. Nu fick han chans att utsätta fler, säger Charlott.

I polisutredningen uttrycker även personal oro för att fler kan ha drabbats.

Övergreppet inträffade i slutet av februari. Redan fyra dagar efter händelsen markerade en polishund för sperma på kvinnans madrasskydd. Dna-analysen var dock inte klar förrän i början av april och länge var ingen formellt brottsmisstänkt i utredningen.

Norlandia menar att boendet agerade direkt när de väl fick informationen från polisen. Vilka fynd som gjorts tidigare i utredningen kände verksamheten inte till.

”Vi hade ingen kunskap om vem som var misstänkt eller ens om det verkligen hade begåtts ett brott förrän den dömde anhölls”, skriver Norlandias kommunikationschef Torbjörn Carlbom.

Mannen hade varit tillsvidareanställd sedan 2023 och var ostraffad. Enligt boendet har inga liknande händelser rapporterats.

I lex Sarah-utredningen konstaterade Norlandia dock att det förekom ”strukturella brister” som bedömdes öka risken för allvarliga händelser. Carlbom hävdar att de inte påverkade gärningen.

Granskningen pekade bland annat på att nattarbetare arbetade isolerat, inte kunde se varandras larm och inte loggade besök hos de äldre. Ensamarbetet gjorde det möjligt för personal att frångå rutiner eftersom ”du inte har några ögon på dig”, enligt utredningen.

– Elva gånger gick larmet från mammas rum den natten. Det gick direkt till förövaren och ingen annan har märkt det. Det är en otrolig miss, säger Charlott.

Övergreppen mot äldre har redan fått politiska följder. Från och med mars får kommuner tydligare mandat att göra kontroller i belastnings- och misstankeregistret vid anställningar. Äldreminister Anna Tenje (M) vill att utdragen blir obligatoriska. Regeringen anser också att äldre ska ha rätt att välja kön på hemtjänstpersonalen.

Men inte minst måste kommunerna bli bättre på att agera när det finns varningssignaler, säger hon.

– Får man en indikation på att något inte står rätt till ska man ta det på allvar och utreda, säger hon och menar att kommunerna ofta är flata, och viftar bort saker utan att polisanmäla.

Bakgrundskontrollerna kommer dock inte att lösa problemet, konstaterar kriminologen Anders Östlund efter att ha granskat anmälningarna. De utpekade är bara i sällsynta fall dömda och få har ens misstänkts för brott. I stället ser han ensamarbetet som avgörande för att förhindra nya brott.

– Det är det enda som verkligen kan få effekt. Man måste göra det svårare för förövarna att utföra brotten. Då handlar det om att inte få arbeta ensam.

Trots familjens kritik bor Charlotts mamma kvar på boendet. Alternativen är få och tillsammans har hon och de anhöriga kommit fram till att det är den bästa lösningen.

I dag är det svårt att veta hur mycket mamman minns av övergreppet. Ibland tror Charlott att hon försöker skydda resten av familjen genom att inte prata om det.

– Hon har aldrig velat vara till besvär för någon annan. Hon är sådan som person.

Att placera mamman på boendet var redan från början ett svårt beslut. In i det sista försökte familjen göra det möjligt för henne att bo kvar hemma. Efter allt som hänt har det i vissa stunder varit svårt att slå undan känslan av skuld, inte minst för Charlotts pappa, berättar hon.

Samtidigt som familjen bearbetar övergreppet har de kunnat läsa om nya misstänkta sexualbrott mot äldre runt om i landet.

– Jag blir galen av att tänka på att det här bara pågår. Det är som att vi inte bryr oss om vem som tar hand om våra äldre. Om jag bara visste vad jag skulle göra hade jag kunnat jobba heltid med detta.