Militär vattendrönare kan programmeras för att hitta människor i vatten

En fritidsbåt förliste på Hakefjorden utanför Tjörn sent på tisdagskvällen under dramatiska väderförhållanden med mörker, regn och kraftig blåst. Trots en omfattande räddningsinsats med stora resurser återfanns de två personerna ombord först efter 48 timmar, då omkomna.

Sjö- och flygräddningscentralen satte in ett brett spektrum av räddningsenheter för att försöka hitta de saknade. Kustbevakningens båtar och flygplan med avancerad teknisk utrustning deltog, liksom Sjöfartsverkets helikopter, lotsbåten och flera enheter från Sjöräddningssällskapet. Trots insatserna visade sig väderförhållandena och mörkret utgöra betydande hinder för sökarbetet.

Enligt uppgifter från Dagens Nyheter tvingades räddningshelikoptern avbryta sitt sökuppdrag redan klockan 23.30 på tisdagskvällen, bara två timmar efter att olyckan inträffade. De svåra siktförhållandena och behovet av att tanka bränsle angavs som skäl för avbrottet. Senare, klockan 02.15 på natten, avbröts hela sjöräddningsinsatsen tillfälligt. Sjöfartsverket uppger att räddningsledaren då bedömde att området hade genomsökts tillräckligt grundligt av de båtar som fanns på plats.

När gryningen kom återupptogs sökandet runt klockan 07.30 på onsdagsmorgonen. Men strax efter klockan 11 samma dag fattades beslutet att avsluta räddningsinsatsen. Bedömningen var att det inte längre fanns någon realistisk möjlighet att hitta någon vid liv.

Nu har Statens haverikommission påbörjat en utredning av olyckan. Uppdraget omfattar inte bara att klarlägga vad som orsakade förlisningen, utan även att granska hur räddningsinsatsen genomfördes och om den kunde ha hanterats på ett bättre sätt.

Under tiden som sökandet pågådde befann sig Kris Moell och hans kollegor på drönarföretaget Frost Unmanned i sina lokaler i Stora Höga, bara några kilometer från olycksplatsen. När de fick höra om förlisningen började de fundera på om deras ytdrönare, som de hade testat i samma vatten dagen före olyckan, skulle kunna anpassas för att söka efter människor i vattnet.

Företaget Frost Unmanned har cirka 20 anställda och grundades för tre år sedan. VD:n Kris Moell är norrman med bakgrund som pilot och flyginstruktör. Han flyttade till Sverige specifikt för att starta drönarbolaget, som från början fokuserade på flygande drönare avsedda att leverera blodpåsar i fält till Försvarsmakten.

I november förra året fick företaget besök av ukrainska drönarpiloter och specialförband i Stora Höga, vilket visar på den militära inriktningen. I dag har företagets fokus dock skiftat till så kallade USV, Unmanned Surface Vehicles – obemannade vattenfarkoster. I höstas inleddes tester med en sex meter lång flytande drönare. I september ska samma drönare delta i Natoövningen Repmus i Portugal, vilket indikerar att tekniken väcker internationellt intresse.

Ytdrönaren är främst utvecklad för militära ändamål, men Kris Moell menar att tekniken skulle kunna anpassas för räddningsinsatser. Företaget har haft kontakt med Kustbevakningen i andra sammanhang, och enligt Moell skulle det vara möjligt att modifiera mjukvaran på några veckor för att söka efter icke naturliga objekt i vatten, exempelvis människor.

Systemet skulle behöva tränas för att kunna skilja en människa från andra objekt som kanoter eller trädstammar, men Moell är övertygad om att det är fullt genomförbart. En stor fördel, framhåller han, skulle vara att man snabbt kunde sätta igång ett sökarbete och fortsätta dygnet runt även i extremt väder där helikoptrar och bemannade båtar får svårt att operera.

På frågan om den stora farkosten, som rör sig i hög hastighet, skulle kunna utgöra en fara för personer i vattnet, svarar Moell att drönaren är utrustad med antikollisionssystem som ska kunna förhindra sådana olyckor.

Hos Kustbevakningen bekräftar kommunikatören Karin Cars att myndigheten ”bevakar frågan” och har kontakt med företag som behärskar tekniken, däribland Frost Unmanned. Det ingår som ett av flera utvecklingsprojekt som Kustbevakningen följer. Cars betonar samtidigt att deras flygplan, som deltog i den aktuella räddningsinsatsen, har hög kapacitet för att söka av vattenytor, men av säkerhetsskäl vill hon inte gå in på exakt vilken utrustning som används.

Mattias Hyllert, Sjöfartsverkets direktör för sjö- och flygräddning, säger att verket generellt är intresserat av ny teknik som kan öka möjligheterna att hitta människor i vattnet. Men han påpekar att all ny teknik måste införas stegvis. Även om det finns mycket avancerad utrustning tillgänglig är den ofta dyr, och det är inte alltid den mest sofistikerade tekniken som är avgörande utan snarare den som snabbast kan vara på plats.

Hyllert lyfter fram vad som hände vid den aktuella olyckan som ett exempel. Två personer i en annan fritidsbåt lyckades rädda två av de drabbade genom en snabb och modig insats. De gav sig ut för att leta med en lampa efter att ha hört rop på hjälp från vattnet.

När det gäller eventuella juridiska hinder för att använda vattendrönare i räddningsinsatser menar Hyllert att det i så fall bör gå att hantera. Om det finns behov måste regelverket kunna ändras. Han påpekar att Sjöfartsverket redan i dag använder ytdrönare för sjömätning, så det är troligen bara en tidsfråga innan tekniken implementeras även för räddningsinsatser.

Just nu är det främst inom militären som det finns finansiering för denna typ av teknik, men Hyllert tror att den kommer att bli tillgänglig för fler aktörer längre fram. Det som behövs i Sverige, enligt honom, är att samla myndigheterna så att tekniken kan användas brett för olika uppdrag, vilket också skulle möjliggöra att kostnaderna sprids mellan flera aktörer.

Olyckan på Hakefjorden har därmed inte bara väckt frågor om vad som gick fel, utan även satt fokus på hur framtidens sjöräddning skulle kunna se ut med hjälp av ny teknik som obemannade vattenfarkoster.