Centerpartiet och Miljöpartiet förbereder sig för att använda ett sällan förekommande verktyg i Sveriges riksdag för att stoppa delar av regeringens förslag om skärpta utlänningsregler. Under dagens debatt i kammaren planerar de två oppositionspartierna att lägga fram en så kallad vilandeförklaring som kan pausa delar av lagförslaget i upp till tolv månader.

I centrum för kontroversen står regeringens föreslagna ändringar i utlänningslagen, som innebär hårdare regler kring förvar av asylsökande. Det är framför allt två specifika delar av förslaget som väckt stark opposition: reglerna om hur länge barn ska kunna hållas i förvar samt möjligheten att i särskilda fall separera barn från sina föräldrar.

Miljöpartiets riksdagsledamot Annika Hirvonen betonar allvaret i situationen och menar att grundlagen är avsedd för just denna typ av tillfällen. Hon anser att förslaget går för långt i att inskränka grundläggande fri- och rättigheter. ”Jag tänker att det är precis den här typen av situationer som grundlagen är skriven för, att en minoritet i riksdagen ska kunna dra i nödbromsen när en regering vill gå för långt i att inskränka grundläggande fri- och rättigheter”, säger hon.

Både C och MP argumenterar att de föreslagna ändringarna innebär oacceptabla begränsningar av barns och familjers vardag, privatliv och rörelsefrihet. Därför har de valt att hänvisa till ett särskilt undantag i regeringsformen som ger en minoritet i riksdagen möjlighet att tillfälligt stoppa lagstiftning.

Centerpartiets Niels Paarup-Rahm understryker det principiella i beslutet att använda detta verktyg. Han bekräftar att partiet har säkrat de tio underskrifter som krävs för att initiera processen. ”Det kommer vara första gången under denna mandatperiod som Tidöregeringens politik inte genomförs. När vi kan stoppa den här politiken som går ut på att frihetsberöva icke brottsliga barn, då tar vi chansen”, säger han.

Paarup-Rahm gör också en viktig distinktion mellan olika delar av lagförslaget. Han påpekar att medan andra delar av förslaget är kopplade till individers handlingar, så gäller de nu omstridda delarna barn som inte gjort sig skyldiga till något brott.

För att en vilandeförklaring ska kunna träda i kraft krävs att minst tio riksdagsledamöter yrkar på det. När detta krav är uppfyllt ska Konstitutionsutskottet pröva om yrkandet uppfyller de formella krav som ställs i regeringsformen. Enligt oppositionspartierna har de redan säkrat det nödvändiga antalet underskrifter.

Statsvetaren Tommy Möller vid Stockholms universitet beskriver vilandeförklaringen som ett verktyg som omgärdas av ”ganska trixig juridik” och betonar att det är mycket ovanligt att riksdagsledamöter använder sig av denna möjlighet. Han förklarar den juridiska mekanismen bakom proceduren och påpekar att huvudregeln är tydlig: om tio ledamöter kräver ett uppskov på ett år, då blir det så.

Möller tillägger dock att det finns en möjlighet för regeringen och dess stödpartier att ändå driva igenom förslaget. Detta skulle dock kräva mobilisering av en fem sjättedelars majoritet i riksdagen, vilket motsvarar 292 av riksdagens 349 ledamöter – en mycket hög tröskel som sällan uppnås i svensk politik.

Att oppositionspartier väljer att använda detta konstitutionella verktyg signalerar hur djupt splittrad riksdagen är i migrationsfrågan. Det markerar också ett av de mest konkreta motstånd som Tidösamarbetet har mött sedan regeringen tillträdde.

Debatten som äger rum idag i riksdagen kommer därmed inte bara handla om de specifika förslagen kring förvar och familjeseparation, utan också om gränserna för statens makt att inskränka grundläggande rättigheter, särskilt när det gäller barn och familjer i utsatta situationer.

Utgången av dagens debatt och den efterföljande prövningen i Konstitutionsutskottet kan få betydande konsekvenser för hur Sverige hanterar asyl- och migrationsfrågor framöver, och visar på den känsliga balansgång som pågår mellan migrations kontroll och skydd av mänskliga rättigheter.