Marina Ferhatovic: Kvinnorna i Hammarkullen visste att de skulle utsättas för hat – ändå ställde de upp

Valrörelsen inför riksdagsvalet 2022 präglades av en hård ton, men mitt i bruset fanns också ögonblick av mänsklig värme. Ett av dem utspelade sig i Älmhult, där ett nyhetsklipp fick stor spridning i sociala medier. På ett äldreboende för personer med demenssjukdom hade maten inte levererats. Då åkte en av de anställda, Erdina Glavas, till livsmedelsbutiken Maxi, handlade och lagade mat åt de boende under helgen. Hon berättade för lokaltidningen Smålandsposten att initiativet kom från hjärtat. När hon fick frågan om vad hon tyckte om att leveransen missats, svarade hon att hon inte känner till arbetsförhållandena för dem som ansvarade för leveransen. ”De är människor också.”

Ett annat klipp, från tidningen Smålänningen, visade regionpolitiker som fick frågan vad de respekterade mest hos sin största politiska motståndare. Efter några sekunders förvirring kom svar som andades ömsesidig respekt. En moderat och en sverigedemokrat berömde vänsterpartisten Kerstin Wiréhn för att hon alltid är ärlig. ”Det är ingen som kan ifrågasätta hennes hjärta”, instämde en kristdemokrat. Wiréhn lyfte i sin tur fram sverigedemokratens tydlighet.

I en kommenterande text i Dagens Nyheter skriver Marina Ferhatovic att de två klippen fångar det som saknats under valrörelsen: värme, respekt och hjärta. Hon beskriver hur kommentarsfälten i sociala medier blev allt mer hatiska allteftersom valet närmade sig. Frågor om integration, segregation och trygghet dominerade debatten och gjorde motsättningarna tydliga. Ferhatovic brukar läsa kommentarsfält för att ta del av mer ofiltrerade åsikter, men i år blev stämningen så rå att den nästan gick att ta på. Mot den bakgrunden fick klippen från Älmhult och Smålänningen en särskild laddning.

Ett tydligt exempel på den hätska tonen var reportaget om föreningen Mammor från Hammarkullen, som arbetade för att öka valdeltagandet i sitt bostadsområde i Göteborg. Kvinnorna sa i intervjun att de är en del av Sverige. När reportaget spreds i sociala medier blandades hejarop med grova kränkningar. ”Valboskap”, ett nedsättande uttryck för väljare, upprepades gång på gång.

Kvinnorna var medvetna om risken att utsättas för hat, men valde ändå att ställa upp. Att ta plats och föra sin egen talan vägde tyngre. Enligt Ferhatovic har det de senaste åren blivit allt svårare att få människor från invandrartäta områden att ställa upp på intervjuer. Det handlar inte bara om misstro mot medierna, utan mot hela det svenska samhället. När människor varken syns eller hörs, riskerar de att reduceras till passiva brickor i politiska debatter.

Därför var det på sätt och vis uppseendeväckande när Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson i SVT:s partiledardebatt sade att muslimer och andra invandrare skulle kunna avgöra valet. I det scenariot fick gruppen plötsligt en politisk agens – en makt som sällan tillskrivs den. I stället för att enbart vara föremål för debatter om integration och trygghet blev den en avgörande väljargrupp.

Valdeltagandet i Sverige brukar vara högt, men i områden med socioekonomiska utmaningar ligger det traditionellt lägre. I riksdagsvalet 2018 var valdeltagandet i landet 87,2 procent, men i flera utsatta bostadsområden betydligt lägre. Kort efter valet visade en sammanställning som Dagens Nyheter gjort att valdeltagandet i utsatta och särskilt utsatta områden, enligt polisens definition, ökat med fyra procentenheter. Urvalet är för litet för att dra säkra slutsatser om hur det påverkat valresultatet. Men att en grupp som år efter år haft lågt valdeltagande tycks ha vänt trenden är betydelsefullt.

Enligt Ferhatovic förtjänar utvecklingen att lyftas fram, inte minst för att visa att den egna rösten kan göra skillnad. Hon beskriver det som ett trevande försök att lita på Sverige – en utsträckt hand. Förhoppningsvis finns det någon på andra sidan som tar emot den.