Nytt utbrott av dödlig blåmessjuka – rapporter från hela landet

Efter en paus har blåmessjukan återvänt till Sverige. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) rapporterar att de fått in flera anmälningar från hela landet om grupper av döda småfåglar vid fågelbord. Sjukdomen, som orsakas av en bakterie, upptäcktes för första gången omkring 2020 då ett omfattande utbrott drabbade stora delar av Europa, inklusive Sverige.

”Det är en aggressiv sjukdom som angriper lungorna och som sprider sig snabbt mellan fåglarna. Så ofta dör de gemensamt i grupper”, förklarar Karin Olofsson-Sannö, biträdande statsveterinär vid SVA.

Hittills är det främst blåmesar som drabbats av sjukdomen, men tecken tyder på att även andra arter av småfåglar kan smittas. Bakterien sprids vid nära kontakt, troligen genom droppsmitta när fåglarna samlas vid fågelbord.

”Man kan tänka sig att en fågel tar upp ett frö i munnen och tappar det, och sedan plockar någon annan fågel upp fröet. Eller så smittar de varandra när de är nära varandra vid fågelbordet”, säger Olofsson-Sannö.

I nuläget finns inga belägg för att sjukdomen kan smitta större fågelarter som höns, eller andra djur som katter, hundar eller människor. Till skillnad från fågelinfluensan, som orsakas av ett virus, är blåmessjukan bakteriell. Bakterier har generellt sett inte samma förmåga att snabbt anpassa sig till nya värdorganismer som virus har.

Trots den låga risken för smitta till människor betonar Olofsson-Sannö vikten av god hygien vid hantering av fågelbord och döda fåglar. ”Man ska alltid tänka på sin egen handhygien och se till att man bara hanterar fågelbord och liknande utomhus, för sin egen hälsa.”

SVA uppmanar allmänheten att rapportera fynd av grupper med döda småfåglar, antingen vid fågelbord eller ute i naturen. Rapportering kan göras via ett särskilt formulär på myndighetens hemsida (rapporteravilt.sva.se). I vissa fall kan SVA be om att få undersöka fåglar, och skickar då ut förpackningar för detta ändamål utan kostnad för rapportören.

”Det är till stor hjälp för oss när vi ska hålla koll på smittläget”, förklarar Olofsson-Sannö. Hon tillägger att den som upptäcker sjuka eller döda fåglar bör avbryta fågelmatningen för att inte locka dit fler fåglar, samt noggrant sanera fågelbord och fågelmatare.

Blåmessjukan är fortfarande relativt ny och kunskapen om den är begränsad. Under utbrottet 2020 observerades en period med hög dödlighet bland drabbade fåglar, men situationen förbättrades när populationen minskade och fåglarna spred ut sig från fågelmatningsplatserna, vilket minskade smittrycket.

”Blåmesen är ju som tur är inte hotad”, påpekar Olofsson-Sannö, vilket tyder på att arten som helhet inte riskerar att utrotas trots de lokala utbrotten.

Blåmessjukan är ett exempel på hur smittspridning bland vilda fåglar kan påskyndas av mänskliga aktiviteter som fågelmatning, där många individer samlas på en begränsad yta. Samtidigt är fågelmatning under vinterhalvåret en viktig näringskälla för många småfågelarter, särskilt under perioder med sträng kyla eller snötäcke.

För fågelskådare och naturintresserade är blåmesen en välkänd och omtyckt art, lätt identifierbar med sin blå hjässa, gula undersida och karakteristiska sång. Blåmesen är en av de vanligaste arterna vid svenska fågelbord under vintern, tillsammans med arter som talgoxe, domherre och olika arter av finkar.

SVA fortsätter att övervaka situationen och samlar in data för att bättre förstå sjukdomens utbredning och effekter på fågelpopulationerna i landet.