Pappan i LVU-härvan får umgängesrätt med sina barn

I mars i år nådde en av de mest uppmärksammade rättsfallen i Huddinge sin kulmen när sex personer dömdes för grova brott i den så kallade LVU-härvan. Fallet har väckt starka reaktioner i både lokalsamhället och nationellt, då det involverade kidnappning av tre jourhemsplacerade barn som fördes utomlands. Utöver detta har flera lokala politiker och tjänstemän i Huddinge kommun utsatts för systematiska hot, mordbränder och skadegörelse.

Enligt polisens utredning har våldsdåden planerats och styrts av barnens pappa, som för närvarande är häktad i sin frånvaro. Mannen tros befinna sig i Turkiet, ett land som saknar utlämningsavtal med Sverige, vilket har förhindrat att han kunnat ställas inför rätta. Detta har skapat en komplicerad diplomatisk och juridisk situation som myndigheterna hittills inte kunnat lösa.

Utredningen visar att pappan rekryterade utförare i Sverige som genomförde våldsdåden på hans uppdrag. Det bakomliggande motivet bedöms ha varit att genom skrämseltaktik mot kommunens företrädare försöka återfå vårdnaden om sina barn. Strategin omfattade både brandattentat och direkta hot mot berörda beslutsfattare.

Som en följd av händelserna beslutade socialnämnden i Huddinge kommun att helt begränsa pappans umgänge med barnen. Dessutom hemlighölls barnens vistelseort för honom. Åtgärderna motiverades utifrån barnens behov av trygghet och skydd, samt bedömningen att det fanns substantiella risker för deras säkerhet om pappan skulle lokalisera dem.

I en ny vändning har förvaltningsrätten i Stockholm nu upphävt kommunens beslut. Domstolen har kommit fram till att varken umgängesbegränsningen eller hemlighållandet av barnens vistelseort längre kan anses vara motiverade, då man inte bedömer att det föreligger någon konkret hotbild mot barnen.

I sitt resonemang framhåller förvaltningsrätten att pappan tidigare har haft telefonkontakt med barnen utan att detta medfört några negativa konsekvenser för dem. Utifrån detta anser rätten att den totala begränsningen av umgänget inte är nödvändig under rådande förhållanden.

Ett annat avgörande argument från domstolen rör frågan om barnens vistelseort. Pappan har själv uppgett att han, trots kommunens försök att hemlighålla informationen, redan känner till var barnen befinner sig. Förvaltningsrätten lägger särskild vikt vid att han, trots denna kännedom, inte har försökt ingripa i vården av barnen på ett otillbörligt sätt.

Beslutet var dock inte enhälligt. En rådman i förvaltningsrätten reserverade sig och framförde en avvikande mening. Enligt denna skiljaktige ledamot ger det tillgängliga underlaget i målet tillräckligt stöd för bedömningen att pappan sannolikt kommer att ingripa i vården på ett otillbörligt sätt. Rådmannen menade därför att mannens överklagande borde ha avslagits.

Rättens beslut innebär en betydande förändring i en mycket uppmärksammad och känslig rättsprocess. Det återstår att se vilka konsekvenser detta kommer att få för de inblandade barnen och för säkerhetssituationen kring de tjänstemän och politiker som tidigare utsatts för våldsdåd och hot.

Huddinge kommun har möjlighet att överklaga förvaltningsrättens beslut till kammarrätten, men det är ännu inte bekräftat om man avser att göra detta. Samtidigt fortsätter polisens arbete med att få den häktade pappan utlämnad till Sverige, en process som kompliceras av de diplomatiska förbindelserna med Turkiet.